Oväntad vänlighet...

.... gör mig alltid så oerhört varm i hjärtat.

Idag blev jag påmind om det när jag var hem till min lägenhet och ett stort kuvert låg och väntade på hallmattan. I det så låg film, soundtrack och programmet till fotoutställningen ashes and snow som gör mig andlös. En person jag aldrig har träffat erbjöd sig (efter att ha läst om min kärlek till bilderna på bloggen) att skicka kopior eftersom han besökt utställningen. Sån generositet gör mig ödmjuk och tacksam. Precis på samma sätt som när Lady thirty oväntat skickade en överraskning. När jag startade den här bloggen för dryga 1,5 år sedan så hade jag ingen aning om all den värme som faktiskt människor jag inte träffat visat mig på olika sätt.

Det är en skön tanke att slumra in på, att oväntad vänlighet är något som kommer från det mest oväntade håll. Så jag tänker nog göra detsamma och "pay it forward" som det så fint heter, för jag väljer att våga tro att det kan göra en skillnad. För mig gör det i alla fall det.

Vida gästbloggar hos mamma Melissa...

... och här kan ni läsa mitt gästbloggsinlägg.

Mamma Melissa har tidigare skrivit ett fantastiskt gästbloggsinlägg i min blogg och nu var det min tur att blogga hos henne i hennes fina blogg. Vi skriver båda om livsryggsäckar. Vad har ni fyllt era med?

Andra eminenta gästbloggare hittar ni i spalten till höger där ni även hittar mina tidigare gästbloggsinlägg hos visa vägen och enbart.

Önskar er alla en fin söndag och många löv att hoppa i.

Drömmarna är våra vägvisare...

... står det på min drömpuppa (från kreativ insikt) som jag fått av skärmflygaren.

Inuti den finns lappar med drömmar som jag vill förverkliga. Inuti oss själva växer ofta drömmarna, kanske rosa som sockervadd eller högtflygande som örnen, kanske små som nyckelpigorna eller stora som elefanterna. De kanske är kända av alla eller väl gömda i hjärtats innersta rum. Men drömmarna finns där om vi lyssnar.

Vissa av dem uppnår vi, andra stannar i drömstadiet eller förändras längs med livsvägen men visst är de våra vägvisare. Intutionen är en annan vägvisare och ibland är de sammanvävda. Att lyssna på vägvisarna känns viktigt. Ibland kanske drömmarna mest är tidsfördriv och ibland vill de säga oss något viktigt.

Men det är viktigt att bara vara också så det är jag nu. Det har också varit en dröm de senaste veckorna och nu är jag där. Då upptäcker jag att det är svårt att vara just där, i lugnet för kroppen och huvudet. Men en motgång för att uppnå en dröm blir just nu en lärdom. Andas lugnare, koppla av och låt livet omfamna dig.

Drömmarna bor i mitt hjärta men jag bor mitt i livet och inget krävs av mig för att vara just här. Jag kryper ihop och förpuppar mig ett tag för att sedan lyfta med mina färgglada fjärilsvingar och flyga högt mot skyn mot nya äventyr.

We are spiritual beings..

... having a human experience.

Citatet kommer från en yogi-the påse och jag har tänkt en del på det sen jag läste det. För mig är nämligen andlighet viktigt. Jag är inte traditionellt kristen eller aktivt utövande någon annan religion men jag tror att vi alla är del av något större. Jag har själv lite svårt för gudsbegreppet utan personligen använder jag hellre begreppet universum.

När jag såg Malves affirmationsarmband så tänkte jag att jag skulle göra ett liknande till mig själv, men det blev aldrig av. Samma sommar såg jag för första gången det moderna radbandet/armbandet som bland annat kallas "Livets pärlor" men hade då i åtanke att jag själv skulle göra ett personligt.

När ännu ett år gått och jag i somras såg att de fortfarande hade det till salu i Gammelstads kyrka så insåg jag att det var nog dags att köpa dessa pärlor eftersom jag under ett helt år inte gjort mig ett armband på egen hand. Sen så gillar jag symboliken hos pärlorna men även att jag kan fylla dem med min egen symbolik.

Jag bär ibland detta armband, eller så har jag det i en ficka. Det påminner mig om min egen andlighet och livets olika delar. Tanken är att de ska väcka frågor och insikter. Vad är viktigt för mig i livet? Vad skänker mig lycka? Var är min fokus i livet? Är den där jag vill ha den?

Varje pärla bär ett namn och har sin egen symbolik. Såhär beskrivs pärlorna i den bok som medföljer:

Gudspärlan (den stora gyllene pärlan) ska påminna oss om att det finns någon som alltid är med oss och alltid vakar över oss. Den symboliserar tro, förundran och tillit.

Tystnadspärlorna (alla de avlånga pärlorna) ska påminna oss om den viktiga tystnaden. Om vikten av att stänga av prestationskrav och bara finnas till. Vi kommer i kontakt med vårt innersta och låter det tala.

Jagpärlan är liten och pärlemorskimrande (och sitter på vänster sida på bilden). Likt sandkornet som bär på möjligheten att bli en pärla finns inom varje människa oanade krafter som väntar på att få vakna och att få uttryckas. Den vill hjälpa oss att se oss själva bortom alla roller, krav och förväntningar.

Doppärlan (den vita pärlan) uppmanar oss att ständigt våga börja om på nytt. Det är aldrig försent och vi duger som vi är.

Ökenpärlan (sandfärgad) är en symbol för motgångar och stunder då livet ter sig som en öken. När vi inte har ork, kraft och kanske inte heller någon att tala med. Ökentiden kan lära oss skilja det oviktiga från det viktiga.

Bekymmerslöshetspärlan som är blå är livets rastplats. I lugnet föds livsmod och livskraft. Här får vi vara utan att göra.

Kärlekens pärlor är de två röda pärlorna. Två till antalet för att påminna om att både ta emot och att ge kärlek. Kom ihåg den kärlek som passerar i livet, både den du ger och den du får.

Hemlighetspärlorna (de tre vita pärlorna) rymmer hjärtats innersta hemligheter. De som vi sparar för oss själva. De kan rymma drömmar, tankar eller upplevelser vi upplevt eller bevittnat. Våra hemligheter är i säkert förvar i dessa pärlor.

Nattens pärla är svart som natten. Den står för det svartaste i livet som ångest, tvivel, rädsla, övergivenhet, förtvivlan och rädsla för död och katastrof. Den vill påminna oss om att stanna upp inför det svarta men även att det finns ljus i mörkret även om vi inte alltid ser det.

Uppståndelsepärlan (vit) står för godhetens seger över ondskan, för hoppet som övervinner oro och rädsla, för livets seger över döden. Den får oss att aldrig sluta hoppas.

Jag är nog barnsligt förtjust i symbolik och smycken eller saker som bär på en allmänt känd symbolik eller en som jag själv förknippar med det. Det får mig förankrad i mig själv och det jag tror på. För jag tror det ligger nåt i det där citatet:

"We are spiritual beings having a human experience"

Vad tror ni?

Störst av allt är kärleken

Står det på det fina handgjorda kortet som Vildaella gjort till mig. Det får skärmflygaren tillsammans med prickiga paket och blommor då han idag får komma hem från rehab station. Rehabiliteringen fortsätter men han får bo hemma igen.

Jag flyttar tillfälligt in hos honom. Mina rosa converse står i hans hall och flirtar med hans snygga svarta converse med smala vita ränder. Mina kläder har trängt in sig i trånga utrymmen och i städskrubben bor min hårfön. Jag har längtat efter att den här dagen ska komma. Han har fattats mig i vår vardag. Semesterdagarna ligger framför mig. Dagar då jag enbart vill vara i all enkelhet, utan krav och måsten. Vila upp mig från trötthet och åkande och bara vara i hans närhet.

Jag lyssnar på höstens vindar som viner runt knuten och leker med dansande löv. Löv som leker tafatt och virvlar vidare. Det gör jag också och jag bär med mig tanken om att störst av allt är kärleken. Kärleken till livet och alla de som delar det med mig.

Rysken utmanar...

....och jag antar den självklart. Ryskens blogg är energisk (egentligen energisprakande men nu har jag ju redan skrivit energisk på kommentaren).

Följande bloggar utmanas av mig:
Di Queen
Livskrafter
Vardagspussel
Maria
Helena

Å sen ser jag fram emot att läsa hur ni läsare beskriver mig om ni väljer ett enda ord... shooooot!

"Livet består inte av att vänta ut stormarna.

Det handlar om att lära sig dansa i regnet."

Ordspråket fastnar och jag läser det om och om igen. Precis så är det. En storm kan man inte stoppa, den kommer om den kommer. Men i min värld kan man till viss del välja vad man gör under tiden. För mig var det en påminnelse som jag just nu behövde. Det är ju dansa jag ska och inte febrilt försöka gömma mig för skurarna. De kommer ju ändå.

Ordspråket kom i ett kedjemail, ett sånt där jag brukar ignorera men jag gjorde inte det denna gång för det fanns delar av det som talade till mig. Som de här raderna:

Låt det finnas frid inom dig. Låt dig känna att du är precis där det är meningen att du ska vara. Låt dig inte glömma de tillitsfulla, gränslösa möjligheter du och alla andra föddes med. Må du använda de gåvor du mottagit och förmedla den kärlek som har givits dig. Må du vara nöjd med dig själv precis som du är. Låt den här vetskapen sjunka in i hela din kropp och tillåta den att fritt få sjunga, dansa, berömma och älska. Den finns för alla och envar."

Så nu tänker jag på det och att det är dags att dansa lite mer i den storm som råder i mitt liv just nu. Kanske ska jag ta en danstur på drottningatan över just dessa rader och bjuda in lättsinnet till dans. Jag inbjuder även er... Får jag lov?