.. sjunger underbara Tracy Chapman och jag håller med henne.
Under veckan så har jag träffat flera jordänglar som helt enkelt gör mitt liv och den här världen till en bättre plats att bara vara på genom att bara vara sig själva. Två skrattande jordänglar med öppna hjärtan och som följer sina drömmar träffar jag i indisk miljö i måndagskvällningen. En gång arbetade vi tillsammans och lite visste jag när jag träffade dem första gången att vänskap skulle utvecklas. De har hjälpt mig med kloka ord, humor och sina erfarenheter men även med sitt stöd.
En annan jordängel träffade jag igår nämligen min härliga coach. Med sin värme, humor och kloka frågor så öppnar jag upp rum inom mig och ibland visar sig krav för mig som jag inte vet om att jag själv ställer på mig själv. Visioner bleknar ibland av hinder och rädslor men när jag går hem i den vackra vinterkylan så är det två ord som snurrar: GLÄDJE och LUST. Jag vill leva i glädje och göra det som väcker lusten inom mig och ha roligt. Be allvaret med kraven att vika åt sidan lite oftare och bara leka. Jag ler där jag går och känner att sannerligen så är himlen ibland här på jorden och änglarna visar sig bland de personer jag möter. Jag tror vi alla kan göra en skillnad i varandras liv och många gånger när vi inte ens vet om det. Det kan börja med ett leende...
söndag 31 januari 2010
fredag 29 januari 2010
Om det inte är min uppgift att vara medmänniska,
vems uppgift är det då?
Den frågan avslutar Stefan Einhorns fantastiska Vinterprogram. Hans program går rakt in i hjärtat och frågan stannar hos mig. För jag vill vara en medmänniska och jag vill möta medmänniskor. Stefan Einhorns visdom öppnar upp rum i mig dels när jag lyssnar på hans tankar i etern men även när jag läser hans debattartikel i GP.
Öppna hjärtat för det som får själen att sjunga är något jag försöker följa. Stefans tankar släpper jag rakt in i mitt hjärta och jag inser att jag måste läsa alla hans fem böcker. Böcker som mina vänner äger och som jag tänkt på varje gång jag hört en intervju med honom, men nu ska det bli av. För jag vill fortsätta vara nyfiken och inse att jag har mer att lära eller ibland få någon annans ord på det jag tror på.
Precis som jag håller med och tror på det som står i de där mailen som jag får från "The Universe" varje vardag. Dagens mail löd såhär:
Would you ever take a journey,Vida, if you knew ahead of time that you'd become hopelessly lost, have your heart broken into pieces, and sometimes wish you'd never been born?
Now, how about if you knew ahead of time that on that very same journey you'd also find yourself, fall passionately in love, and live happily ever after?
Yeah, I know, you made the same choice a long, long time ago.
Den frågan avslutar Stefan Einhorns fantastiska Vinterprogram. Hans program går rakt in i hjärtat och frågan stannar hos mig. För jag vill vara en medmänniska och jag vill möta medmänniskor. Stefan Einhorns visdom öppnar upp rum i mig dels när jag lyssnar på hans tankar i etern men även när jag läser hans debattartikel i GP.
Öppna hjärtat för det som får själen att sjunga är något jag försöker följa. Stefans tankar släpper jag rakt in i mitt hjärta och jag inser att jag måste läsa alla hans fem böcker. Böcker som mina vänner äger och som jag tänkt på varje gång jag hört en intervju med honom, men nu ska det bli av. För jag vill fortsätta vara nyfiken och inse att jag har mer att lära eller ibland få någon annans ord på det jag tror på.
Precis som jag håller med och tror på det som står i de där mailen som jag får från "The Universe" varje vardag. Dagens mail löd såhär:
Would you ever take a journey,Vida, if you knew ahead of time that you'd become hopelessly lost, have your heart broken into pieces, and sometimes wish you'd never been born?
Now, how about if you knew ahead of time that on that very same journey you'd also find yourself, fall passionately in love, and live happily ever after?
Yeah, I know, you made the same choice a long, long time ago.
Que bueno, The Universe
torsdag 28 januari 2010
Uppgradering av hårdvaran pågår...
.. men det handlar inte om någon dator utan föremålet är min egen hårdvara. Jag känner att under förra året så handlade det om så mycket annat och nu vill jag satsa lite på mig själv, helt enkelt för att må bättre inifrån och ut.
Så under veckan har jag först besökt min superduktiga hudterapeut Christel (på Christels hudvård) för ansiktsbehandling och färgning av fransar och bryn och idag så har jag blekt håret och klippt mig hos min duktiga frisör på Hårstråket i Hammarbyhöjden.
Underkläder har inhandlats och min garderob ska gås igenom och kvar blir bara kläder som jag tycker om att ha och som är i bra skick. Längre fram i vår ska några vänner följa med ut på shoppingtur där de får välja kläder jag provar som ett sätt att jag kanske bryter lite föreställningar om vad jag passar i och inte och kommer hem med kläder som jag själv inte hittat. Som mina alldeles egna Trinny & Susanna (från programmet stilakuten).
Jag hade gärna låtit verkliga Trinny & Susanna tagit hand om mig. De kan vara bitchiga ibland men ack så duktiga de är på sitt jobb. Det jag verkligen gillar med dem är också att de inte vill förändra någon viktmässigt utan bara lära dem klä sig på ett sätt som framhäver deras fördelar och döljer det som de är mindre nöjda med. Som de sa i veckans program: Du är redan vacker, kläderna utgör bara makeupen.
Så nu använder jag den hårdvara jag redan har men uppgradering pågår. Denna uppgradering kommer även att omfatta mitt hem som behöver en rejäl upprensning och genomgång och sedan tänka till (och ta hjälp av vänner) kring inredning. Det är inte en av mina starka sidor känner jag själv men jag gläds åt andras talang och hjälpsamhet med det projektet.
Ytligt att tänka på ytan? Inte för mig. Min insida sköter jag redan med coaching, meditation och att tänka kring livet men jag vill att min yta ska kännas som jag också. De senaste åren har gett mig så många positiva (och mindre positiva) erfarenheter som jag väljer att använda mig av så det innebär att jag utvecklats mycket och den förändringen känner jag behöver komma i andra former också. Men jag förblir mig lik, det är ju bara en uppgradering och inte en ny hårdvara det handlar om. Men jag vill att den ska vara lite mer skimrande och lite mer jag.
Så under veckan har jag först besökt min superduktiga hudterapeut Christel (på Christels hudvård) för ansiktsbehandling och färgning av fransar och bryn och idag så har jag blekt håret och klippt mig hos min duktiga frisör på Hårstråket i Hammarbyhöjden.
Underkläder har inhandlats och min garderob ska gås igenom och kvar blir bara kläder som jag tycker om att ha och som är i bra skick. Längre fram i vår ska några vänner följa med ut på shoppingtur där de får välja kläder jag provar som ett sätt att jag kanske bryter lite föreställningar om vad jag passar i och inte och kommer hem med kläder som jag själv inte hittat. Som mina alldeles egna Trinny & Susanna (från programmet stilakuten).
Jag hade gärna låtit verkliga Trinny & Susanna tagit hand om mig. De kan vara bitchiga ibland men ack så duktiga de är på sitt jobb. Det jag verkligen gillar med dem är också att de inte vill förändra någon viktmässigt utan bara lära dem klä sig på ett sätt som framhäver deras fördelar och döljer det som de är mindre nöjda med. Som de sa i veckans program: Du är redan vacker, kläderna utgör bara makeupen.
Så nu använder jag den hårdvara jag redan har men uppgradering pågår. Denna uppgradering kommer även att omfatta mitt hem som behöver en rejäl upprensning och genomgång och sedan tänka till (och ta hjälp av vänner) kring inredning. Det är inte en av mina starka sidor känner jag själv men jag gläds åt andras talang och hjälpsamhet med det projektet.
Ytligt att tänka på ytan? Inte för mig. Min insida sköter jag redan med coaching, meditation och att tänka kring livet men jag vill att min yta ska kännas som jag också. De senaste åren har gett mig så många positiva (och mindre positiva) erfarenheter som jag väljer att använda mig av så det innebär att jag utvecklats mycket och den förändringen känner jag behöver komma i andra former också. Men jag förblir mig lik, det är ju bara en uppgradering och inte en ny hårdvara det handlar om. Men jag vill att den ska vara lite mer skimrande och lite mer jag.
Helena x 2 har gett mig en fin award....
..vilket värmer långt in i hjärtat. Först fick jag den av Helena från Vildaella och innan jag publicerat den fick jag samma utmärkelse från Helena från ex-amino med den snälla nomineringen: Vida -för klokhet som aldrig verkar ta slut.
Tack söta ni!!!
Den som har fått awarden ska göra följande:
* Kopiera awarden på din blogg.
* Länka till personen som gett dig awarden.
* Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
* Välj ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till.
* Länka till deras bloggar och kommentera hos dem att de har en award att hämta.
Anledningen till att jag fastnade när det gällde publiceringen var att jag skulle berätta nåt intressant om mig själv.. vad är intressant egentligen? Ska jag berätta att jag varit röjsågsröjare, har kunnat rapa så högt så läraren sa till killarna i gymnasiet att de skulle tänka på tjejerna eller att jag konstant sjunger fel på engelska låttexter. Men är man kreativ (och lite lat) så är man så jag la ut det som en fråga på facebook och fick följande svar:
En bloggvän: Du har säkert massor att berätta om din jordenrunt-resa, resan till Hawaii
Lillasyster till göteborgsvän: Skriv om din coola dialekt vettja! Eller om din intressanta utbildning :)
Min lillebror: Simmat med delfiner, gillar att rocka på Punk- (BadReligion)-Konserter!
En nära vän: kattmamma ; min son sa idag att livs barn heter malin å bigitta ;) (förtydligande.. de heter egentligen Marilyn och Niquita)
En vän från Göteborgstiden: Spindeln i nätet! *Globetrotter!
Från mitt gamla jobb: att du var sjukt bra på ditt jobb på mandokliniken och hjälpte en massa människor. (förtydligande, jag arbetade bland annat som ätstörningsbehandlare)
Min äldsta vän som jag känt sen jag var tre: Stark som person, positiv, glad och snäll!
Min ungdomsvän som vet om alla mina synder: Din passion för sommarpratare och att du är en av de personer som idogt kommer med förslag till nästa års sommarpratare.
Det blev fler än sju men när man är kreativ så behöver man inte hålla sig till ramarna och det är ju så skönt!
Det finns många kreativa bloggare men den här gången så blir det följande sju:
söndag 24 januari 2010
Vet du hur jag ser ut då?
..frågar jag personen i telefon. Jag har ju sett bilder på facebook blir svaret. Jag är en tvärhand hög fortsätter jag, så du borde hitta mig.
Jag ser hur mina vänner tystnat och växlar nyfikna blickar. Vi har just diskuterat mitt singelliv och visst är det en spännande dejt jag ska på men inte en sån som de har i tankarna. Idag träffade jag nämligen Gisan för första gången i verkliga livet. Mötena från bloggvärlden överraskar mig alltid, man hoppar över en massa allmän information som man betar av i vanliga fall vid nya bekantskaper och så hamnar man på de mest intressanta villovägar. Så en trevlig fika med virvlande tankar kantar söndagen. Härligt möte och när jag vinkar av henne vid tåget hoppas jag vi ses snart igen.
Med pirr i magen är det dags för första Lindy Hop lektionen på över ett halvår. Jag är nervös men kroppen minns och missarna blir inte lika många som jag trodde. Dansglädjen sprider sig i kroppen och jag känner mig lätt till sinnes. Min ringrostighet är mindre än min följsamhet i dansen upptäcker jag med glädje. När jag snart kryper till sängs idag så är det med tacksamhet över mötet som aldrig blivit av om jag inte börjat blogga men även över danslycka en helt vanligt ovanlig söndag.
Likt ett färgglatt armband med sina pärlor så radar livets glädjeämnen upp sig för mig, det gäller bara att uppmärksamma dem. Den här veckan har bjudit på färgsprakande livspärlor och nästa vecka tänker jag trä på flera på livets armband.
Jag ser hur mina vänner tystnat och växlar nyfikna blickar. Vi har just diskuterat mitt singelliv och visst är det en spännande dejt jag ska på men inte en sån som de har i tankarna. Idag träffade jag nämligen Gisan för första gången i verkliga livet. Mötena från bloggvärlden överraskar mig alltid, man hoppar över en massa allmän information som man betar av i vanliga fall vid nya bekantskaper och så hamnar man på de mest intressanta villovägar. Så en trevlig fika med virvlande tankar kantar söndagen. Härligt möte och när jag vinkar av henne vid tåget hoppas jag vi ses snart igen.
Med pirr i magen är det dags för första Lindy Hop lektionen på över ett halvår. Jag är nervös men kroppen minns och missarna blir inte lika många som jag trodde. Dansglädjen sprider sig i kroppen och jag känner mig lätt till sinnes. Min ringrostighet är mindre än min följsamhet i dansen upptäcker jag med glädje. När jag snart kryper till sängs idag så är det med tacksamhet över mötet som aldrig blivit av om jag inte börjat blogga men även över danslycka en helt vanligt ovanlig söndag.
Likt ett färgglatt armband med sina pärlor så radar livets glädjeämnen upp sig för mig, det gäller bara att uppmärksamma dem. Den här veckan har bjudit på färgsprakande livspärlor och nästa vecka tänker jag trä på flera på livets armband.
fredag 22 januari 2010
Ett handskrivet brev...
.. möter mig i hallen när jag kliver in efter en lång och härlig dag. Det är en av de personer jag håller som mest kär som skrivit, nämligen min mormor.
Min mormor och pedagogiska mamman är de som jag får brev av oftast och jag blir så glad varje gång. Det är något visst med att få ett brev och jag bara älskar det. När jag var liten skrev jag brev i massor. Nu blir det inte lika ofta jag skriver men det händer ibland och jag vet att de ofta glädjer mottagaren att få just ett brev.
En mormors handskrivna brev värmer hjärtat hos ett barnbarn med sina ord, tankar och omtankar. Det har färdats från Gällivare och hem till mig i Svedmyra men egentligen landar det inte på hallgolvet utan mitt i mitt hjärta och fyller det med kärlek.
Min mormor och pedagogiska mamman är de som jag får brev av oftast och jag blir så glad varje gång. Det är något visst med att få ett brev och jag bara älskar det. När jag var liten skrev jag brev i massor. Nu blir det inte lika ofta jag skriver men det händer ibland och jag vet att de ofta glädjer mottagaren att få just ett brev.
En mormors handskrivna brev värmer hjärtat hos ett barnbarn med sina ord, tankar och omtankar. Det har färdats från Gällivare och hem till mig i Svedmyra men egentligen landar det inte på hallgolvet utan mitt i mitt hjärta och fyller det med kärlek.
måndag 18 januari 2010
På insidan av min hallgarderob...
.. hänger numera en visionboard. Inte helt färdig men nästan. Ovanför den hänger massa positiva ord som jag fick med mig från en övning med andra deltagare vid en övning på en kurs.
Min visionboard är ett stort kollage med mina drömmar i bilder och ord. Det finns affirmationer och ett av korten har en önskelista på insidan. Jag och min vän K bestämde att vi skulle ta oss i kragen och göra våra visionboard tillsammans. Så laddade med tidningar, thé, smågodis och musik från spotify var det bara att skrida till verket. Jag är så fantastiskt nöjd med min och nu hänger den där som en påminnelse om vad jag vill ha i mitt liv och mina drömmar.
Om det fungerar? Jag tror ju det och det får mig att minnas det som är viktigt och mina drömmar. På den som aldrig kom upp men låg framme fanns informationstexten om Hawaii och kursen i det inre ledarskapet, men inte den i Mars som jag tänkt åka på utan den i November som sen blev den jag kom iväg på. Den dök upp när jag som bäst behövde den och allt bara löste sig. Den resan förändrade mitt liv på sätt jag inte kan beskriva.
Jag fortsätter drömma, visualisera och sätta dit nya bilder på min visionboard på de saker som jag vill lägga min uppmärksamhet på. Om jag blundar kan jag fortfarande känna sanden från Hawaii under min kropp, höra vinden susa i palmbladen och vågorna slå in mot stranden. Verkligheten överträffade drömmen men vägen dit i tanken var från början bara en vision i tanken och en bild på en tavla.
Min visionboard är ett stort kollage med mina drömmar i bilder och ord. Det finns affirmationer och ett av korten har en önskelista på insidan. Jag och min vän K bestämde att vi skulle ta oss i kragen och göra våra visionboard tillsammans. Så laddade med tidningar, thé, smågodis och musik från spotify var det bara att skrida till verket. Jag är så fantastiskt nöjd med min och nu hänger den där som en påminnelse om vad jag vill ha i mitt liv och mina drömmar.
Om det fungerar? Jag tror ju det och det får mig att minnas det som är viktigt och mina drömmar. På den som aldrig kom upp men låg framme fanns informationstexten om Hawaii och kursen i det inre ledarskapet, men inte den i Mars som jag tänkt åka på utan den i November som sen blev den jag kom iväg på. Den dök upp när jag som bäst behövde den och allt bara löste sig. Den resan förändrade mitt liv på sätt jag inte kan beskriva.
Jag fortsätter drömma, visualisera och sätta dit nya bilder på min visionboard på de saker som jag vill lägga min uppmärksamhet på. Om jag blundar kan jag fortfarande känna sanden från Hawaii under min kropp, höra vinden susa i palmbladen och vågorna slå in mot stranden. Verkligheten överträffade drömmen men vägen dit i tanken var från början bara en vision i tanken och en bild på en tavla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)