En doftande bukett...

... vilar på min arm på väg hem efter en härlig dag.

Buketten är plockad av min storasyster i en av Stockholms vackraste trädgårdar. Det är andra gången vi träffas.

Så länge jag kan minnas har jag drömt om min storasyster och målat upp bilder av henne och undrat vem hon är. När jag är på väg hem från vårt möte så inser jag att hon faktiskt överträffar alla mina drömmar. I mina ögon är hon klok, ödmjuk, varm, kärleksfull, öppen, en fantastisk mamma och oerhört genuin. Tacksamhet för att jag fick upptäcka det gör att mina ögon tåras. Verkligheten överträffar sannerligen dikten.

Men min syster är inte den enda som jag mött idag utan även hennes härliga familj, italienska blandas med svenska och min spanska hjälper mig förstå. I solens sken har jag klättrat i träd, lekt i en koja, fått massage av varma barnhänder på min vad och mina axlar. Jag har ätit en härlig lunch, förlorat i memory, njutit av saxofontoner, druckit kaffe med mjölk i solen, samtalat och tagit med mig en smak av italien hem.

En varm dag i solen fylld av lekfulla vindar stannar länge i hjärtat, långt efter att buketten vissnat kommer blommorna att blomma inom mig i form av minnen och reflektioner. Citatet som möter mig i hallen och som min syster visar mig sammanfattar dagen och allt jag tar med mig från den:

Lita på livet som en fågel på luften.