Jag lämnar Herräng...

... med minnen, myggbett, nya danssteg, en ilsken bacill och bröstet fyllt med värme.

45 olika nationer totalt finns på plats under de 5 veckor lägret pågår. Under min vecka glömmer jag stundtals att jag faktiskt är i Sverige då engelskan är det gemensamma mötesspråket. Det som är vanlig dygnsrytm försvinner under en vecka. Om vi är hemma 2 på natten så känns det som om vi lämnat danskvällen tidigt.

Klockan 5 återvänder vi efter sista nattens dans, då har jag som dansant clown dansat med lejontämjaren, cirkusdirektören, den skäggiga damen, den levande kanonkulan (i tajt grön lycraoverall), en kamelskötare, en 2 meter lång clown och sedan diverse andra som inte tagit cirkustemat på lika stort allvar som de förstnämnda. Jag känner att jag lärt mig massor under veckan och jag vet inom mig att jag vill tillbaka nästa år igen. Vem kan motstå en veckas kollo även om sömnen får stryka på foten?

Väl hemma så väntar katter, myggbetten fortsätter klia och den lilla ilskna bacillen väljer att sprida feber i min kropp och slå ut mig totalt så jag bara sover och sover. Men jag kommer på mig själv med att tralla swinglåtar och pröva ett danssteg i köket.

Jag kan verkligen känna hur glad jag är att jag kom iväg och att jag förverkligade ännu en dröm, eller två kanske förresten. Min barndomsdröm om att få vara i cirkusens värld blev verklig under några timmar en fredagskväll i juli. Det är vardagsmagi.