Som ett kollo för vuxna...

... beskrev någon Herräng dance camp.

Det känns som en helt korrekt beskrivning. Vi har kurs, kvällsmöten, temakvällar, på fredag är det maskerad, det är tävlingar, practical jokes och de flesta av oss sover i sovsal eller campar. Vi har sett musikal, ikväll är det cabaret och imorgon är det cirkustema då många klär ut sig. Det går att åka till stranden, hyra cyklar och leka.

Men framförallt är det dans, dans och åter dans. Glädjefyllt, lekfullt och ibland krångligt. Kurs på dagarna och socialdans om nätterna. Det dansas, övas och pratas dans överallt. Stepp-jam med världsstjärnor uppstår spontant i sommarnatten. Jag älskar att vara här, det är så roligt! Musik spelas i varje hörn och spontandans uppstår.

Idag fyller min morfar 80 år, han hade älskat att se det här. Jag ska ta med mig mina minnen från herräng och dela dem med honom och mormor. Minnen av en magisk föreläsning av Dawn Hampton (82 år) och när Mabel Lee (89 år) äntrar scenen och inleder konserten med Carlings. Då öppnas hjärtat och magi uppstår.

För mig blir Herräng obeskrivligt, jag tror att jag nöjer mig med begreppet kollo för vuxna för det säger nästan allt. Det känns som en självklarhet att komma tillbaka nästa sommar.