Även en liten nyckel..

.. kan öppna en stor dörr är ett ordspråk som fångar mig direkt.

Tänk vad många nycklar det finns som öppnar upp hjärtan, berättelser, erfarenheter, kunskap och dolda rum om vi använder dem? På livets resa finner vi ibland inte nycklarna men när vi gör det så kan nya världar och rum visa upp sig bakom den låsta porten. Det finns så mycket rikedom och dolda skatter vi inte vet om eller inte visat upp.

Nyckeln kan vara en fråga, ett möte,en kärleksbetygelse, en komplimang, en berättelse eller erfarenhet från någon annans liv eller bara en insikt som landar och öppnar upp för nya världar. Ibland gnisslar låset och det är trögt och ibland så hinner man knappt börja vrida om nyckeln innan dörren slår upp på vid gavel. Jag tycker om att öppna dörrar men ska medge att vi nog alla varit med om att vi försökt hålla emot när den där nyckeln vrids om.

Idag väcker kylan staden till liv tillsammans med gnistrande solglitter, jag klär mig i vinterkappa och nya stövlarna och kliver ut i världen. Igår öppnades en dörr och jag vet ännu inte vad som döljer sig bakom den men jag vandrar vidare i äventyret och ser vad som händer.

Det där med att ofrivilligt stå i centrum..

.. är inte något jag trivs med.

Generellt sett så tycker jag inte om att stå i centrum utan tycker om att vara en iakttagare i kulisserna. Det är många som tror motsatsen om mig.  Så idag när en vikarie (vars pass jag brukar gå på) hoppat in som vikarie på ett pass så frågar han plötsligt om jag inte kan komma fram och leda passet idag med honom för att underlätta för de som är där. Jag blir lite ställd och mumlar nåt om att jag är för blyg för det. Jag tackar honom för komplimangen efter ett tag.

Ibland ser människor något man själv inte ser och ibland tänker jag att jag borde utmana komfortzonen lite mer men som person så behöver jag ställtid för att kliva fram och stå i rampljuset  (om så bara på ett danspass med snälla personer). Det ingår inte i min önskan att vara där utan jag är nöjd i min kuliss. Men en vacker dag kanske jag bara förvånar mig själv och säger ja utan att tänka för mycket. Vad är det värsta som kan hända? Jo att jag dansar fel och det händer mig varje pass och även ledarna stundtals.. men just då sa jag nej. En annan modigare dag så säger jag ja.

I love your blog award...

När Livsnjutaren ger mig en utmärkelse för att han tycker om min blogg så blir jag väldigt rörd och berörd över hans fina nominering.Tack finaste du!! Han skriver: Adventure of Life - en resa med tankar om livet, mycket tänkvärt och poetiskt! 

 I sin kommentar hos mig skriver han något ännu snällare: Just därför, för att du bryr dig, för att du beskriver det vi andra tänker på och har svårt att få fram, för att du har en av bloggvärldens mest annorlunda bloggar, därför vill jag förära dig en award. 

Livsnjutarens blogg är fantastisk så väl i bild som i ord så om ni inte upptäckt den så rekommenderar jag verkligen ett besök där.


Reglerna är egentligen enkla, jag ska nominera ytterligare 5 bloggare vars bloggar betyder något för mig. Det svåra är ju att bara välja fem, men de fem jag till sist har bestämt mig för att nominera med kärlek är följande bloggar:

Livskrafter - Ingen överraskning för er som följer mig men den är så sprakande, energirik och fylld med så mycket klokskap att hela jag blir glad.

Livet och jag - Moi guidar mig genom livet med både sin egen klokskap och citat av andras. Hennes foton är helt fantastiska och öppnar nya världar inom mig och fyller mig med känslor.

Blindstyre - Har skarpare ögon än de flesta och fångar livet och stunder i fantastiska foton. Finner det vackra där andra ser något förbrukat.

Kanarin - Skapar underverk med sina händer, så välgjorda och som väcker lyckokänslor när jag ser dem.

Oroshjärta - Som med några få ord öppnar mitt hjärta och får mig att känna djupt i hjärtat. En sann ordkonstnär vars bok jag vill hålla i min hand.

Till er som fått den, ni får välja om ni vill ta emot den med hjärtat eller ge den vidare till 5 favoritbloggare, då kopierar ni bilden och kommenterar sedan hos dem att ni har en award att hämta.

I lövens regn ringlar dimmans stråk..

... som en höstens smekning mot kinden.

Det är söndag och jag dricker luften i djupa andetag där jag vandrar genom staden och ser lyktors sken leka i dess mörka vatten mellan öarna som bildar huvudstaden. Jag tänker på bloggvärlden och vad den betytt för mig.

Innan jag klev in i bloggvärlden för 4,5 år sedan hade jag ingen aning om vilka möten, människoöden och inspiratörer som skulle kliva in och faktiskt förändra mitt liv. Jag har funnit nya vänner, blivit uppmuntrad i mitt skrivande, hittat tankar hos andra som slår an en ton hos mig och gör mitt liv rikare.

En av de finaste jordänglar som jag nog inte skulle mött om vi inte hittade varandra på bloggens stjärnhimmel är inspiratören Emma Karlsson (med bloggen Livskrafter). På klingande dalmål, nära till skratt och allvar så är hon en person som stör stjärnströssel över de hon möter. När det blev klart att hon skulle ge ut en bok så visste jag att den ville jag läsa. Det har jag gjort och sen gett vidare några till inspiratörer i min närhet. Boken heter: Du behöver inte vara perfekt för att vara alldeles underbar. En Må bra bok i Jantelagsland.

Boken fångar mig, får mig att tänka och bekräftar saker jag tror på. Självklart talar vissa texter mer till mig men alla har något att säga. Dessutom vet jag hur genuin Emma är angående det hon skriver. Hon är här för att förändra världen och det är stort. I boken finner jag även en bekant dikt, den står nämligen på en tavla jag köpte av henne för ett tag sedan. Jag blev förälskad såväl i texten som i bilden. Om ni vill läsa den i sin helhet kan ni göra det i det HÄR inlägget. Om ni vill köpa boken finns mer information HÄR.

Jag rekommenderar denna bok varmt och tänker att det är inte säkert den nått min hand om det inte vore för att jag en dag tänkte att det var dags att hitta tillbaka till skrivandet och börja lyssna på mina egna tankar. Inte hade jag en aning om att det skulle finnas andra som ville läsa det jag hade att skriva.

Himlataket välver sig över Svedmyraskogen och snart tar natten vid. Jag kryper till sängs på en bädd av tacksamhet och tänker att man vet aldrig vad som väntar när man gör någonting nytt, ibland är det något alldeles underbart som leder livet in på nya vackra vägar.

I mitt hjärtas rum

.. bor omhändertänksamheten om man låter den ta plats och inte tappar bort sig i stressande labyrintgångar där man tappar livsperspektivet och inte ser längre än till nästa krök.

I mitt hjärta har en liten stjärnprinsessa flyttat in, 29 veckor gammal har hon redan anlänt i världen, här vill vi ha henne kvar. Hennes föräldrar får min omhändertänksamhet, det är de små handlingarna som blir de stora i livets prövningar har jag insett. Att finnas där och lyssna eller göra något praktiskt. Att de vet att jag kommer om de ber mig. Deras omhändertanksamhet har alltid omfamnat mig i mina svåra stunder.

Frågan som står på en cafedörr fångar min uppmärksamhet och mitt svar blir att jag försöker åtminstone. Jag väljer att tro att de flesta svarar samma sak. När visade du omhändertänksamhet senast?

I wear the smile you gave me..

... står det på linnet i ett skyltfönster.

Det får mig att stanna till och le. Jag älskar som bekant ordspråk och lek med ord. Jag bär leendet du gav mig. Så oerhört sant, ett leende möts ofta av ett annat leende. Men vi bär leenden tack vare snälla ord, något som gör oss glada, ett minne, andra människors handlingar eller kanske bara höstlövens glans.

Vi bär de leenden vi gett varandra, en sån fin tanke. Som lyckoringar på livets vattenyta som sprider sig längre ut tills ingen vet var det började och ingen vet vart det slutar.

När det är rätt så är det lätt..

... när det är lätt så är det rätt brukar Kay Pollack säga.

Tillit var namnet min vän K ville påminna mig om. Plötsligt faller allt på plats, nya efterlängtade utmaningar kommer i min väg likt en virvlande höstvind.

Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb vilket jag verkligen menar. På senaste tiden så har jag dock känt att jag behöver en ny utmaning eftersom jag lätt blir uttråkad och kan känna att det blir enformigt (trots att det nog egentligen är det sista man kan säga om mitt arbete). Behöver luft under mina vingar för att kunna stötta andra att flyga.

Likt en höstvind som sveper in och virvlar runt bland löven så kommer nu luft under vingarna i form av utbildning och skrivande. Jag har fattat beslutet att läsa fortbildning inom coaching vilket innebär att jag sedan kan certifieras på PCC-nivå när jag har tillräckligt många timmar. Det är dock inte det viktigt för mig handlar det om att kunna slipa hantverket och bli bättre på det jag gör.

Inom skrivandet så ska jag skriva ett internt material till min arbetsplats kring hur jag arbetar med professionell coaching med vår målgrupp (unga vuxna med psykisk ohälsa och komplex problematik) eftersom det inte är vanligt att de kommer i kontakt med coaching på det viset. Ett material där jag beskriver coaching, målgruppen, mitt arbete (inklusive övningar som används och hur) samt mina reflektioner kring det arbetet. Det känns jätteroligt att få sätta det på pränt och försöka tydliggöra det som för mig blivit min vardag.

En göteborgsresa behöver bokas om då den krockar med utbildningen. Bloggvännen Chissra har gett mig hennes retur på en biljett hon inte nyttjar eftersom hon inte kommer använda den. Jag hittar en ny biljett till exakt samma pris och tänker på det Kay Pollack brukar säga. Tillit, lätthet och glädje kännetecknar det som händer nu.

Saker faller på plats likt singlande löv som lägger sig tillrätta för att skapa höstens eget lapptäcke.

Morgonens regn slår mot rutan och väcker dagen till liv.

Jag är redan vaken. Istället för att ligga kvar i sängen stiger jag upp, kokar yogithe och låter regnet bli min melodi in i tisdagen. I bloggars rader finner jag livsklokheter och andra horisonter att blicka ut över. Jag lär mig om livet utifrån andras världar och tankar likt en livsbok med noveller där olika författare satt färg på världen.

Funderingar faller under dagarna likt lövregn kring beslut som ska fattas där magkänsla och logik måste finna varandra. Logiken tar över och jag snurrar in mig i tankar som ligger längre fram. Jag finner frågor istället för svar. Mina vänner leder mig rätt igen genom att påminna mig om det jag tror på, det som är viktigt för mig och tilliten till att allt blir som det är tänkt.

När jag följt mitt hjärtas röst har jag alltid hamnat rätt vilket jag tänker göra även denna gång. Mitt beslut är fattat och nu behöver jag hitta lösningen för att realisera ännu en dröm. Idag träffar jag vännen K för att reda ut tankarna kring detta. Vi stöttar varandra som vänner och i  vår utveckling som mentorer/coacher/vägledare/utforskare på spunkjakt i livet.

Färglatt lövströssel prasslar när jag vandrar på min livsstig under mitt prickiga paraply. Min vän k's sms från i torsdags påminner mig om det jag tror på. Då tänds solen i mitt bröst även om regndropparna leker i trädens toppar.

Ibland när man går fel...

.. kan man hitta rätt.

Det är det som händer mig och min vän när vi letar en plats från en bok vi båda läst. I Gamla stans gränder finner vi den allra finaste lilla butik, blandad med antikviteter, böcker, design, gammalt och nytt, billigt och dyrt. Vi vindlar omkring därinne under glada små rop och lovar att komma tillbaka.

Detsamma gäller med livet. Ibland tror vi att vi går fel när vi egentligen hamnar helt rätt. För det är inte alltid den stora upplysta och raka vägen som leder oss dit vi vill. Ibland vill jag kontrollera vissa saker fastän jag vet att det är i tomrummet och närvaron mycket händer. Det är så jag träffat många av mina vänner, mina tidigare kärlekar och hittat nya hobbies. Ibland är livet långt mer finurligare än jag kunnat tänka ihop.

Hittade vi vad vi sökte då? Jo, vi fann honom.. den lilla pojken som blickar mot månen på en plats i Gamla Stan som varit gömd för mina ögon. En liten glimt av vardagsmagi när man finner något som alltid funnits där men som man inte sett. Så är det också i livet ibland.