Mina lyckliga och glada stunder..

.

... har jag bestämt mig att fånga i minst 100 dagar via utmaningen www.100happydays.com vilket gör att jag varje dag letar reda på nåt som skapar just det i mig oavsett hur dagen är i övrigt. 

När jag läser Emmas blogg och finner hennes inlägg över inspiratörer där min blogg nämns så blir jag så himla glad så jag klipper ur citatet och sparar det som en bild för det var sannerligen dagens happy moment. När jag började utmaningen tänkte jag lägga upp bilderna här med lite jämna mellanrum men jag insåg att det är ofta vänner på dem och de kanske inte vill att jag ska publicera bilder på dem men det är en rolig utmaning tycker jag. Det är de små stunderna och inte de stora som utgör livet ofta för mig, en stund med en vän, en kopp the när man kommer hem eller snällord från någon jag respekterar. Det finns något fint i varje dag om så bara att krypa ner i sin egen säng efter en omtumlande dag. 

Njut av utsikten..

.. när du flyger med framgångsvingarna säger härliga Livskrafter-Emma på sin föreläsning om livsglädje i vardagen.

Som gäst är jag inbjuden av vännen K att få delta i en coachträff i ett annat coachnätverk och Emma blir nog ganska förvånad när jag kliver in genom dörren. Emma och jag har lärt känna varandra genom bloggvärlden och med risk för att upprepa mig så är hon så oerhört genuin i sitt sätt att vara.

Hennes tro på livets goda och att vårda vår positiva trädgård fångar mig. Jag känner igen mig så i hennes sätt att tänka även om jag inte kunnat fånga det i ord på samma vis som hon gör på sitt alldeles underbara Emma-vis. Hon vill bryta jantelagen och få människor att bära sig själva med stolthet. Det vill jag med. Genom att vara i vårt ljus istället för att gömma oss i vår skugga tror jag den här världen blir vackrare.

Hon inspirerar sannerligen och jag tar med mig mina godbitar hem, jag har livsglädje i vardagen men man kan inte få för mycket av det utan jag vill sprida goda ringar på vattnet och fortsätta fylla mig med saker som ger mig kraft även slaskiga dagar. När Januari närmar sig sitt slut tittar jag på min årsburk och gläds åt alla färgglada lappar som vilar däri trots en del besvikelser längs med månadens stig.

Innan jag kryper till kojs plockar jag fram en blommig favoritklänning att inleda morgondagens arla stund med eftersom träning väntar innan jobbet. En klänning fylld av livets blommor i alla de färger jag älskar som påminner mig om Pippiprinsessan som glömts bort lite på sistone. Närvarande tillit vill jag fylla livet med och plocka de blommor som växer i livets dikeskant.

I en stad som känns som min..

.. sparar jag hjärtestunder att plocka fram de gråa dagarna.

I tre timmar på café Zenit när tisdagsförmiddagen tar sin början möter jag stjärnströsslaren Emma (som har bloggen Livskrafter). Våra livsvägar korsade varandra i bloggvärldens vindlande skog innan vi sedan träffades i verkliga livet.

Vårt samtal berör stora och små ämnen. Vi pratar coaching, kärlek och livet. När vi skiljs åt så känner jag alltid att det finns så mycket mer jag vill veta och diskutera. Det är härligt, ett möte att spara i hjärtat, nya tankar tar jag med mig att reflektera över och saker jag tror på som vi delar gläder mig på min väg.

Senare samma dag möter jag någon som känt mig hela livet, en av pedagogiska mammans vänner som alltid delar med sig av boktips, livsvisdom och snälla ord. Det är livets gåta att ha människor vid sin sida som stöttar en och delar livets upp och nedgångar.

Sista dagen innan jag lämnar så njuter jag Göteborgs innerstad, Haga och Linne. Jag förundras över hur snabbt man kan resa i tiden genom att besöka Kronhusbodarna som ligger ett stenkast från Nordstan, jag besöker en härlig atelje som förtjänar ett alldeles eget inlägg längre fram och sen njuter jag att känna att det här är min stad även om jag inte bor här längre. Det finns platser som är hemma även om man inte tillbringat större delen av sitt liv där. Det tre år som jag bodde här i en stad som fångade mig präglar mig än idag.

När tåget lämnar staden så bär jag med mig den i hjärtat. I återkomsten till huvudstaden möter mitt hjärta ännu en av sina städer.

I lövens regn ringlar dimmans stråk..

... som en höstens smekning mot kinden.

Det är söndag och jag dricker luften i djupa andetag där jag vandrar genom staden och ser lyktors sken leka i dess mörka vatten mellan öarna som bildar huvudstaden. Jag tänker på bloggvärlden och vad den betytt för mig.

Innan jag klev in i bloggvärlden för 4,5 år sedan hade jag ingen aning om vilka möten, människoöden och inspiratörer som skulle kliva in och faktiskt förändra mitt liv. Jag har funnit nya vänner, blivit uppmuntrad i mitt skrivande, hittat tankar hos andra som slår an en ton hos mig och gör mitt liv rikare.

En av de finaste jordänglar som jag nog inte skulle mött om vi inte hittade varandra på bloggens stjärnhimmel är inspiratören Emma Karlsson (med bloggen Livskrafter). På klingande dalmål, nära till skratt och allvar så är hon en person som stör stjärnströssel över de hon möter. När det blev klart att hon skulle ge ut en bok så visste jag att den ville jag läsa. Det har jag gjort och sen gett vidare några till inspiratörer i min närhet. Boken heter: Du behöver inte vara perfekt för att vara alldeles underbar. En Må bra bok i Jantelagsland.

Boken fångar mig, får mig att tänka och bekräftar saker jag tror på. Självklart talar vissa texter mer till mig men alla har något att säga. Dessutom vet jag hur genuin Emma är angående det hon skriver. Hon är här för att förändra världen och det är stort. I boken finner jag även en bekant dikt, den står nämligen på en tavla jag köpte av henne för ett tag sedan. Jag blev förälskad såväl i texten som i bilden. Om ni vill läsa den i sin helhet kan ni göra det i det HÄR inlägget. Om ni vill köpa boken finns mer information HÄR.

Jag rekommenderar denna bok varmt och tänker att det är inte säkert den nått min hand om det inte vore för att jag en dag tänkte att det var dags att hitta tillbaka till skrivandet och börja lyssna på mina egna tankar. Inte hade jag en aning om att det skulle finnas andra som ville läsa det jag hade att skriva.

Himlataket välver sig över Svedmyraskogen och snart tar natten vid. Jag kryper till sängs på en bädd av tacksamhet och tänker att man vet aldrig vad som väntar när man gör någonting nytt, ibland är det något alldeles underbart som leder livet in på nya vackra vägar.

Vårtävling hos Livskrafter....

.. kan jag ju inte låta bli att delta i. I potten ligger denna fantastiska tavla och jag vill verkligen vinna den. Om du vill vara med och tävla så läs mer HÄR. 

Vida tar klivet ur bloggarderoben

.. och visar med fullständigt namn och bild vem jag är i det HÄR inlägget.

För första gången så är jag med fullt ut på det viset, men vad gör man inte när en så härlig person som Emma med Livskrafter bloggen frågar om man vill intervjuas som inspiratör?

Jag blev jätteglad men samtidigt generad och lite nervös. Jag ser mig ju inte som en inspiratör, utan som en helt vanlig person som letar sig fram i livet ibland på stadiga ben och ibland vilse. För er som följt mig från början så inledde jag med att vara väldigt anonym för att senare släppa bitar av vem jag var och den som bygger pussel har redan listat ut vem jag är utan att jag sagt det (och sen är det ju en del av er läsare som känner mig och vet vem jag är).

Emma är själv en oerhört inspirerande människa och konstnär (såvål i livet som med penna och pensel i handen) som jag lär mig mycket av och många av våra tankar går i samklang, STORT tack Emma för att jag fick chansen men också för att du gav mig en knuff ut i vanliga världen. Tack också till er alla fina som skriver hos mig och stöttar mig i livet, världen och vardagen.

Jag blir förälskad vid första ögonkastet..

.. när min blick möter Emmas (Livskrafter) målning och jag ber omgående att få köpa den.

Bilderna är lånade från Livskrafter. 

Nu är den min och kvinnan med paraplyet ska sitta på en vägg i mitt sovrum. Hon skänker mig redan glädje och så gör även texten som kommer här.

Jag plockar ner himlen ibland

 älska mig snälla 

 där i utkanten av alla ord 

 där gränser flyttar sig längs skymningen 

 för jag är så vacker hos dig 

 kanske är vi optimala drömbilder

 utmed romantiska höstpromenader

 men att våga älska dig min hjälte 

 som älskar mig 

 ger styrka till osmekta dagar

 jag bär oss under mitt tunna skinn 

 och natten sjunger långsamma sånger

Kreativ lycka...

.. ler mot mig när jag öppnar mina fina beställningar.

I bloggvärlden finns så många inspiratörer, kreatörer och kreativitörer. Den senaste veckan har fina saker jag beställt av dem kommit till mig. Jag blir glad när jag ser dessa saker och jag vet vilka varma härliga personer som har skapat dem.

Först kom en alldeles fin tomteljusstake som Emma på bloggen Livskrafter har målat. Den är så fantastiskt fin och jag blir glad av hennes skapelser och hennes tomte med prickig luva.

Den sprider nu julglädje.


Några dagar senare kommer ett Pippipaket från finaste Matte (som också gjort mina superfina handledsvärmare). Inslaget med så mycket omsorg och kärlek att jag blir glad i hela kroppen.

Fyllda med sockar som fångat mitt hjärta och numera värmer mina fötter. Har ni sett nåt så vackert i strumpväg?

Men just när jag öppnat paketet kom Bloggpiraten ilande och försvann fort som 17 och undra om han inte tog med sig nåt från mitt paket. Sen dess har jag inte sett honom och det är inte alltid ett bra tecken, jag tror han har nåt fuffens för sig. Vi får väl se..

Önskerubrik: Därför låter jag hjärtat styra min livsväg..

...är den rubrik jag fick av Livskrafter-Emma när jag bad mina läsare att ge mig rubriker till inlägg.

När jag ser tillbaka på mitt 37 år långa liv så kan jag se vilka beslut som varit påverkade av någon annans åsikt, rädslor, feghet, inte fattade ur en inre konversation etc. Jag kan även se vilka beslut och livsval som genuint kommit från hjärtat. De som kommer från hjärtat har känts rätt i hela kroppen och trots att det ibland har varit på darriga ben jag slagit in på den vägen har jag hela tiden vetat att det var rätt. Rätt kanske inte ur en annan persons perspektiv men rätt för mig och för den jag är. Ur ett längre perspektiv kan jag också ganska tydligt se att jag nog följt hjärtat även innan jag hade den livssyn, det självförtroende och den acceptans inför mig som jag är som person som finns hos mig idag.

Ibland har jag gått emot det jag innerst inne vet och känner och även om det på ytan varit rätt beslut eller kanske det lätta beslutet så har det inombords ekat tomt och jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att det känts som stagnerad energi i just hjärttrakten eller en klump i magen. Det finns perioder av mitt liv där jag på vissa plan totalt ignorerat signaler från kropp, själ och intuition och försökt att gå emot det jag inom mig känner. Problemet är att jag hela tiden innerst inne vetat det men av olika orsaker inte gjort det jag önskat. Det har också blivit lärdomar och jag har sett mönster och beteenden hos mig som behöver brytas och signaler jag ska ta på allvar.

När jag går dit hjärtat leder mig så blir jag lycklig men i efterhand kan jag ibland undra hur jag som 19-åring vågade flytta alldeles själv till Spanien i 5 månader trots att jag aldrig rest själv, aldrig varit utanför Norden, inte kunde ett ord spanska och var uppvuxen i en liten by i Dalarna. Jag bara visste att jag ville göra det och tänkte att det var väl bara att åka tillbaka om jag inte trivdes. Detta halvår förändrade mitt liv på så många sätt.

Ibland tror jag att jag har svårare att följa hjärtat i de små besluten än de stora, kanske för att de inte känns lika mycket eller man tror att de har lika stor inverkan. Trots det så är det ju små beslut som kan göra stor skillnad och just nu är jag inne i en fas där jag funderar mycket kring autencitet mot mig själv ur flera aspekter.

De stora beslut där hjärtat har lett mig rätt och gjort stora intryck har gjort att jag flyttat till olika städer för att läsa det jag verkligen vill, rest jorden runt ensam trots att jag hade en pojkvän i Sverige, sagt upp mig från en fast tjänst, läst till coach (och tog en stor del av sparkapitalet samtidigt som en annan del fick bekosta min uppsägning), valde mitt drömjobb trots att det var en projektanställning och att jag samma dag blev erbjuden en fast tjänst med avsevärt bättre lön.

De här valen har lett till det allra bästa och jag är oerhört tacksam för det. Jag har insett att jag mår dåligt när jag inte gör autentiska val och de valen handlar inte enbart om det på ytan rätta. För mig har det varit viktigt att följa mina drömmar och våga gå min egen väg. Jag tror inte att varken drömmarna eller vägen är densamma för alla. Det är en av orsakerna till varför jag läste till coach, för att stötta andra i livsval och vägar och att känna att det verkligen är deras. Eller kanske inse att de är precis där de vill vara även om andra eller de själva ifrågasatt det.

Ingen människa är en ö och det är klart att min uppväxt har präglat mig i det här. Pedagogiska mamman har alltid stöttat mig oavsett vilket val jag tagit. Jag har känt att hon varit genuint lycklig om jag väljer det som gör mig lycklig. Hon har trott på mig de stunder jag inte själv gjort det och hon har gett mig en nyfikenhet på livet och visat på små och stora saker att uppskatta. De allra flesta av mina vänner har stöttat mig, trott på mig och hjälpt mig hitta lösningar de dagar jag inte själv sett några.

Så det enkla svaret på varför jag låter hjärtat styra min livsväg är helt enkelt att annars blir jag inte lycklig.

Det här är mitt sätt att se det. Jag lämnar över några reflektionsfrågor till er som ni inte måste svara på men som ni kanske vill fundera på: Hur gör ni som läser för att följa hjärtats röst? Vad hindrar er? Vilka viktiga beslut har ni fattat utifrån hjärtat eller inte? Hur har de påverkat era liv?

Denna fina ängel är en gåva som pedagogiska mamman har gjort till mig och får symbolisera att hjärtats väg är den enda för mig.

Jag kör till kupolen....

... för att träffa människor jag tycker om.

Runt min hals vilar mitt fina hänge från Elisa Day med orden wish och dream på varsin sida. Jag påminns gärna om det jag tror på och föll direkt för hennes fina smycken och det här hänget är just nu en favorit.

Om inte jag klivit in i bloggvärlden för några år sedan kanske vi aldrig möts jag och härliga Di. Vi träffades första gången för drygt ett år sedan tillsammans med skimrande Emma som också skulle varit med men fick lov att stanna hemma tack vare en ilsken bacill. Tänk vilka fantastiska möten det finns därute som bara väntar

Di bjuder på livserfarenhet, värme, kreativitet och en idé som nog ska snurra några varv. Kanske är det så jag ska göra? Kanske är det en del av min livsstig? Kloktankar, insikter, mod att våga göra saker annorlunda och tankar kring hemmet och inspiration och ett lite lättare steg än det jag kom med är det jag tar med mig från mötet. Hon sådde några frön hos mig som ska få gro där så får vi se vad som händer. Själv skriver Di såhär om vårt möte på sin blogg(jag blev lite generad men vill ha texten sparad även på min blogg):

idag kramade jag om goa Vida. Hon är ursöt i sin spetsklänning och som alltid strålar hon av ljuvlig livslust och har så tänkvärda saker att säga. Saker som ger mig reflektioner. 3 timmar flyger iväg, ja....en riktigt lång fikastund som pockar på mer. Kommer på mej själv att jag glömde att höra om delfinresan....och vi skiljs åt med en varm kram, och jag känner det lite som om hon drunknar i mina armar ;0) denna ljuvliga kvinna....och hon lämnar en djup reflektion över att jag ska vara lite mer ego under 2011, och lite andra tankar om mitt framtida arbetsliv...."gräv där du står" klingar i mitt huvud när jag lämnar Kupolen...

Efter mötet med Di så möter jag vänner som känt mig under större delen av mitt liv. Vi skrattar, funderar, reflekterar och pratar om svåra saker och mindre svåra saker. Vi har burit varandra och även låtit oss bli burna under livets gång. De hjälper mig med min oro och får mig att skratta åt mig själv. De är bland de klokaste kvinnor jag vet och vi känner varandra väl. De har lika nära till skratt som de har till allvar och det är en rikedom.

Dagen lämnar mig med nya tankar, visheten om att vara rädd om möten med såväl gamla vänner som nyfunna. Att köra hem från Borlänge till Leksand blir en mindre rolig historia, snön yr och det är mörkt. Men man behöver ju inte se hela vägen för att komma ända fram, man tar några hundra meter i taget i lugn takt och tillslut anländer jag till det röda huset fyllt av människor jag tycker om. Så är det i livet också, man måste inte se hela vägen för att komma dit man vill... bara man fortsätter köra i rätt riktning och byter resmål om det blir nödvändigt.

Tre och en halv timme....

.. varar långfikan på Kupolen i Borlänge då jag för första gången träffar fantastiska Di (från bloggen Di Queen) och fantastiska Emma (från bloggen Livskrafter) i verkliga livet. Jag hade kunnat sitta där länge till men även ett möte tar slut.

Ett möte mellan 3 kvinnor vars livsstigar kanske aldrig mötts om det inte varit för att vi alla nångång valde att börja blogga. Deras bloggar skulle jag beskriva som fulla av värme, kreativitet, livsvisdom, att våga gå sin egen väg, anta livets utmaningar och lära av erfarenheterna. Det är precis det intryck de ger mig i verkliga livet också. Inspirerad och glad känner jag mig när vi skiljs åt. Jag känner mig också oerhört tacksam som får träffa så härliga människor, det är verkligen en bonus från bloggvärlden.

Med mig hem har jag pedagogiska mammans vinst som Emma målat. Min mamma blir så glad över sin fina änglatavla. Å tänk så rätt hon har den där härliga ängeln, hennes ord får sammanfatta dagen:

Ibland kan för mycket av det goda vara alldeles lagom.

(bilden lånad från Livskrafter, klicka på den så kommer du till hennes blogg)

Emma från livskrafter gästbloggar...

...på the adventure of life.

Emma som har den färgsprakande kreativa bloggen livskrafter där ord regnar likt stjärnströssel och konstverken sprakar genom cyberspace (jag är lycklig ägare till ett av dessa konstverk som verkligen förgyller min vardag). Jag kan stolt presentera henne som en i raden av mina sköna gästbloggar (resten hittar ni under kategorin gästbloggar) och här kommer hennes tänkvärda inlägg:

Att lyssna

Vad är egentligen att lyssna ? Vad innebär det att verkligen lyssna på någon och inte bara höra vad den andre säger ? Många människor tror ofta att dom lyssnar när dom hör en annan människa prata, men att höra är bara den fysiska reaktion som inträffar då örat fångar upp ljudvågor. Att lyssna är däremot mer än att bara uppfatta ljud. Att lyssna är kärnan i all mänsklig samvaro och det är otroligt bekräftande att bli lyssnad på. Det är också ett sätt att erkänna andra människor. Ibland ligger hinder i vägen för lyssnandet som t ex tidsbrist och förutfattade meningar, både om vad vi tror om sändaren som person och om vad vi tror att de kommer att säga. Ibland glömmer vi bara att lyssna för vi vill hellre tala. Genom att vi verkligen engagerar oss med att lyssna bekräftar vi den andres existens och det skapar en positiv känsla i den som vill berätta något.

Det finns tre olika nivåer att lyssna på.
Nivå 1 (inre lyssnande) är den vi använder i vardagslag och vi lyssnar här med utgångspunkt från oss själva. I en sådan diskussion i t ex fikarummet på arbetsplatsen är det en ständig kamp om samtalsutrymmet för att man ska kunna flika in och delge sina egna erfarenheter i det aktuella ämnet. Varje gång någon säger något så startar vi sökandet i hjärnans arkivskåp efter egna erfarenheter och reflektioner som vi snabbt kastar fram i diskussionen när utrymme skapas. Det är också vanligt att vi försöker se oss själva i historien som berättas och man tänker hur skulle jag reagera och agera i en sådan situation. Vår selektiva uppmärksamhet filtrerar ut information medan vi undermedvetet letar efter bekräftelse på våra egna tankar.

Nivå 2 (fokuserat lyssnande) Här är vi mer fördomsfria i vårt lyssnande och uppmärksamheten ligger på berättaren och man kan bli så uppslukad av historien att den inre egna dialogen liksom tystnar. Vi är inte längre nyfikna på våra egna vägnar utan på den berättandes vägnar. Vi kopplar alltså bort vår egen agenda totalt och lyssnar utanför våra egna mentala modeller och ramar.

Nivå 3 (globalt lyssnande) Här lyssnar vi fortfarande utanför våra mentala modeller men vi lyssnar till mer än bara orden som sägs. Här kopplar vi in alla våra sinnen. Förutom hörseln använder vi oss av synen, lukten, smaken, taktila sinnen och framför allt det sjätte sinnet nämligen intuitionen (eller känslorna) Vi känner alltså in det som sägs men också det som inte sägs och det som vilar mellan raderna

När vi nu vet om att vi alla människor lyssnar på olika nivåer och att det är en stor skillnad på att lyssna och höra, är det rätt intressant att betrakta och iaktta hur andra människor beter sig och agerar runt omkring oss. Man kan också lägga märke till sig själv och hur man ibland växlar mellan de olika nivåerna i ett samtal. Är du en god lyssnare som verkligen är med i det dina vänner och medmänniskor vill berätta för dig? När är du bäst på att lyssna och när har du faktiskt problem? Är du närvarande och lyssnar eller hör du bara vad andra säger ?

Varm kram på Er allesamman
/Emma

Våga släppa taget..

.. och flyg fritt i livsrummet.

Står det på denna underbara tavla som anlände till mig idag från underbara Emma på bloggen Livskrafter. När jag såg den på hennes blogg flyttade den direkt in i mitt hjärta och jag kände att vi hörde ihop och nu flyttar den in hos mig efter att ha färdats genom Sverige inklädd i vackra röda hjärtan.


Så varje dag kommer jag att mötas av denna flygande prinsessa med hjärtan på skorna som påminner mig om det som jag tycker är viktigt i livet. Den är så himla fin och jag är så lycklig över att den är min. Tack underbara Emma för att du kan skapa sån konst som nu lyser upp min vardag.

Jag måste bara skriva några rader för jag är så oerhört glad för det fina gensvaret jag fick när jag skrev om Ashes and snow. Det är så fantastiska bilder och att de berör även er och att ni sprider dem vidare glädjer mig i själen (igår slog min besöksstatistik i höjden sedan leva idag länkat till mig). En rolig överraskning var att chefredaktören för PS Maria Gerlofson surfade förbi och lämnade följande kommentar:

Vad härligt att bli påmind om de vackra bilderna som jag ju var med och publicerade då för tre år sedan! Och vad roligt att de gjorde intryck på dig och finns här - Nu! De är verkligen fantastiska!

Det kändes häftigt att kunna tacka henne personligen på hennes blogg för den bildserien har återvänt till mig gång på gång och jag har äntligen hittat utställningens hemsida där ännu flera bilder och filmer finns att beskåda och som har fler än min tummade tidning.

På Marias blogg har hon ett inlägg som handlar om livsenergi och vad som gör en glad. Jag skrev några rader som svar i en kommentar men sen började tankarna rulla som en snöboll så jag fortsätter listan här som jag påbörjade hos henne.

- att coacha (det är ju så roligt)
- att sitta på cafe i timmar med en god vän
- att kickboxas så svetten rinner
- att dansa Lindy Hop så att glädjen sprider sig i hela kroppen
- att ta en härlig promenad och dricka medhavd latte
- att ta mig en pyamasdag när jag som bäst behöver det
- att se en feelgoodfilm.
- att klättra i träd.
- att diskutera böcker med min softa bokcirkel
- att skratta gott så det känns i hela kroppen
- att träffa alma min lilla piratsysterdotter och bara möta hennes nyfikna blick.
- att titta på feelgood filmer.
- att äta frukost och sen gå och lägga mig och läsa igen.
- att läsa en bra bok som man inte vill lägga ifrån sig.
- att mysa med skärmflygaren.
- träffa pojken med stjärnögonen.
- att ha mina syskon på besök.
- att ha ett intressant samtal.
- äta popcorn och dricka mjölk till.
- att lyssna på nedladdade sommarpratare i mp3'n.
- att ta en skön långpromenad med en vän.
- att picknicka.
- att skriva.
- när jag får resa och upptäcka nya länder och kulturer.
- att se vackra bilder.
- när jag läser intressanta blogginlägg, artiklar eller texter.
- lyssna och titta på Bad Religions liveinspelning på DVD så att rutorna skallrar.
- att få en underbar ansiktsbehandling av Christel.
- massage.
- en varm kram.
- att bara vara i naturen.
- att sitta på stranden eller bryggan i Gammelstad och blicka ut över Luleälven.
- att dricka en kopp the i pedagogiska mammans vackra växthus.
- att simma i en varm tjärn.
- att någon överraskar mig.
- ett snällt sms.
- att gå genom Gamla stan när den klätt upp sig i morgonskrud eller när skymningen sänker sig.
- att titta upp mot stjärnhimlen.
- musik.
- när jag gråter för att något är så vackert att det inte går att låta bli.
- när jag vaknar eller somnar till ljudet av ett regn.
- när jag läser mina resedagböcker och minns.
- efter jag mediterat.
- alla mina FANTASTISKA vänner.
- ljudet av fågelsång.
- dofter av vår, sommar och höst.
- snön och att kunna göra en snöängel.
- naturen.
- att sitta på en klippa och titta ut över vattnet.
- vackra saker.
- när katterna kryper tätt intill.
- att dricka champagne.
- skärmflygarens wok.
- doften som finns i en färghandel.
- livet.
- vänskap.
- vardagsmagi.
- att umgås med min familj.
- att få brev, vykort eller paket.
- kärleksfulla handlingar...

... ja som ni ser så kan man ju fortsätta hur länge som helst och många av de saker som får mig att må bra är gratis men ger så mycket glädje. Jag känner mig rik på riktigt när jag läser min lista (och ska återvända till den när jag glömmer allt som gör mig glad).

Vad gör er glada?