Av snökristaller klara står fältet prytt

Om några veckor endast 
är allt förbytt
Ni glittrar emot solen
och fröjdar er
snart sjunker ni som tårar
 i jorden ner

Ni vinterns vackra blomster 
snart vissnar ni
men utav era tårar 
ska blommor bli
om några veckor endast 
är allt förbytt
av vårens väna blomster
står fältet prytt

Texten fångar mig när Mauro Scocco sjunger den. Jag vandrar i snökristallernas land i Gällivare när texten öppnar en del av mitt hjärta. När jag kommer hem från promenaden så skriver jag ner texten och sparar den i ett utkast till ett blogginlägg att författa en annan dag.

I fredags var den dagen. I min tanke föds en text men innan jag skriver ner den så vill jag kolla på nätet att jag har lyssnat av texten rätt så jag googlar på den och får nästan rysningar när den första träffen jag får upp är hos fantastiska Livsnjutaren som två dagar innan skrivit om just den texten. Jag får rysningar när tankar möts så utan förvarning. Synkronicitet, vardagsmagi, slumpen eller vad man vill kalla det. Livets magi.

Orden fångade mig för att den är så vacker. Att snökristallernas tårar väcker vårens blommor till liv. Cyklerna i årstiderna och livet fascinerar mig. Att de hänger ihop och är beroende av varandra och att vi har något att lära och upptäcka av alla årstider i livet inger hopp och nyfikenhet. I snökristallernas tid så kan jag inte låta bli att undra vilka vårblommor som kommer att knoppas i mitt hjärtas trädgård.

(Bilden är lånad från nätet. Källa okänd)

Varje dag älskar jag dig..

... står det på den färgglada tavlan som jag möter i en matsal.

Så är det. Varje dag älskar jag dig, dig och dig... alla ni som bor i mitt hjärta och alla ni som kommer att flytta in under livets gång. Egentligen borde alla dagar vara alla hjärtans dag för vi borde visa varandra kärlek alla veckans dagar.

Dagen idag må vara kommersiell på många sätt men jag minns när vi satt i klassrummet i Gärde byskola och klippte små hjärtan och lämnade till varandra. Gesten behöver inte vara större och dyrare än så. Det är tanken bakom som räknas och gör skillnad. Jag hoppas att de i mitt liv vet hur mycket det betyder för mig. Jag hoppas du som läser vet hur mycket just du betyder för någon.

Jag har många gånger varit singel på alla hjärtans dag och vet att det kan kännas tuffare än vanligt såna dagar. Men då har jag ibland tillbringat den med vänner och firat vår vänskap. Man gör vad man vill av dagen och ibland får den inte mer uppmärksamhet än att jag noterar den då jag andra år verkligen uppmärksammat den.

Ett akustiskt alla hjärtans dags kort från Thomas Di Leva får bli även min alla hjärtansdagshälsning till er alla från lilla mig. En stor varm kram och var rädd om era vackra hjärtan och dela med er av den kärlek ni känner.

Out swimming with the dolphins...

... tänker jag mig att det står på en fiktiv skylt som jag nu hänger här på bloggen.

Imorgon kl 9 går planet mot nya äventyr och de kommer ni att få dela, men det är inte säkert hur mycket tid jag väljer att ta på att skriva de inläggen när jag är där eller om det mesta blir när jag kommer hem. Det är ju en kombinerad semester och utbildningsresa så jag vet inte nu hur mycket fritid för just bloggskrivande jag kommer att ta mig. Kanske vill jag skriva massor och kanske vill jag bara vara.

Som en del av er anat så har det hänt en del i kulisserna (som mamma Melissa så klokt skrivit om) som jag inte tagit upp på bloggen. Det är nämligen så att det i veckan tagit slut mellan skärmflygaren och mig men att det varit på gång under flera veckor. Jag kommer inte att skriva om orsaken eller vad det är exakt som hänt av hänsyn till att han inte valt att bli bloggad om och att jag anser att det här är något mellan honom och mig. Det handlar inte om att den här bloggen inte ska få handla om sånt som är svårt utan att det är en annan person (som dessutom kan gå in och läsa) som är involverad och inte har valt att dela sitt liv med andra på nätet. Dessutom skulle det enbart bli min version som fick stå oemotsagd. Men jag vill någonstans att ni ska veta för det blir märkligt annars och det påverkar mig så klart oerhört mycket.

Så när jag beger mig mot Hawaii så blickar jag mot nya horisonter på flera plan och kanske borde jag hänga upp ytterligare en skylt i fiktiv form på den här bloggen:

"Välkommen till lilla Vida singlar vidare mot nya äventyr i stora världen"

För det är ju så det är och bara framtiden kan utvisa vad som väntar. I vilket fall som helst ska det bli gudomligt skönt att lämna ett Novembermörkt Sverige för att byta miljö, utmana vissa rädslor, förverkliga en dröm och hitta ny mark att stå på. Det hade inte kunnat komma mer lägligt så jag packar ryggsäcken och fortsätter att gå dit hjärtat leder mig.