Tack vare facebook..

.. så löser sig mitt kattvaktarproblem på mindre än en timme då den planerade kattvakten fått förhinder.

Det finns mycket att säga om facebook men jag är det för evigt tacksamt för just såna saker. Sen har jag även funnit syskon och syskonbarn tack vare denna nätverksgryta. Man kan ju välja att plocka de frukter man vill ha och försöka bortse från de ruttna äpplena som ligger på marken. Precis som i livet i övrigt, njut av det vackra, goda och härliga om så bara för en stund. Det gör en större skillnad än vad man tror.

Vi famlar höst..

.. men sommaren vill inte fullt ut släppa taget.

Om kvällarna så är hösten närvarande och skapar krispig luft, om dagen så kommer sommaren på besök och värmer med sol och surrande flugor. Det är så vackert när de avlöser varandra.

Hösten, denna årstid som jag älskar på ett sätt många inte förstår. Alla dess färger, dofter och smaker. Mörkret som skapar rum för eftertanke, långa samtal och varm choklad under stjärnklar himmel eller till ljudet av regn som slår mot rutan. Morgnarna vars friska luft gör stunden mer levande och närvarande. Mellantiden med sina egna blomster och frukter innan vintern lägger sitt täcke över det växande.

I Dalarna på min uppväxts vägar så lättar dimmorna på morgonen och avtäcker grusvägar, röda hus och tjärnar som vilar i lugnet. Där möter jag familj, vänner och guddotter. Känner mig trygg och hemma samtidigt som jag bara är någon på besök. Vandrar i skogen och äter kvarlämnade blåbär och lyssnar på tystnaden i tallkronorna blandat med min mammas trygga röst.

Än blommar blåklockor, smörblommor och lejongap bland fallna löv. Naturen är den vackraste kulissen till livet som är dess motiv. Den här helgen har jag målat det med kärlek och långsamma stunder.

Skatten vid regnbågens slut..

.. finner jag oväntat precis när jag kliver av pendeltåget och sänker blicken bakom ett säte.

Jag bara älskar den typen av detaljer. Att sl överraskar med en sån skatt en vanlig torsdag. De nya härliga klistermärkena har nämligen funnits några månader men detta har jag aldrig sett. Jag blir så glad så jag mailar dem och tackar.

Som nyfunnen skattfinnare så vandrar jag ut och tänker på alla synliga och osynliga regnbågar som spänner upp sitt tak över livet och alla skatter man kan upptäcka i sin närhet. Men det gäller att vara i sina sinnen och vara öppen i tanken för att finna dem tror jag. Närvarande helt enkelt. Minnes att regnbågar och skatter finns överallt, till och med bakom ett säte på pendeltåget.

Jag ser henne sekunden..

.. innan hon får syn på mig på tunnelbaneperrongen.

Jag känner igen henne direkt, hon är en av mina tidigare hjältar. Mitt i regnet står hon och väntar på tåget. När jag möter någon som jag arbetat med så överlåter jag alltid åt dem att välja att hälsa eller inte. Men innan jag ens hinner tänka tanken vilket hon kommer att göra så ler hon brett och ropar hon: MEN HEJ och kastar sig om min hals för en stor kram. Hon blir så glad så jag blir förstummad och bara ler. Nästa sekund kommer tåget hon väntat på in till perrongen och hon går ombord men ropar från tåget: Jag mailar dig. 

Det är ett ögonblick som snabbt är förbi. Ett möte i ett grått regn där jag står med mitt trasiga, prickiga paraply och med ett leende på läpparna och tacksamhet i hjärtat. Vid min sida står min bästa vän K eftersom vi just avslutat en av våra personlig utvecklingsträffar. Vi har bland annat pratat om vad våra livsintentioner är. Att fortsätta hjälpa människor fina sina drömmar och leva det liv de önskar är min. Där och då får jag kvitto på att den livsintentionen ska jag fortsätta följa. Om så bara för en varm kram och ett leende mitt i regnet. 

Följ ditt hjärtas väg till
drömmars land

Gamla drömmar..

.. med texten "AKTAS" finner min vän K när hon är ute på cykeltur.

Jag kan inte låta bli att undra vems bortappade dröm hon fann och vad som funnits i det där paketet eller brevet och hur det hamnade just där på asfalten. Tog hon drömmen med sig eller glömdes den bort?

Bilden får mig att tänka på mina gamla drömmar, en del förverkligade, andra bortglömda och återfunna och några som ändrades längs med livets stig. Kärleken till skrivandet och dansen som glömdes bort men är återfunna. Drömmen om pippihuset och kärleken ständigt vid min sida. I en kurs fick vi en gång till uppgift att skriva ner förverkligade drömmar i livet stora som små. Sen fick vi analysera gemensamma nämnare mellan drömmarna och vilka bakomliggande värderingar, behov och egenskaper hos oss som låg bakom att vi drömt om just det.

Hur har ni det med drömmandet? Finns det någon gammal dröm som kommit tillbaka? Har ni funnit nya och vad hände i så fall med de gamla som ni övergav?

Jag finner en skylt..

... på min morgonpromenad.

Men det är kanske inte enbart en skylt utan den kanske symboliserar något annat som kanske en tappad riktning? En ny riktning? En möjlighet att trampa upp en ny stig att hänvisa till?

När det händer är det alltid man välkomnar det nya eller det oväntade med glädje. Man kanske betraktar den nya riktningen med tveksamhet, rädsla eller skräckblandad förtjusning. Kanske är den självvald eller så var det något man själv inte hade i åtanke.

Vissa av livets vändpunkter sker när vi minst anar och ibland inte lika tydligt som i efterhand när vi blickar tillbaka. Men det som kan hända när vi ändrar riktning är att vi upptäcker nya landskap, nya sidor av oss själva och nya färdkamrater.

När dimman lättar över Septembermorgonen så vandrar jag vidare i min vanliga riktning men på vissa områden funderar jag över nya stigar att trampa upp.

September lyfter sin kappa..

... och bjuder hösten in.

Denna första dag i september njuter jag krispig luft och svenska äpplen. Jag låter min kropp dansa i två timmar och känner tacksamhet för att jag är frisk och att mina fötter orkar bära mig genom danssteg, tunga dagar och hoppsasteg längs med livets väg. Dag och natt.

En vän ringer och berättar att hon varit med om en bilolycka men hade änglavakt. Som i ett ögonblick så försvinner oväsentligheter som funnits i mitt sinne nyss och en stor tacksamhet och sårbarhet fyller mitt hjärta och stunden. Jag tittar ut genom mina oputsade fönster där solens strålar lyser upp lövverket och känner mig så oerhört levande och tacksam över livet och att det bara var en bil som skadades men att de som satt i den klev ur helt oskadda.

De där ögonblicken som etsar sig fast i sinnet och minnet. Den här sommaren som inte blev som de andra, där ett oväntat telefonsamtal från en advokat i Simrishamn väckte det förflutna till liv. Tre syskon som möts för första gången när en farmor begravs som bara lärt känna ett av sina barnbarn. En syskonskara där vi vuxit upp på olika håll och där jag är lillasystern. Jag som alltid varit den typiska storasystern i alla andra sammanhang då jag har en brokig familj där jag är äldsta barnet.

Tre syskon som längtat hela livet efter denna stund, i varandras sällskap märkligt avslappnade trots att vi egentligen är främlingar. Jag har träffat både min bror och min syster tidigare men de har inte träffats.En cirkel som sluts i vår farmors lägenhet, en av mitt livs märkligaste dagar.

I mitten av augusti träffas vi igen för ett dygn i Halmstad (där min bror bor) men då tillsammans med familjerna som också gläds. Vi är då hela tio personer. Jag har fem syskonbarn där den yngsta är 8 och den äldsta är 22. Det är så märkligt och stort så det inte går att ta på och ännu mindre skriva om. Det finns så många nyanser och ofrågade frågor som får svar. Ett blad vänds i livets bok och livet skiftar i en ny färg man hela tiden vetat funnits men inte hur den ser ut.

Stora saker kan hända när man minst anar och små saker kan få stora konsekvenser. Ibland är det bara att följa vägen och ibland får man trampa upp stigen själv. Välkommen September, jag tänker njuta dig vackra höst och smälta de intryck som finns i mig från din sommar. Det känns som om den vackraste av årstider kommer omfamna mig med sina dofter och färgprakt på ett vis som målar min själ, mina tankar och mina känslor.