Ett stilla regn faller över solvarm strand..

... och jag blåser några såpbubblor och njuter att min syster anlänt.

Vilken fin säger mormor om min fotlänk från Indien. Det är dags att bära den när det är sommar och jag återigen vandrar med frihet i stegen. Mitt vardagsliv kan vara ganska fullspäckat men vad jag även behöver är "bara varandet" och att vara i stunden. Jag njuter av lyckan i att blåsa såpbubblor i regnet och de är så vackra och får det att bubbla i hela mig. Jag mötte en gång en person som bar med sig såpbubblor eftersom hon tyckte att de var så vackra. Det kände jag att jag vill också ha med mig i livet, så nu bär jag alltid stjärnströssel och såpbubblor med mig i min handväska. Man vet aldrig när man vill glittra lite extra över världen, dagen, platsen eller stunden.

Vem vill inte ha en regnbåge med sig vart man än gå och därmed kan man leta skatter närhelst man önskar? Jag finner skatter mest hela tiden, såna som kanske får det att glittra  mer i mitt inre än att de har ett högt värde för någon annan. En stor sådan skatt öppnade sig för mig för två månader sen och där fortsätter jag upptäcka och förundras.

De vardagliga skatterna i mitt liv är många, som en stund vid Luleälven på morgonen. Känslan av semester och att äta smultron tillsammans med mormor och morfar. Naturen bjuder också skatter som en blomma som jag inte känner igen men som är som ett litet konstverk. Det är skatter för mig, men så är jag också en särdeles bra skattletare och tänker fortsätta leta efter sådant som gör livet skimrande, vackert, intressant och lärorikt.

Det som är en skatt för mig..

.. kan vara skräp för någon annan inser jag då städerskan på hotellet har kastat min vintage-Hawaiiskjorta och mina vintagemönster från 50- och 60-talet som jag köpt till min lillasyster.

Jag sörjer dem än men förstår hur hon tog miste då papperspåsen stod för nära soporna. Men det var en skatt funnen på en liten vintagebutik i Lanai town där tiden stått still och som vi besökte över en dag. För det är ju så med skatter, det är ibland ägaren som avgör dess värde och ingen annan. Det är kanske inte alltid mina dyraste smycken eller saker jag värderar mest utan de är de som jag har ett emotionellt värde i eller som är ett minne efter en plats, en stund eller den som ägt den.

Det finns en sajt som heter Historieskatten som är helt fantastisk, en blogg om svunna tider och sanna sagor. Det är en blogg som samlar gamla livshistorier och vill överbrygga gapen mellan generationer. När jag var liten älskade jag att höra om hur det var förr och det gör jag fortfarande. Sajtens skapare tänker att det finns så många livsäventyr att nedteckna och med det även skapa möten mellan generationer. Det är en riktig skatt tänker jag.

Jag har många gånger önskat att mina släktingar hade nedtecknat sina liv och att jag fått ta del av deras tankar och minnen som någonstans är en del av min historia. I sommar kanske jag intervjuar mormor och morfar och mailar in deras berättelser om jag får. De har lärt mig så mycket om livet och den skatten är ovärderlig.

Någonstans på Lahaina försvann en skatt, men med skattletarögon finner man nya även om jag önskar så att jag kommit hem med en Hawaiiskjorta från förr inköpt på en av de minsta öarna och med gulnande mönster från USA och Hawaii som bara min syster kunnat förstå värdet på. Nu blev det inte så men jag lärde mig något. Var rädd om dina skatter och förvara dem på väl utvalda utrymmen.

Minnet av ön Lanai sparar jag i mitt hjärta
som en reseskatt

Det är som en sagans land..

(Bilden är lånad från nätet)

... där regnbågars träd visar sina stammar längs med Hana Road på Maui.

Kanske är Hawaiiöarna skatten jag fann vid regnbågens slut. En plats på andra sidan jorden där regnbågar reser sig bakom berg och över hav. Regnbågseucalyptus heter trädet och det liknar inget jag sett tidigare. Det är som nån målat med färg längs med stammen och regnbågens rötter finner sin kraft i bördig mark. Jag fångar ingen egen bild från bilfärden utan har lånat dem från nätet. De är ännu vackrare i verkligheten och de är som tagna ur en saga. 

Om man inte lyfter blicken från vägen så kan man missa det som ögonen inte tar för sant, precis som i livet. Ibland måste man lyfta blicken för att finna något nytt eller en skatt där man minst anar. Nästa gång jag åker till Hawaii så ska jag gå ut och klappa på dessa vackra träd, känna deras stam mot mina händer och se om det finns en skatt vid dess rötter.

(Bilden är lånad från nätet)

En prickig låda...

... fylld med stjärnstoft och stjärnströssel får jag av en vän tillsammans med den fina texten att jag är en stjärna. En prickig magisk ask fylld av glädje bara genom att den kan öppnas och man kan känna på stjärnorna.

Jag blir andlös, rörd och berörd. Ännu mer över hennes tanke om mig och stjärnorna vilken jag behåller i hjärtat för mig själv.En ovärderlig gåva på så många vis och framförallt att hon vill ge den till mig. Nu kan jag stjärnströssla världen och mig själv lite mer när jag helst önskar. Lämna en stjärna på platser jag tycker om eller till personer som behöver lite stjärnor, klä mitt köksbord i stjärnströssel en grå tisdag och fylla på nya stjärnor när strösslet är slut. När ni har en grå dag och känner er grå, så påminn er själva om att ni är alla gjorda av stjärnstoft och är stjärnornas barnbarn.

Skatten vid regnbågens slut..

.. finner jag oväntat precis när jag kliver av pendeltåget och sänker blicken bakom ett säte.

Jag bara älskar den typen av detaljer. Att sl överraskar med en sån skatt en vanlig torsdag. De nya härliga klistermärkena har nämligen funnits några månader men detta har jag aldrig sett. Jag blir så glad så jag mailar dem och tackar.

Som nyfunnen skattfinnare så vandrar jag ut och tänker på alla synliga och osynliga regnbågar som spänner upp sitt tak över livet och alla skatter man kan upptäcka i sin närhet. Men det gäller att vara i sina sinnen och vara öppen i tanken för att finna dem tror jag. Närvarande helt enkelt. Minnes att regnbågar och skatter finns överallt, till och med bakom ett säte på pendeltåget.

På skattjakt i livet..

.. letar jag skatter och fyller min skattkista med.

Skatter i form av sköna stunder, fina människor, erfarenheter (som kanske inte alltid varit så roliga att förvärva), träningsglädje, vackra vyer, intressanta samtal, komplimanger, insikter, sommarpratarprogram och min inre rikedom.  Skatter som jag kanske behöver plocka fram under dagar som är grå eller fyllda av tvivel. Såna dagar har vi alla.

Under veckan har jag skördat skatter i form av  finaste systerbesök, en särdeles härlig fika med Livskrafter-Emma som gör den här världen mer skimrande, spontanfika med inspirerande Chissra, fika med en kollega, härlig parkteater i Hasse och Tage andra som väckte skratt i Rålambshovsparkens famn, oväntat beröm, härlig dansglädje, vila på trädstam där jag betraktade molnen som passerade, sommarprogram, förtroenden och insikter. En glimmande skatt som kanske bara jag finner värdet av.

Om man är skattletare så skiftar man fokus, noterar det som man har användning av, som är viktigt för just mig och de människor som väcker kärlek, insikter, inspiration och utmaningar. Det är som med tacksamhet, man låter sig hänföras av livet i det lilla och det stora. När en ny dag börjar vet jag inte vilka skatter den kommer att innehålla, kommer de att vara stora eller små. Dagen inleds med skattletarögon istället för problemletarögon, bevispåattjagintedugerletarögon eller några andra ögon som inte gagnar mig.

Sen finns det ju de där dagarna när man har svårt att se något bra överhuvudtaget. Då kanske jag bara behöver vila i acceptansen om att det får vara så, eller öppna skattkistan och ta en titt på de skatter jag hittat som kan stärka mig, trösta mig eller bara påminna mig om något. Jag kanske skapar en skatt genom att ringa en vän som lyssnar på mig. I vissa perioder av livet som när jag var vidbränd eller när jag var arbetslös och ibland oroade mig för att jag inte skulle hitta ett bra jobb eller när någon jag älskade blev svårt skadad så var det tur att jag samlat på skatter och erfarenheter och att de bästa av vänner stod vid min sida.

Nu har en ny söndag tagit sin början. Solen skiner och jag tänker gå på skattjakt och även om det enda jag hittar under dagen är en vacker blomma så blir det en skatt i sig om jag väljer att se den som det. Vad har ni för skatter i era liv?

Såhär kan det bli när jag läser dina ordspråk..

... skriver en vän i ett mms som innehåller denna fantastiska bild på ett fat hon gjort till sin bror (bilden är publicerad med hennes tillstånd).

Min väns kreativitet har många gånger fått mig andlös men hennes stora hjärta är det jag verkligen uppskattar med henne. I höst har jag haft henne i mitt liv i 14 år. Det är stort.

Bilden har jag nu som bakgrund på min mobil så jag blir påmind varje gång jag ser den. När jag läser citatet så minns jag också den lilla kinesiska butik nära mitt hostal i Penang (Malaysia) där jag köpte smycket med dessa kinesiska tecken. På baksidan ristade de in det kinesiska tecknet för liv. Sen dess har detta ordspråk följt mig.

Det finns så mycket som jag verkligen älskar i mitt liv, vissa saker kanske jag saknar men jag är sannerligen rik när jag granskar min alldeles egna skattkista. Det finns de stora sakerna som mina vänner, min familj, att jag är frisk, mina katter, min bostad, mitt arbete och att jag får göra mycket av det jag drömt om. Men det handlar också om naturens skönhet, en stund i stillhet, en god frukost, doften efter ett vårregn och en god kopp the.

Många glömmer bort vad de har just nu och ser hela tiden vad de inte har och tror att det blir lyckligare bara de får det som de saknar men för mig har mycket av lösningen varit att se vad finns i mitt liv NU som jag kan glädjas åt och känna tacksamhet över.

Gör en inventering i din skattkista och putsa upp livets juveler. Jag är övertygad om att en del av er kommer att bli förvånade och inse att det ni vill ha som inte finns där inte skulle öka strålglansen i din kista i dess helhet.

Ibland så glömmer jag att lyfta på locket och tänker mer på de skatter jag inte har förvärvat än de jag har men det sker mer och mer sällan. Jag är en sån person som lever livet med längtan, drivkrafter och stundtals en oerhörd rastlöshet men jag har arbetat på att acceptera mig själv som jag är och inte jämföra med andras personligheter och deras skattkistors innehåll.

Jag påstår inte alltid att livet är lätt, vi har alla motgångar, besvikelser, sorger och tunga dagar att försöka ta oss genom. Men våra skattkistor bär vi med oss och det är upp till oss själva om vi öppnar dem ibland och tittar på det vi faktiskt har eller om vi låter dem vara stängda. Jag vill öppna min ofta.

Jag ♥ livet = SANT

Ganesha...

... påminner mig dagligen om att det är inte de alltid de dyraste gåvorna som är de värdefullaste.

Ganesha fick jag som julklapp av min nyfunna vän Katrin från Tyskland på min jorden runt resa 2002. Denna lilla Ganesha knappt 2 cm hög hade varit hennes resemaskot under många resor eftersom hon var fäst vid honom och såg honom som sin beskyddare. Ganesha symboliserar välstånd och framgång. Denna skatt ville hon ge mig och jag kunde knappt ta emot den men hon ville verkligen att jag skulle ha den. Sedan dess så står han i vardagen på mitt nattduksbord och följer alltid med på resor (bilden är från Hawaii). En gåva inte värd mycket i ekonomiskt värde men den är en av de saker jag värderar oerhört högt i mitt liv.

För de vackraste gåvorna kan vara en påse hembakt bröd när du är fattig student, ett leende från någon på bussen, mammas vinbärsmarmelad på en rostad smörgås och en varm kram när du som mest behöver det. Andra gåvor kan vara en ärligt menad komplimang, en handvirkad blombrosch eller krusbär från en trädgård där solen alltid skiner. Det här är exempel på gåvor vars värde för mig är ovärderliga. Det påminner mig också om att det stora finns ofta i det som på ytan kanske inte värderas högt.

Hösten 1996..

.. gick mitt flyttlass från Borlänge till Göteborg.

Tack vare denna flytt så har jag senaste dagarna umgåtts med fina vänner som jag lärde känna under min tid här. Dessa fantastiska vänner som jag verkligen saknar att inte ha på närmare håll är det lyxigt att få inleda året med. Vi har följt varandras livsvägar, framgångar och motgångar och även om vi inte hörs på länge så är det alltid lika självklart och enkelt när vi ses. Deras genuina värme, glada skratt och omtanke är en skatt att glädjas åt.

Mitt "sociala kapital" är en av mina största och värdefullaste skatter i livet. Det gör att jag alltid känner mig rik oavsett om jag har några pengar på banken eller inte. Min livsblomma hämtar kraft, inspiration och kärlek från mina vänner bara genom att vara i deras närhet. Önskar er alla så fina vänner, om ni inte hittat dem så ge inte upp för de finns där.

Göteborgslycka blandas med vänskapslycka i vinterns vackra famn. Jag längtar ofta hit när jag inte är här men mina vänner bär jag alltid med mig i hjärtat. De är lätta att ha där men är värda sin vikt i guld. Att flytta till Göteborg var en dröm som jag följde och tack vare denna dröm så skördar jag vänskapens blommor 14 år senare. Tänk jag har allt jag någonsin önskat.

Visdom dricks bäst ur egen källa...

.. står det på ett av mina favoritkort från kreativ insikt.

Det omfattar vad coaching innebär för mig i en enda mening.

För coaching handlar inte om att jag ska tala om för någon vad de ska fatta för beslut, vilka mål de ska sträva efter eller hur de ska nå dem. Coaching handlar om att de själv ska göra det och jag är en stöttepelare, peptalker och medresenär på vägen. När jag coachar (till skillnaden från när jag bloggar) så handlar det inte om vad jag tycker eller hur jag hade gjort. De ska hitta sina egna vägar och lösningar. Det är coaching för mig.

När jag coachar ger jag ytterst sällan råd och om jag vid ett enstaka tillfälle anser att jag har något som kan hjälpa den coachade så frågar jag alltid om de vill veta. Jag litar nämligen på att den jag coachar har alla de resurser och de svar den behöver. Mitt jobb är att stötta upp processen och att inte tappa målet ur sikte.

Ibland säger jag slarvigt till mina klienter att vi är på skattjakt och således är skattletare. Skatten är målet vi ska uppnå. På en skattjakt måste man vända på stenar, man måste ta sig över, under eller runt hinder men först måste man upptäcka dem. Man måste också upptäcka och våga tro på sina styrkor och resurser. Man kanske behöver ta hjälp av någon eller ta reda på nåt under skattletandets gång. Ibland kanske vi tar en paus och vilar men det måste fortsätta framåt eller in i djupa djungeln om man ska hitta det man letar efter. Man måste agera skattletare och inte bara prata om det.

Ibland hittar man en oväntad skatt på vägen och ibland inser man att det är något annat man letar efter än man först trodde. Man kanske har hållt skattkartan upp och ner och måste vända den rätt. Min coachryggsäck innehåller mängder av frågor, övningar men även mina coachkunskaper och min tilltro till klienten. Klientens ryggsäck innehåller deras egna styrkor, erfarenheter, sanningar, en del gremlins men framförallt ledtrådar på väg mot lösningen. Det är klienten som vet när vi nått målet och som leder letandet. Men ibland kan jag som coach greppa kartan och säga: vänta lite nu, är det här verkligen vägen till målet? Men jag accepterar även glatt att det plötsligt är en annan skatt vi letar efter. Sen ska ju inte förglömmas att det kan vara en inre skattjakt såväl som en yttre. Många gånger är det både och.

I min mening kan man coacha i alla ämnen, dvs allt från hur ska jag gå tillväga från att städa garderoben till att vad ska jag göra med mitt liv. I mitt arbete som coach så är det ju klientens agenda som är intressant och inte min egen. Hur personen ska ta sig genom dagen, tycka bättre om sig själv eller våga fullfölja en dröm är alla coachämnen.

Jag blir gång på gång förvissad om vilket starkt verktyg coaching är. Både när jag själv coachar och när jag blir coachad. I veckan hade jag en fantastisk coaching där min klient häpnade över ett svar som plötsligt poppade upp. Hela ansiktsuttrycket och kroppshållningen förändrades. Det händer något när man går in i coaching, en process sätter igång och man stärks i sig själv är min erfarenhet. Men det är inte jag som gör jobbet, det är den som coachas.

Jag ÄLSKAR mitt jobb som coach. Det är det roligaste jag vet att vara en del i skattletandet i den visdomens källa vi alla bär inom oss. Att få vara en del i den process där någon hittar sina egna svar, lösningar och hittar sin väg. Det är en verklig skatt för mig.