No problem can be solved...

... from the same level of consciousness that created it. (Albert Einstein)

Instruktören i mindfulness avslutar den magiska kvällen med att påtala att vi kan pröva att lösa problem utifrån nuet och inte det som redan varit. Vi kan alltid skapa ett nytt nu oavsett våra erfarenheter.  Det är egentligen bara nuet och framåt som existerar i denna stund om vi väljer att se det så. Därefter kommer ännu ett nytt nu.

Det går rakt in i mig, jag tycker om den tanken. Genom att skapa nya medvetandenivåer, lära mig stanna upp och observera istället för att omgående reagera kan jag skapa nya perspektiv och öppna andra dörrar. Jag har själv mött situationer där jag tecknar nya mönster och klivit in på andra stigar genom att inte agera som jag brukar utan stanna upp och agera annorlunda. Det är ofta utmanande på många vis men även så befriande när man ser hur man får nya resultat på problem där man tidigare använt samma strategier och därmed hamnat på liknande platser.

Förändringar, livsval och vardagsval föredrar jag att göra medvetet utifrån den jag är idag med de värderingar jag bär med mig istället för att i panik springa in på en ny väg som flykt från en annan. Tanken om ett nyskapat nu bär ju med sig möjligheten att skapa en annan framtid. Det förflutna med dess erfarenheter, härligheter och tråkigheter finns där att lära av, men man kan skapa nya lösningar på gamla och nya problem.

Jag minns de tre frågorna min mentor gav mig med på livets färd som handlar om acceptans, påverka eller att lämna. Det var verktyg jag behövde i den stunden, jag tycker om att bära med mig de i livets verktygslåda för att möta det som är, det som kommer och det som jag skapar i mitt nya nu.

Att vända åter...

... att åter vända. 

Hur jag än vänder på det så är både Gammelstad och Stockholm mina hemplatser så vart jag än återvänder lämnar jag ett hem och en plats bakom mig som jag saknar. 

Den sista kvällen i stugan är skimrande vacker. Jag tar med mig en kopp the och sätter mig på piren och njuter färgers palett över himmel och älv,  hur fiskar hoppar i stilla vatten och fåglars sång. 

Solen går inte ner förrän klockan är närmare halv elva och jag njuter dess sista blick i vattnet. Det är vackert utom ord och till och med med en mobilkamera lyckas jag fånga en del av dess magi. 

Nu sitter jag på tåget hem och kommer i arla morgonstund anlända hem till huvudstaden. Den sista dagen blev sommarvarm och bjöd en himmel utan moln. Min finaste morfar fyller 86 och vi firar med goda bakelser ute på verandan. Jag älskar att umgås med mina fina morföräldrar. De är mina förebilder och är mig alltid nära i hjärtat oavsett vart jag är i världen. De har lärt mig generositet men vägrar ändå ta emot lika andelar smultron när vi plockat. 

Jag lämnar mitt lilla paradis och njuter tågresa mellan två fina platser. Tack livet, vad lyckligt lottad jag är med fina hemplatser, vackra människor och mycket kärlek. 

Min skarpsynta syster...

... finner en fyrklöver på vår promenad.

Jag är inte bra på att finna fyrklövrar utan får finna lyckan på annat sätt, min syster finner dem mest hela tiden. När eftermiddagen kommer vinkar jag och morfar av henne vid bussen. Nu far hon vidare ut i landet mot nya äventyr och andra upplevelser. Det har varit gott att ha henne här med hennes underfundiga tankar och hennes kreativitet. Hon hjälper mig enkelt att ändra en klänning jag köpt så nu kan blommor och fjärilar dansa med mig uti livet och sommaren.

Regnskurar och glittrande solsken avlöser varandra under dagarna. I droppar vilar regnbågar som stiger mot skyn när de värms upp av solens värme. Det är vackert på något vis och jag njuter av att naturen bjuder sin skönhet och variation. Jag är i det som är och njuter det som bjuds. Just nu bjuder livet på mycket.

Oavsett om det är regn eller sol tycker jag om att vistas vid min strand och ute på piren. Jag finner ett paraply som känns som ett cirkustält i sina färger. Det gör mig glad. Inom mig bor en cirkusprinsessa som fortfarande drömmer om att fara ut i världen i en egen vagn och upptäcka nya världar. Vad passar då bättre än att boka en resa till mitt älskade Barcelona för att återigen njuta Gaudís lekfulla och sinnrika arkitektur och njuta att återupptäcka staden igen. Älskar känslan av att ha nya äventyr framför mig samtidigt som jag njuter det vardagliga äventyret till fullo där jag är. På en strand. I ett regn. Nära de finaste av morföräldrar.

Ett stilla regn faller över solvarm strand..

... och jag blåser några såpbubblor och njuter att min syster anlänt.

Vilken fin säger mormor om min fotlänk från Indien. Det är dags att bära den när det är sommar och jag återigen vandrar med frihet i stegen. Mitt vardagsliv kan vara ganska fullspäckat men vad jag även behöver är "bara varandet" och att vara i stunden. Jag njuter av lyckan i att blåsa såpbubblor i regnet och de är så vackra och får det att bubbla i hela mig. Jag mötte en gång en person som bar med sig såpbubblor eftersom hon tyckte att de var så vackra. Det kände jag att jag vill också ha med mig i livet, så nu bär jag alltid stjärnströssel och såpbubblor med mig i min handväska. Man vet aldrig när man vill glittra lite extra över världen, dagen, platsen eller stunden.

Vem vill inte ha en regnbåge med sig vart man än gå och därmed kan man leta skatter närhelst man önskar? Jag finner skatter mest hela tiden, såna som kanske får det att glittra  mer i mitt inre än att de har ett högt värde för någon annan. En stor sådan skatt öppnade sig för mig för två månader sen och där fortsätter jag upptäcka och förundras.

De vardagliga skatterna i mitt liv är många, som en stund vid Luleälven på morgonen. Känslan av semester och att äta smultron tillsammans med mormor och morfar. Naturen bjuder också skatter som en blomma som jag inte känner igen men som är som ett litet konstverk. Det är skatter för mig, men så är jag också en särdeles bra skattletare och tänker fortsätta leta efter sådant som gör livet skimrande, vackert, intressant och lärorikt.

Det är måndagseftermiddag och jag låser dörren om jobbet...

... och därmed vardagen i några veckor framåt.

Jag brer ut mina frihetsvingar och omfamnar känslan av att inte ha tider att passa, kunna fylla tiden med vad jag vill och vila tanken. Där kan inspiration växa, oväntade saker hända och återhämtningen fylla mig med kraft. Fjärilen sägs symbolisera förändring och kreativitet, det är något som jag tänker fylla mina semesterdagar med.

Nattåget mot Lappland bjuder ett veck i tiden och ett oväntat möte. Jag äter frukost i restaurangvagnen och börjar prata med en medresenär. Vi blir sittande i ett samtal som varar över två timmar. Den äldre kvinnan har rest runt världen och upptäckt flera länder jag ännu inte besökt. Hon har  vandrat i Nepal, cyklat i Indien och besökt Burma. Vi pratar om livet, döden, drömmar, ödet och sen när hon visar bilden på sitt hus tjuter jag högt av förtjusning. Det har ett torn och jag berättar om min dröm om att en gång bo i ett sådant hus. Hon säger att tornet är ett som ett rum gjort för en konstnär med fönster i tre riktningar och jag berättar att jag redan inrett mitt torn i drömmen.

När tåget börjar närma sig min destination vänder jag åter till min kupé. Jag känner mig upplyft, glad och fylld av inspiration. Det sker något i sådana möten, de är oväntade men kan förändra mycket och påminner mig om viktiga saker. Jag tycker om den sortens samtal, där man pratar som om man kände varandra även om livets vägar bara korsar varandra för en stund. Som ett ödets nyck som vill säga mig något. Jag får en känsla av att detta slumpmässiga möte har en mening om så bara för att visa mig något. 

Från stationshuset i Boden blickar drakar ner över perrongen där jag möter morfar med en kram. Sommarvärmen slår emot mig och jag landar efter en kort bilfärd på den plats som varit en av mina kraftplatser sedan innan jag kunde gå. Min strand väntar och jag vilar i Luleälvens glitter och badar i dess friska vatten. En dag vid stranden där jag lättjefullt vilar och läser en bok om att ge sig ut på luffen. En annorlunda fjäril leker i strandkanten och jag följer dess färd. Lutar mig sen tillbaka och fortsätter semesterns första dag och tankar på nya äventyr. 

En helg att minnas..

... som en semester innan semestern börjat. Trots att jobbet krävde att jag arbetade måndagen blev den som ett mellanspel mellan två semestrar.  Åskovädret gäckade i horisonten men vi vandrade i solsken bland lekande fjärilar och grönskande famnar.

Klädstrecket vid Drömkåken vajade lättjefullt i vinden. Denna älskade kraftplats som alltid fyller mig med glädje, lekfullhet och inspiration. 

Jag hoppar hage, gungar i trädets soffgunga och njuter moccatårta med en perfekt latte macciato. Jag är lycklig just nu och ännu lyckligare på denna plats. 

Lyckostunder, lyckounder och Livs lycka. Det behöver inte vara svårare än så, viss lycka skapar jag själv genom att njuta av saker jag älskar.

Jag vill aldrig bli för gammal för att hoppa hage eller sluta att ha såpbubblor i handväskan som en regnbåge att ta fram när man behöver en skatt. För skatter finner man om man letar och inser att de kan komma i många olika former. Som en helg innan semestern som skapar lyckokänsla i mitt bröst och där har vandrar på historisk mark men utforskande nya livsstigar. 

Det glittrar...

.. av sommarens väsen i mig. Morgonens dagg vilar i de gröna bladen och väcker naturens dofter och mig till liv. Solens ljus silas genom takkronor och skapar stråk över gröna blad och blommors längtan att veckla ut sig i sin skönhet. Det är tidig morgon och jag sover gärna så länge jag kan på morgnarna men när jag ska träna är jag uppe tidigt och även om jag knappt är vaken så kittlas mina sinnen av det vackra.

Att lätt kunna hänföras är en av de sidor hos mig jag är tacksam över, jag kan bli glimmande lycklig av att se att blåbären börjat växa och att känna rosors doft. Jag luktar på alla jag går förbi så jag inte missar de  som doftar men även de som saknar doft har sin skönhet och jag njuter färgkavalkader och deras perfektion i att bara vara som de är. Tänk om vi människor kunde vara lite bättre på att se att också vi duger precis som vi är och vara i vårt varande istället för det som vi tror vi måste vara.

Jag kan halka i den fällan själv ibland, där jag ser det som fattas hos mig istället för den person jag är med alla mina vardagliga härligheter och superkrafter som kännetecknar just mig. Det är klart jag har svaga sidor också men jag tror ju att vi alla behöver varandra och att någon annan har det som styrka som är min svaghet och kan dela med sig eller att jag kan lära av den personen. Ingen människa är en ö, vi är alla länkar i livet som kan stötta varandra.

Men vi har alla superkrafter, någon är duktig på att laga mat en annan på att vara en god lyssnare. Om man värnar och använder sina superkrafter istället för att fokusera på det man inte kan så blir man nöjdare med sig själv och dessutom gagnar det både en själv och andra. Sen gäller det ibland att inse att man själv har makten över hur mycket och vilka som får ta del som är unikt just för dig. Ibland kanske du behöver vilan istället för att ge till andra i just den stunden. Bara för att man är bra på något innebär det inte att man alltid ska ställa upp utan man behöver stämma av med sina egna behov och hur livets ramar ser ut i stunden.

När jag hade utmaningen NFI (nytt för idag) i 100 dagar så fanns det självklart dagar när jag fick uppfinna ett nytt för idag. En dag satte jag mig ner och började skriva ner mina superkrafter och det här är delar av den listan:

* Att jag kan roa mig själv oavsett om jag sitter ensam på en sten i skogen. Jag kan leka med tankar, läsa något, skriva något, lyssna på podcast eller dansa utan musik eftersom jag bär musiken inom mig.

* Jag är en romantisk drömmare.

* Jag sover gott i de flesta miljöer, är inte lättstörd och somnar om lätt.

* Jag gillar verkligen livet, det finns dagar det är tufft att leva men jag har en kärleksrelation till livet och som i relationer så går det upp och ner. Livet är det största äventyr jag kommer få uppleva och jag vill njuta det medans det varar.

* Jag är genuint intresserad av människor, deras tankar och livsöden.

* Jag kan resa på egen hand och tar mig fram även om jag inte kan språket. Jag tänker att jag reser ut i världen och möter vänner och då gör jag det.

* Jag är en livsnjutare.

* Jag har lätt att känna tacksamhet (det har jag dock till stor del övat upp och det är en av de saker som förändrat mitt liv mest).

*Jag antar utmaningar även om de kan skrämma mig.

* Jag är nyfiken och vill alltid lära mer, veta mer och fortsätta utvecklas.

Vad är dina superkrafter? Vad behöver du göra för att känna att du duger som du är? När vill du använda dina superkrafter och när vill du låta dem få vila? Även superhjältar behöver vilopauser eller hur.  När behöver du be om hjälp? Vad är dina vänners superkrafter? När glittrar det i dig?

Dagen vandrar vidare och jag med den. När jag kliver ut från gymmet har asfaltens värmts upp och känslan är annorlunda. Min kropp är trött efter träning men jag är lycklig. Jag köper frukost på ett café och beger mig till mitt arbete, ett arbete där jag använder mycket av mina styrkor och får de jag möter att göra detsamma. Om du i mötet med en person är på jakt efter deras superkrafter och styrkor kommer du se helt andra saker än om du letar fel. Vi har alla ett val.

Juli gläntar på dörren...

.. och skimrande, vackra och sommarlika juni kommer åter nästa år.

Det är full sommar nu, i färg, doft och känsla. Det är så vackert.  Jag arbetar ett tag till men njuter sommarnöjen och sommarkänslor på alla vis. Efter min morgonträning möter jag sommarvackra människor som ler. Jag passar på att ta lunchpromenader under arbetsdagen och äter mer smultron än på länge. De ljusa kvällarna fylls med promenader, parkteater, lyckohäng. Vi åker ut till ön Birka (Björkö) där en vikingastad blomstrade för drygt 1000 år sedan. Jag lär nytt och fylls av inre bilder från en annan tid. Jag njuter sommarpratarröster som en sommarkalender av högsta klass.

Det är vackert att vara just nu och jag vet att Juli kommer bjuda på nya upplevelser, andra nyanser och fördjupad grönska där andra växter står i blom och nya dofter nalkas. Där väntar semesterdagar och utflykter av olika slag, där väntar nya möten, gamla vänner och platser jag älskar. Välkommen Juli, härligt att ses igen. Tack Juni, du var allt jag någonsin önskat.