Out swimming with the dolphins...

... tänker jag mig att det står på en fiktiv skylt som jag nu hänger här på bloggen.

Imorgon kl 9 går planet mot nya äventyr och de kommer ni att få dela, men det är inte säkert hur mycket tid jag väljer att ta på att skriva de inläggen när jag är där eller om det mesta blir när jag kommer hem. Det är ju en kombinerad semester och utbildningsresa så jag vet inte nu hur mycket fritid för just bloggskrivande jag kommer att ta mig. Kanske vill jag skriva massor och kanske vill jag bara vara.

Som en del av er anat så har det hänt en del i kulisserna (som mamma Melissa så klokt skrivit om) som jag inte tagit upp på bloggen. Det är nämligen så att det i veckan tagit slut mellan skärmflygaren och mig men att det varit på gång under flera veckor. Jag kommer inte att skriva om orsaken eller vad det är exakt som hänt av hänsyn till att han inte valt att bli bloggad om och att jag anser att det här är något mellan honom och mig. Det handlar inte om att den här bloggen inte ska få handla om sånt som är svårt utan att det är en annan person (som dessutom kan gå in och läsa) som är involverad och inte har valt att dela sitt liv med andra på nätet. Dessutom skulle det enbart bli min version som fick stå oemotsagd. Men jag vill någonstans att ni ska veta för det blir märkligt annars och det påverkar mig så klart oerhört mycket.

Så när jag beger mig mot Hawaii så blickar jag mot nya horisonter på flera plan och kanske borde jag hänga upp ytterligare en skylt i fiktiv form på den här bloggen:

"Välkommen till lilla Vida singlar vidare mot nya äventyr i stora världen"

För det är ju så det är och bara framtiden kan utvisa vad som väntar. I vilket fall som helst ska det bli gudomligt skönt att lämna ett Novembermörkt Sverige för att byta miljö, utmana vissa rädslor, förverkliga en dröm och hitta ny mark att stå på. Det hade inte kunnat komma mer lägligt så jag packar ryggsäcken och fortsätter att gå dit hjärtat leder mig.