Livet skira och sköra tråd...

... påminns jag om vid kontakt med en av mina finaste vänner som har en nära anhörig som är nedsövd efter akut oväntat insjuknande.

Jag håller andan och vet att det finns inget jag kan göra mer än vara en vän. Jag kan fortfarande känna spänningen och den ytliga andningen som fanns i min kropp när jag satt vid sidan av en sjuksäng och grät tyst. Det finns inga ord jag kan säga för att trösta henne. Hon känns långt borta eftersom vi inte bor i samma stad men hon finns i mina tankar och i mitt hjärta.

Jag tänker på kroppens styrka och läkkraft. Jag tänker på alla de läkare som gör allt de kan för att att allt ska bli bra eller bättre i alla fall. Men framförallt så vilar mina tankar på min vän och hennes familj. Jag hoppas hon vet och känner att jag finns här med min kärlek och som någon som kan lyssna om hon behöver det. Jag önskar så jag kunde göra mer eller säga att allt blir bra men just kan vi bara vänta och se.

Himlen färgas ljusgul och rosa över Dundret när de ljusa timmarna börjar gå mot sitt slut. Min största önskan just nu är ett sms eller ett telefonsamtal som säger att det går åt rätt håll. Just nu är det allt jag önskar.

Oj.....

... har tre personer sagt när de hör min röst i telefon.

En av dem är pedagogiska mamman och en annan min chef. Japp, jag är sjuk så min röst är inte sig lik överhuvudtaget utan klingar märkligt raspande genom luren. Så jag är hemma, inte mycket annat man kan göra när hostan river och halsen ömmar. Det smög sig sakta på men igår så var det ett faktum som inte gick att ignorera längre. Orkeslös och utan koncentration blir inte mycket gjort.

Men veckan innan jag blev en ynklig soffliggare var som en guidad tur i känslor, insikter, tankar och möten. Jag förundras ibland över livets vägar men jag är glad och tacksam att jag får ta del av det som sker. Nya drömmar väcks till liv och nya äventyr väntar. Mina trötta fingrar har just knappat in en anmälan till danslägret i Herräng. Där ska jag dansa dag och natt och glömma allt vad ilskna baciller heter. Men just nu kan jag inte göra så mycket mer än att gilla läget, bara vara och vara nöjd med det. Det är också livet.

Hur mår din katt?

Är den vanligaste frågan just nu.

Det värmer att det finns så mycket omtanke. Svaret är att hon mår (efter omständigheterna) bra. Om ni frågade henne själv så skulle hon nog säga att hon är fullt frisk och att det är störtlöjligt att hon inte får gå ut men att hon tycker att hon alltid ska få äta den där smaskiga specialmaten som veterinären rekommenderat för läkningsprocessen.

Hon är sig lik som katt igen och väcker mig gärna vid fem för att tala om att nu skulle det vara gott med lite annan mat än den som finns framme (läs: SMASKIG specialmat). Men hon har kvar skenan och jag agerar fortfarande djurvårdare som tvättar och lägger om bandage dagligen och oroar mig.

Har du fått tag på hundägaren?

Det är den vanligaste följdfrågan. Ja och nej svarar jag på det. Efter lite oklarheter så är det troligen den familj som jag först trodde. De var inte hemma när jag var där så jag lämnade en lapp där jag beskrev vad som hänt och att jag kommer att återkomma längre fram (när veterinärräkningen är komplett) och diskutera hur vi löser det här. Mitt mobilnummer lämnades, de har inte hört av sig än så länge (om så för att bara beklaga det som hänt).

Christel ställer samma fråga när jag kommer till henne för att fixa bryn och fransar inför min lillasysters bröllop som stundar i helgen. Stressen har satt sig i mitt ansikte också (räcker det inte med ryggmusklerna?) och jag har fått finnar och oren hy på hakpartiet men Christel vet bot. Hon plockar fram masker och boosters och nu är det intensivbehandling som gäller. Nu ska stress motas bort ur ansiktet.

För på lördag ska jag dansa i min nya orkanlia-klänning och glömma allt vad sjuka katter och trista hundägare heter. Då hoppas jag stressen varken känns i kropp eller själ och framförallt inte syns i mitt ansikte. Då vill jag stråla av glädje ikapp med brudparet och tänka att livet är fyllt av KÄRLEK. Det är bara att fylla livet med lite mer lek igen och finns det en bättre plats att göra det på än i Leksand?