... att följa rytmen, våga improvisera och ha roligt kännetecknar att dansa Lindy hop för mig.
Har inte dansat på några veckor så idag när jag kliver in på Chicagos dansgolv får jag lita till min följarförmåga (och förarnas tydlighet) och bara släppa kontrollen. Jag vet ju inte vilka turer de kan och vilka av dem jag kan. Så jag litar på att kroppen förstår och att om det blir fel så är det bara att hitta takten igen och dansa vidare. Kommunikation och samspel är nyckeln.
Tidigare under dagen har jag blivit coachad av min coach och egentligen är det samma sak som framträder där. Jag både för och följer i livets dans. Jag för genom att sätta upp mål och göra saker som får konsekvenser (säga upp mig, köpa coachutbildning etc) och jag följer genom att acceptera livet som det är (att inte veta när arbetslösheten skulle ta slut, när en olycka händer, när jag genomgick en separation). Improviserar gör vi ju alla så gott vi kan och tappar vi takten så är det bara att dansa vidare.
I höstens famn virvlar löven och i dansens virvlar är det jag som snurrar. Livet går vidare och jag fortsätter njuta av dess läckerheter och underligheter. Man måste också vila i livets dans och bara vara, jag stannar upp och njuter härlig kladdkaka toppad med kärlek och grädde Det ska vara gott att leva.