Jag älskade boken men filmen öppnar upp mitt hjärta och lämnar mig med en skön känsla i magen. Den blir som ett komplement och väcker reslust, eftertanke, mod, insikter och tankar och tankar som virvlar. För mig kom den i rätt tid och gav mig tankar jag behövde bekräftade eller tänka på. Den är lång men den är värd varje minut och jag kommer att gå och se den igen. Trött men lycklig kryper jag till sängs och skänker en tanke till alla de som vågar följa drömmar, utmana sig själva och vågar vara mänskliga. Säger som Ketut:
See you later alligator!
Åhh ja tycker den var en stor besvikelse...
SvaraRaderaÅhhh jag är så galet nyfiken på den här filmen. Jag älskade ju också boken..
SvaraRaderaLovely
Kram på dig
Emma
Mmmmm... drömmer (oops. När f-n blir gammal...) mig bort.
SvaraRaderajag som funderat på den filmen, nu blev jag ännu mer nyfiken :)
SvaraRaderakramelikram
Jag brukar vanligtvis vara allergisk mot denna typ av amerikanska filmer, men Eat Pray Love, var verkligen någonting alldeles extra och fann sin väg direkt in i mitt hjärta.
SvaraRaderaKram
Åh, så roligt att höra att du gillade den! Vi ska läsa den med vår lilla bokklubb, för att sen se filmen.
SvaraRaderaVad roligt att vi har sådan glädje framför oss. :)
Kram!