Hubert Taggman och Viktor Strömming...

.. kallade jag och bästa vännen oss själva när vi var små. Det var min väns mamma som kom på namnen. Jag var Viktor om nån undrar. Vi var fyllda av drömmar, leklust och fniss som bubblade över.

Idag ser jag filmen om ett barn med drömmar vid namn Hugo. Jag möter Hugo Cabret som fångar mig totalt. Jag älskar varje ögonblick, som en saga men med stråk av verklighet och barns klokskap, drömmar och sorg. Om att hitta det man är lämpad för.

Behöver man hitta det man är lämpad för? Jag har åtminstone mått bättre sen jag gjorde det, sen kan det ändras under livets gång när man ändrar livsväg, intressen eller synsätt. Att hitta sitt kall låter lite för stort. Jag tror att det inte alls måste handla om vad man arbetar med eller att man måste hänge hela sitt liv åt det. Det kan handla om en egenskap som man besitter och som berikar världen, eller ett fritidsintresse som fyller en med kraft. Att sprida vänlighet, göra fantastiskt hantverk och le mot medmänniskor räcker gott nog.

Men jag tror att vi alla är kraftfulla stjärnor som ska fylla världen med vår unika glans. Fortsätt glänsa alla ni härliga stjärnor däruppe på livets himmel. Ni besitter alla något unikt, vacker och kraftfullt. Var rädda om det och fortsätt skina.

Simon och ekarna...

.. är en helt fantastisk film.

Stundtals jobbig men framförallt fantastisk. Jag torkar mig på halsduken när tårarna trillar men skrattar lika ofta.   Jag blir rörd men framför allt berörd. Marianne Fredriksson är en av mina absoluta favoritförfattare och jag tycker att filmen gör boken rättvisa.

I eftertexterna ser jag ett namn från förr på en person som varit delaktig i att göra filmen. Jag ler och berättar för min vän. Att vi för snart 12 år sen dejtade några gånger och att han då vantrivdes så oerhört på sitt jobb. Vad vill du göra egentligen frågade jag. Jag har en dröm om att få arbeta med film svarade han. Vad hindrar dig? Han berättade att han funderat på att söka till folkhögskola för att plugga film men att han inte kommit sig för att göra det i tid och att ansökningstiden nu gått ut eftersom sommaren stod i försommarblom.

Jag uppmanar honom att kontakta den folkhögskola han vill studera vid. Jag berättar att ibland är de flexibla med antagningen även om datumet är passerat. Han låter tveksam och undrar om det verkligen kan vara så. Jag antar att han gjorde det för vår kontakt rann ut i sanden men vi hördes nån gång senare under sommaren och då visade det sig att han kommit in. Nu är han delaktig i filmer som denna. Så även om våra livsstigar bara korsades kort så blir jag glad när jag ser hans namn där och att drömmar kan slå in och ta dig dit du vill om du själv tar ett steg i rätt riktning.

(bilden är från en Iphone-app)

Eat, pray, love...

... eller "Lyckan, kärleken och meningen med livet" som är dess svenska titel förtrollar mig.

Jag älskade boken men filmen öppnar upp mitt hjärta och lämnar mig med en skön känsla i magen. Den blir som ett komplement och väcker reslust, eftertanke, mod, insikter och tankar och tankar som virvlar. För mig kom den i rätt tid och gav mig tankar jag behövde bekräftade eller tänka på. Den är lång men den är värd varje minut och jag kommer att gå och se den igen. Trött men lycklig kryper jag till sängs och skänker en tanke till alla de som vågar följa drömmar, utmana sig själva och vågar vara mänskliga. Säger som Ketut:

See you later alligator!

En påse med magi...

.. visste jag inte att det såldes på julmarknader numera. Men vardagsmagi som gör badet lite mer brusande och magiskt kan inte en litet älvälskande väsen stå emot. Eller kanske är jag en vätte? Min stickade mössa får mig nästan att se ut som en sån.

Vätte, älva eller bara en liten Vida (som tycker om praliner av vit choklad fyllda med polkasmak).. i vilket fall älskade jag i alla fall filmen Wall-E som jag och skärmflygaren tillbringade gårdagskvällen framför. Underbar, tänkvärd, magisk och rolig.

Idag glimmade första advent till och glöggen likaså. Glögg och värme tillsammans med vänner till skärmflygaren. Sen vardagsglädje hemma tillsammans med filmen Kalle och chokladfabriken. Den boken läste jag om och om igen när jag var liten.

Filmen finns i min feelgood-samling som har till enda uppgift att visa mysiga filmer för mig när jag är sugen eller när jag som bäst behöver. Andra filmer i samma samling är Stardust, Grease, The holiday, Tillsammans är man mindre ensam, The secret, Forrest gump, Chocolate, Love actually, Under Toscanas sol, Tjenare kungen och You can heal your life. En film som borde ha en självskriven plats där är Amelie från Montmartre som jag bara ÄLSKAR och har sett hur många gånger som helst, men jag gav bort alla exemplar jag köpte på jordenruntresan. Har ni några filmtips på filmer som får er att må bra?

Tänder mina ljus och glädjs åt mina påsar med magi. Det är när jag gläds åt det lilla som det egentligen blir stort.

Låt den rätte komma in..

... har filmpremiär idag och jag ska gå med skärmflygaren. Jag var med i en utlottning där det fanns gott om biljetter i potten så två av dem blev mina.

För er som inte hört talas om varken filmen eller boken den är baserad på kan jag säga att det handlar om vampyräventyr i Västerort. Blackeberg har fått ett helt nytt ansikte sen jag läste boken. Vi hade den som bokcirkelbok och vissa klarade inte av att avsluta boken för de tyckte den var så läskig. Jag tyckte jättemycket om den.

Hörde ni förresten John Ajvide Lindqvists sommarprogram för några år sedan? Underbart program, vem kunde tro att han lyssnar på "Min julskinka har rymt" av Werner och Werner när han skriver texter? Motsägelsefullhet och det oväntade har i sådana fall en stor plats i mitt hjärta. Även regissören Thomas Alfredssons sommarprogram är värt att lyssna på. Det kanske är dags nu att ladda ner lite sommarprogram när mörkret kryper tätare kring knutarna.

Så in i biomörkret ikväll för att möta vampyrer och förhoppningsvis en bra film. Den har ju lite att leva upp till efter boken. Filmkväll med popcorn i höstmörker är en perfekt start på helgen tycker jag.

Uppror i biomörkret..

.. närmare bestämt via filmen Kautokeinoupproret som jag såg i Tisdagskväll. Jag hade nämligen VUNNIT biljetter till förhandsvisningen via bloggen "Lev som en same" (law of attraction fungerar verkligen) och det var verkligen en upplevelse på så många sätt.

Inbjudan löd som följer:

Kvällen börjar kl. 17.15. Vi bjuder på mousserande vin eller björksaft med rensalami, rökt renhjärta och spikkekorv (torkad renkorv) på träspett. När ni minglat färdigt förflyttar ni er till salongen. Där väntar Kallrökt reninnanlår med Sallad av potatis och jåamoe (fjällsyra). Till det serveras Laejpie (mjukt bröd bakat på renbuljong) och dryck. Desserten är lagad på Rårörda hjortron med vaniljcremefraiche och kardemummasmul. Menyn är utformad och förpackad av Marja Ek på Renprodukter så att ni lätt kan äta den när du slagit dig ned. Tag plats i god tid innan ljuset släcks kl. 18.00. Efter filmen leder journalisten Alexandra Pascalidou ett 30 minuter långt samtal om samisk kultur idag och i framtiden.

Ni hör ju! Det är klart att det blev en magisk kväll.

Om vi börjar med filmen som var en oerhört stark film som skildrade en verklig händelse som utspelade sig i mitten av 1800-talet i just Kautokeino. Personligen så tyckte jag väldigt mycket om filmen och blev väldigt berörd på många olika vis. Jag kände sorg, vanmakt, ilska, medkänsla, frustration men även hopp under den ca 1,5 timme som filmen varade. Hoppet står för att jag tror att man kan förändra samhället men det krävs att man belyser orättvisor och lär av historien och varandras olikheter och likheter. Filmen var oerhört välgjord, fylld med vackra scener och bra skådespelare där jag framförallt kände igen de svenska (såklart) som Persbrandt och Mikael Nyqvist. Jag rekommenderar den varmt till er som tycker om dramafilm.

Att man sedan utöver filmen fick god mat (rökt renhjärta är fantastiskt gott) och en påse med gott och blandat i form av samepasset (med rabatter, gratisentré), informationsformulär och en kasse gjorde kvällen ännu mera speciell. Det jag är mest sugen på är att se om det finns några jeans som passar mig från Denim Demon som hittar inspiration från den samiska kulturen. Hoppas nu även att äntligen komma iväg till Nordiska museets utställning Sápmi och även en tur till Skansen (där för övrigt en person jag håller mycket kär arbetade i samevistet en sommar).

Under samtalet om samisk kultur i utveckling ifrågasattes hur mycket den svenska skolundervisningen berör samerna och om jag ska prata utifrån egen erfarenhet från min uppväxt så kan jag säga att knappt alls. Det "glömdes" (eller kanske gömdes) bort. Minns hur jag på biblioteket i Falun hittade två mossiga böcker i ämnet (ja, man får säga mossig om en bok är nästan jämngammal som ens föräldrar vid tidpunkten) när jag skulle skriva uppsats i gymnasiet. Jag fick byta ämne. Detta var ju innan nätets intågande, så ni som är intresserade idag kan lätt surfa in på www.samer.se och få mycket mer information än båda de böckerna gav.

När det gäller min relation till samerna så är den via de samiska vänner jag och min familj har. Jag är själv inte same även om det händer att folk frågar när de hör om mitt norrländska ursprung och tycker att vissa delar av mitt utseende överrenstämmer med vad de tolkar som samiskt.. men så är inte fallet om släktforskningen stämmer. Samekulturen och deras historia är dock något som intresserar mig mycket (eftersom jag generellt sett är väldigt intresserad av olika kulturer) och jag vill gärna lära mig mer.

Jag har även egna barndomsminnen från när jag och min mamma var inbjudna att bo i våra vänners kåta vid renskiljningen. Det var inte förrän jag blev äldre som jag insåg att inte alla på dagis eller i min klass gjort sådant (speciellt inte med tanke på att jag är uppväxt i mellersta Dalarna). I mina tidiga tonår fick jag själv bevittna att vissa kan "stämma blod" (får se om jag väljer att berätta om den händelsen en annan gång). Men även i vuxen ålder har jag fortsatt att vara nyfiken och gått på föreläsningar med Laila Spik (som tillsammans med Anna Bornstein skapat den fantastiska boken "Den samiska vandringsrösten"). Jag tycker att det finns alltid mer att lära om kulturer (inklusive den man själv är en del av) och än så länge är inte min nyfikenhet stillad.

Så nu kanske ni förstår varför jag blev så glad när just jag vann den där biljetten och fick delta i en alldeles speciell kväll med framförallt en väldigt bra film.