Böcker lästa i September

I september så var 4 av 5 lästa böcker omläsning av favoritböcker så inte så mycket nytt under solen men fyllt med kloka tankar som tål att läsas om och om igen. Som person tycker jag om att bli påmind, och hitta nya fasetter som kanske behövs i olika delar av livet.

Att välja glädje av Kay Pollack
Jag och Kay delar så många tankar och han ger mig även nya. Älskar den här boken och läser den alltid med behållning.

Att växa genom möten av Kay Pollack
Att se möten som en gåva och en chans att växa och utvecklas. Att beakta och betrakta sig själv och sina reaktioner istället för att fokusera på andra. Rekommenderas varmt.

Det handlar om kärlek av Charlotte Fruergaard
Jag har sagt det förut och jag säger det igen, en av mina absoluta favoritböcker från i år. Jag får insikter (härliga och ohärliga) och inser vad jag behöver göra annorlunda i kommande relationer. Layouten är snygg och jag tycker verkligen om den här boken. Kommer att läsas om flera gånger.

Lycka nu: en praktisk guide i mindfullness av Titti Holmer

En bra bok om lycka som innehåller såväl förklaringsmodeller som praktiska övningar. Lättförståelig utan att vara ytlig för den skull.

Radhusdisco av Morgan Larsson
Klar igenkänningsfaktor för mig som är nästan jämngammal med författaren och boken skildrar att växa upp på 70- och 80-tal. Total nostalgi men ibland saknas en röd tråd. Välskriven och lättläst.

Calamares med aioli...

.. är bland det godaste jag vet. Friterad bläckfisk med vitlöksmajonnäs alltså.

För många är det bland de läskigaste de kan tänka sig. Jag tycker faktiskt att det är befriande skönt att vi är olika. Ibland fokuserar vi så på att hitta en enighet i vissa frågor medan man i andra kulturer uppmuntrar diskussioner kring oliktänkande. Hur ska jag omvärdera en åsikt eller kunna lära mig nåt om jag tror att jag alltid har svaren? Ibland har jag mina svar men inte nödvändigtvis de som andra behöver. Jag har alltid mer att lära.

För alla de jag umgås med måste inte gilla calamares, de behöver inte tycka om att resa eller ha samma livsfilosofi som jag. Mina egna tankar känner jag ju men genom andras tankar breddas min värld. I det aktiva lyssnandet möter jag andras tankar. Mina tankar är en del av min verklighet men lika otänkbara som att knapra på en calamares för andra, och det är helt ok. Det innebär inte att vi inte har nåt att säga varandra. Ibland argumenterar vi hårt för vår sak men om vi vill bli lyssnade på måste vi också lyssna på andra.

Calamares var nog det sista jag trodde jag skulle gilla när jag var tonåring och stark mat likaså och nu står det högt upp på favoritlistan för min smak har blivit annorlunda och tur är väl det att jag inte låst mig vid samma uppfattningar som jag hade då. Har insett att livet har mycket mer gråskalor än vad jag trodde då jag förut var ganska svart-vitt i mitt tänkande. Men det är tur att jag vågat pröva nya saker för annars hade jag inte varit där jag är idag och då således inte hade beställt in just denna rätt till middag.

Emma från livskrafter gästbloggar...

...på the adventure of life.

Emma som har den färgsprakande kreativa bloggen livskrafter där ord regnar likt stjärnströssel och konstverken sprakar genom cyberspace (jag är lycklig ägare till ett av dessa konstverk som verkligen förgyller min vardag). Jag kan stolt presentera henne som en i raden av mina sköna gästbloggar (resten hittar ni under kategorin gästbloggar) och här kommer hennes tänkvärda inlägg:

Att lyssna

Vad är egentligen att lyssna ? Vad innebär det att verkligen lyssna på någon och inte bara höra vad den andre säger ? Många människor tror ofta att dom lyssnar när dom hör en annan människa prata, men att höra är bara den fysiska reaktion som inträffar då örat fångar upp ljudvågor. Att lyssna är däremot mer än att bara uppfatta ljud. Att lyssna är kärnan i all mänsklig samvaro och det är otroligt bekräftande att bli lyssnad på. Det är också ett sätt att erkänna andra människor. Ibland ligger hinder i vägen för lyssnandet som t ex tidsbrist och förutfattade meningar, både om vad vi tror om sändaren som person och om vad vi tror att de kommer att säga. Ibland glömmer vi bara att lyssna för vi vill hellre tala. Genom att vi verkligen engagerar oss med att lyssna bekräftar vi den andres existens och det skapar en positiv känsla i den som vill berätta något.

Det finns tre olika nivåer att lyssna på.
Nivå 1 (inre lyssnande) är den vi använder i vardagslag och vi lyssnar här med utgångspunkt från oss själva. I en sådan diskussion i t ex fikarummet på arbetsplatsen är det en ständig kamp om samtalsutrymmet för att man ska kunna flika in och delge sina egna erfarenheter i det aktuella ämnet. Varje gång någon säger något så startar vi sökandet i hjärnans arkivskåp efter egna erfarenheter och reflektioner som vi snabbt kastar fram i diskussionen när utrymme skapas. Det är också vanligt att vi försöker se oss själva i historien som berättas och man tänker hur skulle jag reagera och agera i en sådan situation. Vår selektiva uppmärksamhet filtrerar ut information medan vi undermedvetet letar efter bekräftelse på våra egna tankar.

Nivå 2 (fokuserat lyssnande) Här är vi mer fördomsfria i vårt lyssnande och uppmärksamheten ligger på berättaren och man kan bli så uppslukad av historien att den inre egna dialogen liksom tystnar. Vi är inte längre nyfikna på våra egna vägnar utan på den berättandes vägnar. Vi kopplar alltså bort vår egen agenda totalt och lyssnar utanför våra egna mentala modeller och ramar.

Nivå 3 (globalt lyssnande) Här lyssnar vi fortfarande utanför våra mentala modeller men vi lyssnar till mer än bara orden som sägs. Här kopplar vi in alla våra sinnen. Förutom hörseln använder vi oss av synen, lukten, smaken, taktila sinnen och framför allt det sjätte sinnet nämligen intuitionen (eller känslorna) Vi känner alltså in det som sägs men också det som inte sägs och det som vilar mellan raderna

När vi nu vet om att vi alla människor lyssnar på olika nivåer och att det är en stor skillnad på att lyssna och höra, är det rätt intressant att betrakta och iaktta hur andra människor beter sig och agerar runt omkring oss. Man kan också lägga märke till sig själv och hur man ibland växlar mellan de olika nivåerna i ett samtal. Är du en god lyssnare som verkligen är med i det dina vänner och medmänniskor vill berätta för dig? När är du bäst på att lyssna och när har du faktiskt problem? Är du närvarande och lyssnar eller hör du bara vad andra säger ?

Varm kram på Er allesamman
/Emma

Bromsa lite...

.. och stanna upp tror jag vi alla behöver ibland på ett eller annat sätt.

Kanske skulle vi även ha sådana här skyltar även för vuxna. För visst behöver vi alla bromsa ibland? Ibland mentalt och andra gånger fysiskt, ibland kanske både och. Det kan handla om allt från att stanna upp och fundera över hur vi egentligen vill göra med en situation, livet eller något annat. Men det kan även handla om att stanna upp och ge kroppen vila för att hämta nya krafter.

En gång i tiden var jag ärligt talat inget vidare bra på att lyssna på kropp, själ och ande utan fortsatte köra i 110 oavsett väglag, årstid och livsfordon. Idag är jag bättre på att lyssna. Sista tiden har jag oroat mig en del bland annat för om min katt Niquita ska bli bra. Min kropp har blivit spänd, tankarna har snurrat och jag har sovit sämre men jag har också valt att ställa in middagar, ta den sömn jag behöver, sänka kraven på min prestation och försökt att göra det som får mig att må bra. En massage (som jag får via jobbet) gjorde att jag verkligen blev medveten om hur spänningarna manifesteras i kroppen. Jag har försökt att meditera och koppla av. Ibland har det fungerat och ibland inte men jag kör i alla fall inte vidare.

Att bromsa då och då behöver inte handla om stora förändringar. Det kan handla om att stanna upp, vila på en bänk eller ta sig tid att lukta på blommorna. Att ta 15-minuter för att vila, meditera, dansa eller leka. Att stänga av tv:n och lägga sig tidigare. Att ta en morgonpromenad i ensamhet. När, var och hur du bromsar utgår helt från dina behov, möjligheter och önskemål. Kanske är det bara tankemässigt. Bara du vet vad du behöver och när du behöver.

Likväl som att fråga, kan jag välja lycka nu så går det ju att fråga, kör jag i rätt hastighet nu? På rätt väg?

Lyssnar du?

Har du lyssnat på någon på sistone? Blir du lyssnad på?

I coachkursen tränar vi på aktivt lyssnande eftersom det är en oerhört viktig kompetens i coachningen. En person nämnde till mig nyligen att hon inte minns sist någon lyssnade på henne. Jag häpnade. Jag är antagligen oerhört lyckligt lottad för jag känner verkligen att jag har människor omkring mig som lyssnar på mig. Det är värdefullt eftersom det handlar att bli sedd som den individ och person man är.

Ibland är det inte lätt för vi har alla våra egna agendor, problem och lyckoämnen som snurrar i bakhuvudet samtidigt som ett samtal pågår. Men det är viktigt att inte bara ställa frågor utan att faktiskt lyssna på svaren också. Det här är något jag själv behöver träna på framförallt privat där jag har en tendens att avbryta när jag blir ivrig. Men kanske det spiller över till det privata livet när det kommer att vara en del av min profession.. framförallt gäller det ju att skifta fokus och faktiskt vara närvarande där man är. Och när man verkligen lyssnar på någon så blir samtalet så mycket intressantare och helt annorlunda. Vi känner ju alla när någon verkligen lyssnar. Det är kanske det bloggningen handlar om i många fall, att känna att någon lyssnar på det just du och jag har att säga. I utbyte får jag lyssna på andras tankar, livserfarenheter, kreativitet och dagliga liv via de bloggar jag följer.

Livet blir mer spännande om vi väljer att lyssna och i det så menar jag att vi även ska lyssna på oss själva och det vi har att säga. För inom oss bor mycket klokhet anser jag men det krävs att du tar dig tid att lyssna.