På café pungpinan, ett litet rött torp med hembakt fikabröd och personlig service ses vi efter att inte ha setts på en månad. Pojken med stjärnögonen studsar fram över gräsmattan och lillasyster stjärnsessan skrattar och tar in livet med stora ögon. Det är en skön stund i trädgårdens grönska och med solen lekande ovanför oss.
K beskriver sin son som generös och jag vet att det har han fått från båda sina föräldrar som alltid bjuder in. Idag bjuder de med mig hem på grillkväll i deras trädgård där solen alltid skiner. När vi anländer så hänger bären dignande från buskar och jag får plocka mängder. K gillar inte krusbären och vinbären så jag plockar lådor fulla för att kunna njuta till frukostlycka.
Jag känner mig så fylld av energi efter tre veckors semester, det känns roligt att gå tillbaka till mitt jobb igen och se vad hösten kommer att bjuda på. Det har inte alltid känts så efter semestrar så jag är glad och tacksam över den känslan. Just nu känns det som om jag behöver utmaning i form av utbildning eller utveckling i arbetet eller egna firman. Vi får se i vilken form det kommer, jag är öppen inför det sätt det dyker upp på och har tillit till livet.
Under semestern har jag omgett mig med människor som jag kan vara mig själv med och som inspirerar, stöttar och ifrågasätter mig när det behövs. Jag har tillbringat tid i miljöer och gjort saker som fyller mig med det jag behöver. Jag har njutit lättja och druckit livet i stora giriga klunkar.
Allt detta kan jag göra oavsett om solen skiner eller inte. Min semester är inte beroende av väder men den är beroende av att jag lyssnat inåt efter vad jag behöver och försökt att skapa balans mellan rastlöshet och behovet av varande. Jag lyckas inte alltid men tycker det räcker med "good enough". Fastnar vi i prestation kring livet så går vi miste om det medan det pågår. Det är här och det är nu.
