Inför semesterns slut..

.. och arbetsveckans början så har jag den härligaste av söndagar med vännen K.

På café pungpinan, ett litet rött torp med hembakt fikabröd och personlig service ses vi efter att inte ha setts på en månad. Pojken med stjärnögonen studsar fram över gräsmattan och lillasyster stjärnsessan skrattar och tar in livet med stora ögon. Det är en skön stund i trädgårdens grönska och med solen lekande ovanför oss. 

K beskriver sin son som generös och jag vet att det har han fått från båda sina föräldrar som alltid bjuder in. Idag bjuder de med mig hem på grillkväll i deras trädgård där solen alltid skiner. När vi anländer så hänger bären dignande från buskar och jag får plocka mängder. K gillar inte krusbären och vinbären så jag plockar lådor fulla för att kunna njuta till frukostlycka. 

Jag känner mig så fylld av energi efter tre veckors semester, det känns roligt att gå tillbaka till mitt jobb igen och se vad hösten kommer att bjuda på. Det har inte alltid känts så efter semestrar så jag är glad och tacksam över den känslan. Just nu känns det som om jag behöver utmaning i form av utbildning eller utveckling i arbetet eller egna firman. Vi får se i vilken form det kommer, jag är öppen inför det sätt det dyker upp på och har tillit till livet. 

Under semestern har jag omgett mig med människor som jag kan vara mig själv med och som inspirerar, stöttar och ifrågasätter mig när det behövs.  Jag har tillbringat tid i miljöer och gjort saker som fyller mig med det jag behöver. Jag har njutit lättja och druckit livet i stora giriga klunkar. 

Allt detta kan jag göra oavsett om solen skiner eller inte. Min semester är inte beroende av väder men den är beroende av att jag lyssnat inåt efter vad jag behöver och försökt att skapa balans mellan rastlöshet och behovet av varande. Jag lyckas inte alltid men tycker det räcker med "good enough". Fastnar vi i prestation kring livet så går vi miste om det medan det pågår. Det är här och det är nu. 

Jag tycker det är fantastiskt att ju mer man ger..

.. desto mer får man tillbaka säger min vän K.

På mitt bröst vilar 2 månader gamla stjärnsessan och jag äter lyxlakrits och dricker the. K har just bjudit mig på en fantastisk middag och överröst mig med presenter. Hennes son pojken med stjärnögonen har överlämnat guldbokstäver som bildar mitt namn. Bokstäver är det finaste han vet och jag har fått välja vilken färg han ska måla dem i. K är generös, omtänksam och en riktigt god vän. Klart hon får mycket tillbaka av livet, universum och sina vänner.

Jag håller med K. Ge med hjärtat och när du vill och orkar och du får mångfalt tillbaka. Det behöver inte vara saker utan det kan vara tid, din kärlek och omtanke, dina kloka tankar, din vänskap, en komplimang, en egenhändigt plockad bukett eller en god kopp the.

I helgen ger jag mig själv en intensivkurs i boggie woggie vilket ger mig glädje, ny kunskap och min kropp får njuta dansglädje. Det är stundtals svårt och mina fötter vill dansa välbekanta steg och turer från Lindy hopen men jag vill lära mig det nya. Trots att jag vandrar dit i virvlande snöfall och därifrån i solsken så kan jag bära med mig glädjen oavsett väder tack vare det dansen ger.

Jag har upptäckt att många är dåliga på att ge sig själva saker, tid, utrymme och vardagslyx. Men jag tror att ju mer vi ger oss själva desto mer får vi tillbaka. Skänk din kropp och din skönhet acceptans istället för att leta fel. Njut av en lyxig helgfrukost. Ta ledigt från städningen och åk ut till havet och sitt på en klippa, klättra i ett träd eller kryp ner i sängen och läs en bok. Det är du värd.

Att ta emot..

... med öppet hjärta och stor tacksamhet utan att få dåligt samvete eller känna att jag  är något jag fått träna på.

Tur är väl det eftersom så mycket gott kommit till mig i December, både i form av gåvor, snälla ord och överraskande julklappar. Inte nog med fina klappen från Cloudberrie som jag skrev om häromdagen. I onsdags kom ännu en överraskning från finaste Di. Hela favoritserien House of Elliot och sen en handgjord hjärtformad lavendelkudde som går att värma.

Tidigare i livet har jag nog haft svårt att ta emot utan att jag gett något tillbaka. Men när jag själv ger en gåva är ju inte syftet att jag ska ha något tillbaka eller skapa dåligt samvete hos mottagaren. Jag ger ju för att jag vill ge och inget annat.

Så jag njuter och bara tar emot och tänker att allt gott som kommer till mig blir till positiv energi om jag just bemöter det med tacksamhet och glädje. Julen är här.

Cloudberry...

.. betyder hjortron på engelska. Molnbär. Visst är det vackert när man tänker efter.

Cloudberrie är också en bloggare från Gällivare som jag följt i flera år. Idag överraskar hon mig med en julepresent som gör att jag blir så glad så jag gråter en skvätt. Både av glädje över oväntad generositet men även för att hon hittat något som jag letat efter.

Utan min vetskap har hon letat reda på min adress och klätt in ett paket i julskepnad som väcker glädje där det ligger bland fönsterkuvert på hallgolvet när jag kommer in från ett vintervitt Stockholm.

Men det är när jag öppnar det och finner en dvd jag blir andlös. Det är en julkonsert från Gällivare kyrka som är så vacker att den öppnar hela mitt hjärta och fyller mig med julkänslor. Det sjungs både på samiska och svenska. Fantastiska Sofia Jannok som jag tycker så mycket om är också med. Jag har velat ha denna dvd sen jag tittade på den hemma hos pedagogiska mamman som fått den i present av mina morföräldrar. Men när jag har letat vid besök i Gällivare så har den varit slut eftersom den är några år gammal.

Cloudberrie vet hur mycket jag tycker om den här konserten tack vare att jag nämnde den i en kommentar kring luciastämning. Jag vet inte hur hon lyckades få tag på den och hur hon fann tiden i julvimlet. Jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet för denna gåva som jag kommer att vårda ömt och titta på i juletid varje år.

När jag får tag på Cloudberrie via mail så säger hon att hon ville ge den som tack för det jag ger henne via bloggvärlden och den vänskap som har växt fram där. Vi har aldrig lyckats träffas även om vi i efterhand har konstaterat att hon sett mig på stationen när jag lämnade Gällivare för 3 år sedan. En vacker dag hoppas jag vi gör det i verkligheten också.

I läsandet av Cloudberries blogg då jag ser alla fina bilder från Gällivare så längtar jag hem. För Gällivare är hemma. Jag är född där och mina morföräldrar bor där och jag har tillbringat så mycket tid där. Själv har jag inte bott där sedan jag var en mycket liten bebis. Jag har flera hemorter som är mina i hjärtat. Det är dels Gällivare, Leksand, Gammelstad (Luleå) som är min historia men även städerna Göteborg och Stockholm som jag själv valt.

I min introduktion skriver jag att jag bär min hemkänsla med mig men det innebär också att det alltid finns platser som saknas i mig och som jag besöker i tanken. Ibland fyller det mig med vemod. Jag är en nomad i livet och jag vet inte hur det blev så. Jag tror jag är född som en livsresenär med en viss rastlöshet, rotlöshet men samtidigt en känsla av frihet.

Tänk att någon i en annan del av landet som aldrig träffat mig har ett hjärta så stort att hon valde att skänka glädje som för mig inte kan mätas i ett ekonomiskt värde. Jag tror att vi alla kan välja om vi gör det här till en bättre eller sämre värld och jag tror att handlingar från hjärtat gör hela skillnaden.

Ett sms som fick mig att le och känna glädje

i hela kroppen dök upp i min mobil i förmiddags.

Sms:et löd:

Tack! Det blod du gav har nu kommit till nytta för en patient. Hälsningar, Blodcentralen

Helt fantastiskt att få ett sånt sms och veta att den medmänskliga handling jag genomförde i tisdags redan har kommit någon till nytta. Det känns bra och det blir mera verkligt då även om jag hela tiden har vetat att mitt blod förhoppningsvis hjälper någon. En enkel gåva jag ger med lätthet trots att jag blir trött efteråt.

Ett litet sms som dimper ner en fredagsförmiddag påminner mig om att vi kan alla göra en skillnad, vi har alla något att ge och när man ger med hjärtat får man tusenfalt tillbaka. Sms:et som jag fick fyllde mig med glädje och tacksamhet av att vara en del av något större. Det handlar inte om att göra allt, det handlar om att göra något utifrån det du har. Som att rädda en sjöstjärna eller att ge av dig själv på ett eller annat sätt, det tror jag kan göra en mycket större skillnad än vi anar även om vi inte själva vet om det. Vi kan inte göra allt men vi kan alla göra något.

En av min mammas bästa vänner....

.. mailar den här bilden till mig på henne och mig för ganska så många år sedan.

Hon vill återlämna tröjan som jag bär på bilden och som hon stickat och sytt till mig men några år senare lånat eftersom den skulle vara en del av en vandringsutställning. Det var ju lite för länge sen för att jag ska minnas den och idag får jag historien bakom hur den kom till i mitten av 70-talet när hon gick på folkhögskola och ville sticka en traditionell delsbodräkttröja. Den lyckliga ägaren efter många timmars research och arbete blev lilla jag.

Vi ses idag inne i Luleå och tar en härlig promenad längs med vattnet, äter sushi och pratar om vad som hänt i våra (och våra familjers) liv sedan sist. När jag kommer hem så packar jag upp tröjan och den är alldeles fantastiskt. Vilket konstverk och vilka vackra detaljer! Mitt födelseår 1974 pryder också tröjan.

Nu får den följa med hem, kanske den får hänga framme tillsammans med livsstycket som är en gåva från en annan av min mammas vänner. Tänk vilka vackra gåvor livet ger, ibland när man minst anar.

Generositet....

... blir ordet jag vill lyfta idag.

Generositet väcker tacksamhet, hopp och glädje hos mig. Medmänniskors generositet är det som de senaste veckorna sköljt över mig likt en varm lekfull våg som rullar in över land. En del människor brukar säga att de flesta tänker bara på sig själva men jag håller faktiskt inte med.

Gång på gång har människors generositet fått mig att förvånas men också glädjas. Men så är det ju också så att jag tillhör dom som tror på att det man väljer att fokusera och väljer att se blir som ringar på vattnet som sprider sig. Med andra ord: Om jag betraktar mina medmänniskor och min omvärld som generösa så blir de just det.

Det här innebär inte att jag går omkring och förväntar mig att få massa saker men när det händer så blir jag glad och tacksam för att jag tror att generositet helt enkelt gör världen till en bättre värld för oss alla att vistas i. Att vi delar med oss. Dessutom behöver generositet inte handla om saker utan att man ger av sin tid, kunnighet, värme, livsvisdom, tillit till den andras förmåga osv.

I bloggvärlden har jag gång på gång blivit häpen över oväntad generositet (som Lady thirtys present och dvd'n med ashes and snow från en främling) och i fredags var det dags igen då min lilla filur som jag vunnit i en utlottning hos Svartanova hade med sig en liten valkompis som också flyttat in hos mig. Båda ska få följa med bloggpiraten och mig till Hawaii. När jag under gårdagen träffar Mamms (en vän jag fått via bloggvärlden) så tänker jag på att hennes generositet ständigt finns närvarande på så många plan, i allt från någon som lyssnar som en som skickar nallebud eller omtänksamma sms.

I min vardagsvärld så bjuds jag på pizza, smågodis och film hos min kattälskande vän som precis när jag går ger mig en bok jag längtat efter att få läsa. Min coach ger mig ett armband som påminnelse till att stoppa min inre kritiker men även påminner mig om det stöd jag har. De komplimanger som följde med sparar jag i hjärtat, det är en sorts generositet att säga fina saker till andra människor om man menar dem.

Min underbara och genuint generösa vän K har med sig krusbär, äpplen, persilja, jordgubbar att fylla frysen med innan hon och hennes sambo idag kör mig till en tidigare kollega som ger bort flera 60-talsmöbler till mig eftersom hon vet att jag älskar den epoken. De är alla generösa, varma, omtänksamma personer och de sprider detta omkring sig på sina livsvägar.

Tidigare i livet hade jag svårt att ta emot gåvor och komplimanger utan att känna dåligt samvete eller en tacksamhetsskuld. Nu har jag tagit bort skulden och arbetar på att bara känna tacksamhet och vetskap om "what goes around comes around". Om någon vill ge något så är det ju ett val den personen gör. Om jag tacksamt väljer att ta emot och vid ett annat tillfälle ger något tillbaka eller ger någon annan något (som i min värld inte behöver vara ett ting) så ökar generositeten likt en rullande snöboll.

Jag sparkar av mig mina finaste skor, häller upp en kopp blåbärsthé från pedagogiska mamman och tackar bloggvärlden för att jag får ta del av era livshistorier. Det är också generöst.