tisdag 9 juli 2013

Konsten att hoppa från ett träd...


Först klättrar man upp..
Tar sats...
Hoppaaaar...
För att slutligen landa i mjukt gräs.

Jag är fyra år på bilderna som pedagogiska mamman tagit.Texten är också hennes. Precis som i livet när man möter förändringar eller utmaningar, man måste klättra upp för att få överblick och samla mod, ta sats, våga hoppa trots pirr och ovissheter om gräset verkligen är mjukt när man landar. Vissa blir stående i trädet länge i tvekan, andra kanske kastar sig ut innan de hunnit fundera över vart det är bäst att landa.

Kanske föddes min kärlek till att vila på trädstammar där i mitt första klätterträd. Min mammas tillit till mig och uppmuntran av min lekfullhet, äventyrlighet och att jag kan göra allt jag önskar har följt mig genom livet. Det finner jag bevis på i mitt fotoalbum om inte annat.

Att lära sig klättra i träd är viktigt i livet. Om du kan konsten att finna trädgrenars trygghet och lita på att kroppen finner grenar som bär så tror jag både kropp och själ mår bra. Idag besöker jag ett av mina barnbarn, vi plockar smultron och vinbär tillsammans och hon får sitt livs första trädklättrarpremiär. Hennes tillit till mig när vi sitter där och dinglar med benen gör mig varm. Vi skrattar tillsammans.

Jag har inga egna barn men barns kärlek och vänskap finns i mitt liv. Mina barnbarn, min guddotter och min systerdotter gör mitt liv rikare. De är mitt hjärtas stjärnor. Jag ska lära dem allt jag kan. Klättra i träd står på den listan och när tiden är kommen även hur man hoppar från det. I luftens flygtur så kan vad som helst hända men det kräver att du vågar falla och lita på att gräset fångar dig. Men börja med att lita på trädet, det är en plats att njuta stunden på.








14 kommentarer:

  1. Vilkavfina kort på er. Vilken rikedom för barnen att få ha dig i livet. Din glädje och vishet och förmåga att njuta av livet.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Rainha för den finaste av komplimanger <3

      Radera
  2. Så fina ni är tillsammans där i trädet. Och vilken lycka att ha dig som vägleder, håller handen och utmanar. Dina ord är som bomull för själen kära Liv och jag ler åt den där härliga fyraåringen på bilderna i fotoalbumet. Den oövervinnliga. Och jag ler för jag känner igen mig själv och min barndom i dina ord. Kloka föräldrar som litade till min egen kraft och styrka. Min egen förmåga att göra misstag och lära mig av dem. Låta mig få skrubbsår på både kropp och själ och veta att jag skulle gå stärkt ur det. Att den där känslan av oövervinnlighet som finns i hoppet är det som driver framåt.

    Jag är så glad att du finns där ute vännen. En kvinna med ett så stort hjärta. Och vilken lycka för både dig och barnen att ni finns där för varandra.

    Kram på dig du härliga trädklättrare♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur vi har haft som hade kloka föräldrar.. som tror på att skrubbsår inte är farligt för då lär man sig och man vet att man klarar sig ändå.
      Kramar från Liv och tack för dina oerhört kloka ord

      Radera
  3. Fina kort som strålar glädje och tillit. Det är härligt att umgås med barn. Även jag har inga egna men haft barn runt omkring mig hela livet. Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var en oerhört fin och glädjefylld stund och hennes tillit är underbar. Vi skrattade tillsammans däruppe i trädet och sen när vi plockade bär så umgicks vi sida vid sida i tystnad.
      Kramar

      Radera
  4. Underbar bild, glädjen, precis som livet självt! Kärlek till dig som lär andra att lita på sig själva! Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är jag som lär mig mest tror jag.. och det är härligt att föra vidare kärleken till träd.
      Kramar

      Radera
  5. Det är en stor gåva att ha en vuxen som bryr sig om och intresserar sig för en.
    Ann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är det.. och för mig är det en stor gåva att ha ett barn som visar tillit, nyfikenhet och kärlek..
      Kramen

      Radera
  6. Vi skulle alla behöva den frihet och äventyrslusta som vi hade som barn. Idag tänker vi nog många gånger allt för mycket på eventuella konsekvenser och effekter av vårt handlade. Ibland en nödvändighet, men många gånger skulle vi nog bara behöva våga kasta oss ut. För det mesta landar vi mjukt ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det stämmer verkligen, jag kan tänka igenom scenarion alltför mycket men om man hoppar så landar man ju oftast mjukt precis som du skriver.
      Kramar från Liv

      Radera
  7. Vilken klokskap. Som höjdrädd har jag svårt att ta till mig det du skriver bokstavligt, men bildligt är jag med på noterna. Ibland känner jag mig som Tarzan, svingandes i lianer och hoppandes mellan mentala trädgrenar. Och någonstans landar jag ju alltid.

    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det räcker mentalt.. och trädet måste inte vara högt, man kan börja hoppa från en gren på marken. Det viktiga är att man mentalt vågar och det tror jag du gör hela tiden.
      Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen