Jag finner en stjärna i blommans mitt..

... så vacker där den vilar som en kronjuvel.

Jag tror det finns en stjärna inom oss alla, en som vilar där och glimmar till när vi minst anar. Vi är ju alla gjorda av stjärnstoft och därmed stjärnornas barnbarn. Det är inte att förglömma och därmed inte glömma att de vi möter är detsamma. Vi har alla vår unika lyskraft och det som är vår inre kärna som vi behöver våga visa och inta hamna i jämförandet med andra om hur vi borde vara eller agera.

Jag älskar de klara stjärnhimlarna man ser här om kvällen, de som man har en möjlighet att verkligen se stjärneglittret när det inte försvinner i stadens ljus som hemma i Stockholm. När fullmånen förra veckan lös upp vår väg hem och lade silverglitter på palmernas blad och över husens tak. Naturen som sprider sin skönhet som så ofta men det kan också vi människor göra. Sprida vårt ljust över andra oavsett om vi vet det eller inte. Jag brukar kalla det att stjärnströssla någon. På den här resan så möter jag många stjärnströsslare på min väg och jag märker att jag stjärnströsslar andra utan att veta det själv. Men vi behöver även stjärnströssla oss själva ibland och inte enbart andra. Att känna efter vad min inre stjärna behöver just här och just nu, kanske är det självmedkänsla, kanske vila, en långpromenad i naturen eller en dans som får dig att glittra. Du vet bäst själv eftersom du är stjärnan i ditt liv.