… och nu drömmer jag inte längre utan försöker bara ta en dag i taget och göra det bästa av den.
Han talar om jordbävningen i Nepal. Hur hans vackra by raserades på några ögonblick och även om hans närmsta familj överlevde så förlorade han vänner, grannar, sitt företag, sitt hus och sina drömmar. Han hade byggt upp det liv han drömt om av de pengar han tjänat och de försvann i samma stund som byn raserades. Jordbävningen skedde i April i år och jag möter flera som varit med i den och många har förlorat familjer, ändå är de tillbaka och arbetar och försöker leva vidare.
Varje dag när jag vaknar försöker jag att komma på vad jag vill göra som är bra under den här dagen och ta tillvara på den. Men jag drömmer inte mer, inte ens små drömmar. Men jag lever fortsätter han berätta. Ja, han lever och inte bara existerar. Vi skrattar mycket tillsammans och jag hjälper honom med hans dator. Han har ett varmt hjärta och ger tiggarna mat från sin restaurang när de kommer förbi. Han är en god människa med många vänner kring världen.
Jag får se bilder från hans by före och efter olyckan. Av hans raserade hus där övervåningen rasade ner över grannfamiljen där ingen klarade sig. Där hans mamma blev liggande bland bråten tills en av hans vänner kunde komma fram och rädda henne. Själv befann han sig på en avskuren väg där han kanade med sin motorcykel över hela vägen i jordbävningsögonblicket då hans värld stannade och förändrades för alltid. Han förändrades men levde vidare men på ett nytt vis.
Min resa i Indien handlade mycket om möten, om möten med människor och med mig själv. Vissa av de mötena förändrade mig. Det här mötet gjorde det på ett sätt jag inte kan förklara. Han lärde mig väldigt mycket om livet, det hade han säkert gjort även om han inte varit med i olyckan eftersom hans syn på livet inspirerar mig.
Det smärtar mig när jag hör hans berättelse, men samtidigt är det hans styrka, visdom och acceptans jag ser. Han lever vidare utan att väva några drömmar men han gör det bästa av sina dagar. Det är mer än många gör så på sätt och vis är han rikare än många andra.
Han talar om jordbävningen i Nepal. Hur hans vackra by raserades på några ögonblick och även om hans närmsta familj överlevde så förlorade han vänner, grannar, sitt företag, sitt hus och sina drömmar. Han hade byggt upp det liv han drömt om av de pengar han tjänat och de försvann i samma stund som byn raserades. Jordbävningen skedde i April i år och jag möter flera som varit med i den och många har förlorat familjer, ändå är de tillbaka och arbetar och försöker leva vidare.
Varje dag när jag vaknar försöker jag att komma på vad jag vill göra som är bra under den här dagen och ta tillvara på den. Men jag drömmer inte mer, inte ens små drömmar. Men jag lever fortsätter han berätta. Ja, han lever och inte bara existerar. Vi skrattar mycket tillsammans och jag hjälper honom med hans dator. Han har ett varmt hjärta och ger tiggarna mat från sin restaurang när de kommer förbi. Han är en god människa med många vänner kring världen.
Jag får se bilder från hans by före och efter olyckan. Av hans raserade hus där övervåningen rasade ner över grannfamiljen där ingen klarade sig. Där hans mamma blev liggande bland bråten tills en av hans vänner kunde komma fram och rädda henne. Själv befann han sig på en avskuren väg där han kanade med sin motorcykel över hela vägen i jordbävningsögonblicket då hans värld stannade och förändrades för alltid. Han förändrades men levde vidare men på ett nytt vis.
Min resa i Indien handlade mycket om möten, om möten med människor och med mig själv. Vissa av de mötena förändrade mig. Det här mötet gjorde det på ett sätt jag inte kan förklara. Han lärde mig väldigt mycket om livet, det hade han säkert gjort även om han inte varit med i olyckan eftersom hans syn på livet inspirerar mig.
Det smärtar mig när jag hör hans berättelse, men samtidigt är det hans styrka, visdom och acceptans jag ser. Han lever vidare utan att väva några drömmar men han gör det bästa av sina dagar. Det är mer än många gör så på sätt och vis är han rikare än många andra.
Min vän var på plats i Nepal när det hände, hon talar också om styrkan i människorna, både då och nu. Dom har vänner där och har startat egna insamlingar för att hjälpa.. Kram
SvaraRaderaJa, de har jag hört flera berätta. Vad fint att de startat egna insamlingar och att de gör gott. En av de jag lärde känna har också insamlingar som kommer precis där de ska och sen samarbetar hon med en skola.. kanske åker jag dit en dag. Man vill ju göra gott. Kramar
RaderaDet ger definitivt perspektiv och gör en ödmjuk att möta sådana människor!
SvaraRaderaJa, det gör ju det och det är nyttigt för mig och sätter mycket i perspektiv. Kramen
RaderaLivet kan ändra utseende från ena dagen till den andra! Så små vi människor är mot naturens krafter! Du väcker tankar och berör i hjärteroten!
SvaraRaderaÖnskar dig en riktigt fin och varm jul!
Stor julkram från M.E
Ja, så är det så man behöver vara varsam med livet och sig själv. Vi har inget att sätta emot då. Önskar dig verkligen detsamma. Varmaste kramen och önskar även dig en riktigt god jul <3. Kram från Liv
RaderaJag tycker så mycket om din röst Liv. Ditt sätt att berätta, förmedla och öppna dörrar. Och visst är det vackert med möten. Med människor, livet och oss själva. Alla bär på en berättelse och vi har så mycket att lära av varandra. Livet är sannerligen föränderligt och skört men också så ofantligt vackert, modigt och starkt. Tack för att du alltid berör och lämnar avtryck som stannar kvar och lever vidare. Och tack för att du är du käraste Liv.♥
SvaraRaderaGod jul på dig!
Kram Lotta
God Jul finaste Lotta <3. Du skriver alltid så varma och kärleksfulla kommentarer. Det är en gåva du har att se det vackra och fina i andra, hoppas du ser det hos dig själv också för du är fantastisk. Varm kram från mig till dig och jag är tacksam över att du är just du Lotta. /Liv
Radera