... samtidigt som vårdoftens milda bris som smeker min kind.
Här ligger vintern kvar men våren knackar på dörren och låter takdropp och vårsol värma. Vårvinter. Kontrastrikt och vackert. Jag tycker om ljudet av takdropp och nyvaket fågelkvitter. Där årstiderna inte glider över i varandra utan snarare möts i sina olikheter och varsamt ger vika. De får vara unika och ta lite tid.
Det är så mycket som inte får ta tid nu och tar det tid så fyller vi den med något annat. Jag gör det själv, i väntan på något så scrollar jag igenom olika websidor samtidigt som jag lyssnar på en podcast. Men mina tankar behöver lite mer frid för att få växa i nya banor. De behöver sin vintervila och de behöver få lyssna på takdropp, känna värmen av solen efter vinter och upptäcka sin bortglömda sång. Så jag passar på nu när vardagen känns långt borta och tempot är lugnt, att lägga ifrån mig telefonen och inte alltid bära den med mig.
Är du en drömmare frågar någon? Ja, av stora mått ibland och ibland för realistisk i andra fall. En drömmare som ibland är lite uppe i det blå och har svårt att ha fötterna på jorden. Men jag gillar den sidan av mig, min lekfulla fantasisida. Den behöver också tanklös tid för att få skapa sin plats i rummet och inte fastna i begränsad drömtid. Men ibland behöver drömmaren landa för att ta nästa steg i livet och även för att manifestera det som krävs för att göra livet till det jag vill att det ska vara. Då är yogan, dansen, promenaderna, tanketid och samtal det som fäster rottrådar i drömmars träd. I drömmars träd vill jag klättra året om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen