Hur mår din pojkvän?

Han är inte min pojkvän längre, han är min man svarar min indiska vän via chatten.

Hon som just har tagit sitt livs modigaste beslut och med mycket sorg flytt från sin familj till sin pojkvän för att slippa bli bortgift. Kastsystemet som fortfarande präglar delar av Indien gör att hennes familj vill att hon gifter sig med någon ur sin egen kast, han är av en högre kast men hans familj ser inga hinder. De har känt varandra i över 5 år men inte kunnat leva tillsammans, de är över ett år sedan de träffades senast eftersom han bor i en annan del av Indien. En del där hon nu ska flytta in hos hans familj.

Men det är inget enkelt beslut, hon älskar sin familj och vet att de troligen kommer vända henne ryggen för hon har vanärat familjen genom att göra så. Hon älskar dem men fick lov att välja för sin egen del. Vilken styrka. Så hon är lycklig och olycklig på samma gång och jag hoppas att jag vore närmre och kunde ge henne en kram och bara lyssna på henne. Men hon finns där på andra sidan världen och jag finns här.

Det är svårt för mig att förstå hur föräldrar som själva inte är nöjda med sitt äktenskap och att de blev bortgifta fortsätter att följa traditionen och tvinga på det på sina barn. Men jag möter även andra som tänker nytt och säger att så ska inte mina barn behöva ha det, de ska gå i skolan och de ska inte behöva gifta sig och leva med någon de inte känner.

Jag vet inte om min vän kommer att bli lycklig i sitt äktenskap även om jag önskar det av hela mitt hjärta. Men jag vet att hon skulle blivit olycklig om hon stannat och levt ett liv hon inte själv valt. Människors styrka och mod, det som aldrig slutar fascinera, inspirera och lära mig. Det skapar en ödmjukhet inför livet men även en känsla av växtkraft, stillhet och lugn.