onsdag 2 mars 2016

Morgonhimlen får mig att tappa andan på min väg till gymmet..

...den skiftar i rosa, lila och ljusblåa nyanser. Det är så vackert och jag önskar det gick att fånga från tunnelbanan men vissa saker fångar man inte utan får njuta när de varar.

När jag tränat klart och är på väg till jobbet så inser jag att himlen täcks av gråa moln och då tänker jag att de som kliver upp nu vaknar upp till en grå dag medan jag väcktes av rosa himlar som lyfte molnen innan de la sitt täcke. Ibland ser man stunden utifrån där man är just nu och minns kanske inte hur snabbt det kan skifta.

Även om jag skulle vilja fånga alla vackra himlar med min blick så är detta inte möjligt utan jag får njuta det jag ser. Jag tänker att det är ingen ide att jaga de rosa himlarna men att minnas att de kan nyss ha skymtat förbi när himlen är grå och att en grå himmel inte varar för evigt.


4 kommentarer:

  1. Ja så sant. Skiften går ibland så snabbt att man inte hinner se förändringen och ibland långsamt.

    Rosa himlar är vackra. Alla himlar är vackra på sitt sätt.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det underbart, både skiftena och himlen <3. Kramar

      Radera
  2. Underbart vackert.Ibland behöver vi bara fånga in stundens skönhet och låta oss själva vara ifred med nuet. Då kan kameran kännas som ett störningsmoment. Eller iaf för mig. Men jag är glad att du delade med dig av himlens skönhet
    Kram och ha en fininf dag

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så vackert.. den delade himlen på bilden är från en annan dag. Den morgonen det handlade om njöt jag dess skyar bara för mig.. och jag översköljdes av dess skönhet. Kramar

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen