Livets val...

(bild lånad av Cissie Westberg)

... livsval. Livs val.

Jag träffar en vän jag inte mött på länge, hon har bytt stad och hamnat i min. Sorlet från cafegäster, slamrande porslin och tankar som tänkts omsluter oss i vårt samtal. Vi pratar om livets vägar, hjärtas mod, andras åsikter och vad som är viktigt för oss. Saker vi insett och delar av livet vi övergett. Ett samtal där man möts för en stund men egentligen möts i något större.

Det är inte alltid vägskälen är tydliga och det finns ett före och ett efter men ibland är det så tydligt att nu väljer jag helt nya vägar och lämnar de gamla. Ibland är besluten självklara och det finns inget annat alternativ än att bryta upp från det som är oavsett om det handlar om tankar, förutsättningar, vanor, relationer, jobb eller något annat. Andra gånger krävs tid, möda och tankebubblande med sig själv och andra. Vissa fastnar i det steget och vågar varken kliva vidare eller vara kvar, som ett limboliv eller i väntan på att någon annan ska kliva in och ta beslutet åt dem.

Det är enkelt i efterhand att se livets vägskäl och vad som varit viktigt för där vi är idag men i stunden kan det vara trassligt eller ett litet beslut som får stora konsekvenser. Det kan också vara något som händer där man slungas vidare i livet utan att själv ha fått fatta det beslutet. Där man inte hinner med och inte kan återvända. Livet är sådant ibland.

Många gånger möter jag de som fastnar i livsvalen och ibland fastnar även jag där för länge. Man börjar undrar över konsekvenser, garantier och vad andra ska tycka. Men livet är ju mitt att leva, för mig är det viktigt att kunna göra det jag kan utifrån mina förutsättningar, vilja och förmåga. Jag vill inte blicka titta tillbaka och se att jag hade möjlighet att ta en väg men lät bli på grund av förväntningar, rädslor, normer eller lathet. Samtidigt är det viktigt att se att de val jag gjort tidigare utgick från vem jag var då och idag skulle jag göra annorlunda.

Min vän och jag skiljs åt med en varm kram där hjärta möter hjärta. Vi går åt varsitt håll, på varsin livsstig men vi följer båda vårt hjärtas väg.

Men vem är det som kör egentligen?

Det är ju jag säger Långben på sitt kluckande vis medan han äter sina popcorn. I julstjärnans sken har jag skrattat många gånger åt det knasiga svaret, att han har glömt bort att det är han som ska köra bilen.

Men i verkliga livet så tror jag att det ibland glöms bort. Att det är vi själva som kör på livets väg. Vid varje vägskäl så väljer vi en av vägarna och kör vidare. Ibland kan man inte välja vägen man färdas på men man kan välja hur man njuter utsikt, tar ställning till avtagsvägarna och vem man lyssnar på när man tar ut rutten på livets resa.

Kanske sitter någon i baksätet och har synpunkter på hur vi kör och vart vi ska köra, det kan vara en medmänniska, en rädsla, ett inre barn eller en dröm som knackar oss på axeln. Frågan är om vi lyssnar och vem som bestämmer i slutändan. Ibland är det viktigt att lyssna men vi måste framförallt lyssna till oss själva. För det kan ju finnas en väg kantad med blommor men jag drömmer om att köra i skogens mörker.

Ibland i mitt arbete som coach ställer jag frågor som: Vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas? Vad skulle du göra om du trodde på dig själv till 100%? Om pengar inte betydde något, vad skulle du göra med tiden?

Jag kan också ibland börja anpassa min körning för mycket efter andras behov utan att jag själv aktivt väljer det (någonstans gör jag ju ändå valet). Mig har det hänt, att man plötsligt rattar efter att bli omtyckt, uppskattad, passa in och inte sticka ut på sant jantelagsvis. Men där vill jag vara en lagbrytare mot jantelagen på samma vis som finaste Livskrafter-Emma förespråkar. För själv tycker jag ju mer om de som känns autentiska än undflyende kopior som vill passa in.

Oavsett fordon ni väljer och på vilken väg ni färdas så hoppas jag ni har proviant som ni behöver med på färden och välvalda reskamrater när vägen är krokig. Glöm inte att ta bensträckarpauser och att kanske vara spontan för på en avväg kan man finna något man inte visste fanns.

En båt som färdas i kärlek med texten
Puss och Kram