Det luktar vår...

... och vi klär oss i solstrålar och löftet om en grönskas rika dräkt.

Dagen möter mig med grå himmel men omfamnar mig i blått några timmar senare. En oväntad vändning där solens penseldrag fyller uteserveringar, bänkar och promenadstråk med leende människor.

Jag möter någon för en fika som jag lärde känna för ett halvt liv sen på en annan plats både i mitt liv och rent geografiskt.Tänk allt som hänt sen dess. Det finns en kärna kvar av de vi var men med nya lager, förvärvade erfarenheter och nya intressen. Att mötas över en fika är något jag tycker om. En stund vikt för samtal och att mötas just där och då. Ett veck i tiden. En stund i samvaro.

Det som sker under våren när vi människor börjar le och njuta stunden i närvaro med en picknick, promenad eller en stund på en uteservering får oss att njuta och bli just närvarande. Enkla nöjen som gör oss glada och lockar till härliga stunder väcks till liv. Men alla dessa nöjen går ju egentligen att göra året om. Man kan dricka champagne på en tisdag, duka upp en picknick på vardagsrumsgolvet när regnet piskar mot rutan eller bara vandra i snöfallet. Det är också vackert.

Även om solen är skön att vila i så tycker jag att det är synd att vissa överlämnar till den om det blir en bra dag eller inte. Lyckan och solen bor ju inom oss. Vi kan ge den till oss själva eller andra. Vissa människor kan lysa upp ett helt rum, någons dag eller en hel dag om vi bara lyfter blicken. Du kan lysa upp någon annans dag även när solen är långt borta.

Vitsippsängarna breder ut sig...

.. likt ett täcke över marken som vaknar till liv.

Solstänken glittrar i asfalten och leker i fönsterrutorna. Mjölkchoklad blandad med polkagris avsmakas i nyfikenhet under en promenad på Söder. Min handledares ord väcker inspiration inom mig och nya tankar tar form.

Tilliten vilar i mitt bröst och fjärilarna leker i vinden och inom mig. Luften är klart och frisk att andas. Vårvärmen kommer tillbaka men min kofta värmer gott i väntan på den.

Tapas ger försmak av Barcelona och min vän K plockar fram svar jag inte visste att jag hade. Processer blir synliga och lyfter fram nya insikter som att gör att livsvägen är sig lik men samtidigt växer nya blommor fram i dikesgrenen. De ska jag vårda ömt.

Dessa fragment av en alldeles vanlig, ovanlig tisdag i början av Maj bildar en bit av livets mosaik med sina skärvor, färger och mönster. Nya fragment kommer att läggas till, mönstret kanske ändras men under tiden så vill jag bara njuta av vitsipporna som finns här och nu för jag vill vara närvarande och bara vara mitt i vårens vitsippsfamn. Där vilar jag gott.

Det blommar i vårens trädgård...

... och fåglarna sjunger i kör. Vilsam sång som ramar in våren och den glädje som kommer med den.

Alla är dock inte glada. Har en del vänner som inte mår bra kring mig och det är ju också en del av livet. Jag har själv haft sådana perioder och konstigt nog så vill jag faktiskt inte vara utan dem även om det var tufft att gå igenom dem. Det är inte lätt att vara människa som Klas Hallberg brukar säga.

Så är det, men tack vare dessa perioder så njuter jag ännu mer av när jag har det bra och kan vara tacksam för det lilla. Just nu är det vårblomster, doften efter ett vårregn, skärmflygarens middagsmat och fåglars sång.

En surrande fluga..

..väckte mig imorse som ett vårtecken.

Nu när jag sitter i solens sken och hör snön droppa från taken så känns det som om våren verkligen omfamnar mig. Det här är en dag som jag tror att jag kommer att minnas länge, inte för flugan eller den droppande snöns skull men för att idag är det klassfest.

Klassfest med min gymnasieklass BUT4 som skildes åt för snart 17 år sedan. Vissa har jag inte träffat sen dess. Det pirrar lite i magen men det ska bli trevligt. Har just fått mess från en tjej som kände att hon inte hann med att komma men nu sitter i bilen på väg upp, förstår faktiskt att hon inte kunde hålla sig. Man vet ju inte när vi ses härnäst. Alla kommer inte så klart men vi blir runt 20 stycken vilket jag tycker är bra ändå.

Så nu sitter jag här i solen på förstukvisten till Gammelstugan och låter solens strålar värma mig. Våren är här och fåglarnas sång sprids bland äppelträdens kala kronor. Där kanske älvornas barn sover gott och nu vaknar till liv i solens sken. I mina drömmar gör dom det i alla fall.