Sunshine blog award..

.. har kommit på en solstråle från de skönaste av bloggare nämligen Chissra och Emma... Tack söta, det värmde ända in i själen...

Här är reglerna för att mottaga denna Award
The sunshine blog award is awwarded to bloggers whose positivity and creat ivity inspire others in the blogworld. The rules for accepting the award are
1. Put the logo in your blog or whitin your post
2. Pass the award to 12 bloggers
3. Link the nominees whith in your post
4. Let them know they recieved this award by commenting on their blog
5. Save the love link to the person from whom you reciewed this award


Jag brukar inte vara så noga medregler så ni gör hur ni vill.. många som jag vill ge den har redan fått den men solskensbloggarna som får den är:
Lycka kan vara en ton
Ex Amino
Lady Thirty
Vardagspussel
Så kom solen

Solsken är till för att spridas men ni väljer själva i vilken form.. men till er alla vill jag sjunga raderna Sunshine for you, sunshine for you 'cause I adore you som Eskobar brukar sjunga, vet ni vad eftersom jag redan struntat i reglerna så spelar jag Someone New för er.

Vårsolen skiner över Stockholm..

.. och snön smälter. Vattenpölar breder ut sig över staden samtidigt som fåglarna sjunger in våren. Livet känns skönt att leva.

Mitt i vårlyckan så tänker jag på den kloka fråga som Ellinor valde att ställa i en kommentar:

Jag vet inte varför, eller om det ens är så, men ibland verkar det som om människan är formad som så att vi aldrig ska vara för positiva. Vi kan aldrig säga att någonting är "bra" som svar på frågan "hur är det?". Inte utan att tillägga att man är trött, förkyld, stressad osv. Varför kan saker och ting inte få vara just bra?

Dels tror jag att det är den gamla jantelagen som slår till att vi inte ska ha det för bra men framförallt så tror jag att det handlar om att vi fortfarande är predisponerade att söka efter hot och faror. Det är inte så långt tillbaka vi levde mycket närmare naturen med helt andra hot än vad vi står inför idag, då måste man snabbt kunna läsa av en situation och vara medveten om sina och flockens svagheter.

Det är därför har vi lättare att fokusera på det som är negativt för att det helt enkelt har handlat om överlevnad. Vi behövde reagera snabbt och bli rädda för att undvika faror som djur eller andra angrepp. Vi har med andra ord lättare att att känna negativa tankar och känna negativa känslor.

MEN det är inte hela sanningen...

... vad man också kan behöva vara medveten om som forskningen visar är att vi har lätt att fastna i tankespår. Det kan bli en vana. Det vill säga att om vi tänker negativa tankar så underlättar vi för att tänka ännu fler negativa tankar. Om vi är ledsna kan vi lättare fastna i det ledsna tankespåret.. eller det lyckliga.

Det här innebär inte att man ska fly från känslorna utan man behöver våga uppleva och bearbeta känslorna och tankarna men det är viktigt att vara medveten om att det kan behöva balanseras upp med positiva känslor och tankar för att skifta fokus och få andra tankespår.

När jag läste och förstod det här så stödjer den forskningen min egen livsresa där affirmationer, meditation och tacksamhet har gjort och gör en enorm skillnad. Jag behövde (och behöver ibland fortfarande) säga stopp till vissa tankespår och bryta dem. Jag är numera oerhört noga med hur jag uttrycker mig och det är också viktigt i min värld.

Ta en minut eller två, finns det några tankespår som du följer av gammal vana? Det kanske är dags att säga STOPP till dem, kanske inte med en lika tydlig skylt som den nedan men med någon annan påminnelse som hjälper just dig. Vad är du tacksam över? Vad händer om du bestämmer att gå igenom dagens guldkorn på kvällen, för de finns ju där, även i de svåraste av tider. Jag avslutar med samma fråga till er (och ni får gärna svara) som Ellinor inledde med..

Varför kan saker och ting inte få vara just bra?

I mitt hjärta...

.. bor kärleken till min familj och mina vänner.

De flesta av mina familjemedlemmar bor inte på samma ort som jag och jag saknar dem i min vardag. Jag tänker dagligen på dem oavsett hur ofta vi hörs. I veckan som gick fick jag ett jättefint mail från min kreativa syster. Som svar på några rader om den process jag själv går igenom efter separationen med skärmflygaren så skriver hon följande rader (vilka jag har tillstånd av henne att publicera) :

Jag är övertygad om att du kommer att odla en mycket vacker ny trädgård till hjärta. Glöm inte att aska och gammal skit är ganska bra gödning. Rensa ut gammalt ogräs och plantera nya saker som du vill ha där. De rotar sig bra när allt ändå är vänt uppochner och ordentligt harvat. Fast allt det där vet du säkert redan. Jag är glad att ha en syster som du, som tar sig själv och det inre livet på allvar. Som har modet och viljan att vara där för sig själv och andra i tider av förändring.

Min vackra, kloka och visa lillasyster. Hon har så rätt i att man ska vårda hjärtats trädgård och odla det man vill, så att den blir precis så prunkande med de växter man vill ha där. Min syster skriver att jag säkert redan vet det men jag har aldrig tänkt på det i termer av en trädgård på det vis hennes kloka ord satts på pränt.

Så nu rensar, röjer, harvar och odlar jag i en ny trädgård i mitt inre. Likt naturens cykler så kommer det som förmultnar att ge växkraft åt nya frön och plantor. Det gäller att vårda sin trädgård väl men även lita på naturens egna proceser. Det tänker jag göra men jag är väldigt selektiv med vilka som får tillträde till mitt hjärta för jag vill att de ska uppskatta och vara rädd om min trädgård. Mina vänner och familj uppfyller detta utan att ens tänka på det. En del av trädgården är avsatt till den alldeles speciella person som en dag kommer att ha tillträde just dit men fram till dess så ägnar jag mig åt trädgårdsarbete och fortsätter gå dit hjärtat leder mig.


(bilden är tagen i en alldeles speciell trädgård där solen alltid skiner och vänskapen flödar oavsett årstid)

Sammanfattning av Februari 2010..

Med bara 10 inlägg under hela februari så måste det nog vara den minst produktiva månaden hittills (speciellt med tanke på att två av dem är sammanställningar). Det innebär inte att det inte hände nåt under månaden utan jag har haft ganska fullt upp men även har tagit itu med massa känslor och det är väl några av orsakerna till varför det inte blev fler inlägg.

Jag lovade mig själv när jag började blogga att bara göra det för min egen skull och det är viktigt för mig att hålla så det inte blir för nån annans skull. Ibland läser jag bloggar där många inlägg handlar om att de ber sina läsare om ursäkt för att de inte skrivit eller inte orkar blogga just nu, för mig handlar det om frivillighet och även om kommunikationen och möten med läsarna är fantastiskt så är det viktigt för mig att jag gör det för min skull.

Men det som hände under denna månad var:

* En härlig alla hjärtans dag tillsammans med vänner. Den innehöll komplimanger, blommor, god mat, champagne, skratt och allt annat som en sådan dag bör innehålla.

* Jag firade ett år på mitt härliga jobb. Jag är så tacksam över att jag arbetar just där.

* En av vinterns kallaste dagar slår till och dagarna innan och efter så är det faktiskt TOTALKAOS i lokaltrafiken när det gälller bussar, en tunnelbana som på vissa håll står helt still och pendeltåg som är försenade och inställda. Jag kände mig lyckligt lottad som kan ta en promenad och sen en buss för att komma till jobbet, hade jag varit beroende av tunnelbanan så hade det varit mycket mer komplicerat.

* Rensande av garderober, bokhyllor, byråer och allt som går att rensa. Här ska kastas, ges bort, lagas och inredas om. Rensar i den inre och yttre röran samtidigt känns det som. Befriande och sen ska lägenheten få sig en uppfräschning och lite ny inspiration. Inredning är inte min starka sida men jag hoppas vänner kan hjälpa till.

* Min magiska vän fyller 40 och vi firar denna dag tillsammans. Vi går på improvisationsteater om åldrande och skrattar så vi gråter (och blir även utskrattade). Vi fortsätter skratta och fnissa i flera timmar efteråt och äter en god middag. Hon är fantastisk och jag ser fram emot det officiella firandet i form av en fest.

* Ilsken bacill slår till i slutet av februari och slår total knockout på mig (måste haft garden nere).

* Under månaden har jag ofta känt mig mig naken.... utan kamera. För nån som är van att ha kamera med sig jämt så saknar jag den oerhört men nu ska jag få låna en av en vän tills att jag köper en ny så nu inväntar jag att hon ska hitta den i sina flyttlådor. Tills dess blir många av bilderna från förra året och många från Hawaii. Där är jag ofta i tanken, det var en magisk och oerhört viktig resa.

Böcker lästa i Februari

I februari så läste jag följande böcker:

Den sista föreläsningen av Randy Pusch

En julklappsbok. Boken är baserad på en föreläsning han håller kort innan sin död där han delar med sig av sina lärdomar från livet. Jag tyckte jättemycket om den, grät stundtals men log en hel del. Jag kommer att läsa den igen det är jag helt övertygad om för jag gillade den verkligen.

Du kan hela ditt liv av Louise L Hay

En favoritbok som jag kände att jag ville läsa om. Det var klokt av mig. Man tar ju nämligen till sig olika saker vid olika tillfällen och just nu var det mycket jag behövde bli påmind om, som denna kloka affirmation: Jag älskar mig själv, jag bejakar mig själv och jag litar på livsprocessen. Säg den till er själva sisådär 300 gånger om dagen...

Livets magi av Laura Bushnell

Ännu en gammal favoritbok som det var ett tag sedan jag läste. Vissa böcker kommer till en när man behöver dem och det gjorde den här. Mängder av övningar vilket jag kan ha lite svårt för men jag gjorde vissa av dem. Jag har en tendens att hoppa över övningar oftast men ibland så händer det.

Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff

Glömde byta ut månadsboken i en pocketbok-klubb och den här dök upp. Det var väl en väldans tur, det blev en sträckläsningsbok och är faktiskt bland de bättre svenska kriminalromanerna jag läst på ett tag. Det kanske inte är intrigen så mycket som sättet den är skriven på och karaktärerna. Jag tyckte mycket om den.

Solens strålar leker..

.. i vinterland. Takdroppet har tystnat och mer snö har fallit över Svedmyra.

Förkylningen börjar släppa sitt grepp och det är fantastiskt att känna att energin återvänder. Tänk vad mycket energi jag bär inom mig när jag inte är sjuk, det är ju fantastiskt. I perioder (och ibland fortfarande) så har jag haft en tendens att fokusera på min trötthet och hur trött jag är eller rädsla för att bli trött. Det är viktigt att vara lyhörd för kroppens signaler men i min värld är det även viktigt att välja vad jag fokuserar på.

What you focus on expands är en sanning för mig. Det jag fokuserar på är det som växer och som jag får mer av i mitt liv. Fokuserar jag på det jag är missnöjd med så blir jag ännu mer missnöjd. Om jag letar fel/brister/irritationsmoment hos de jag möter så kommer jag att hitta just det. Om jag väljer att istället se resurser/utvecklingsmöjligheter/styrkor så underlättar jag för mig att se just det och mitt bemötande blir annorlunda.

De saker som jag inte kan påverka som väder, reklamavbrott på tv'n och en dammsugare som går sönder när jag behöver den som bäst försöker jag att inte lägga energi på. Det är ju inget jag kan påverka och om jag blir irriterad, arg och sur så är den enda som påverkas av det jag själv. Det innebär inte att jag inte kan längta efter annat väder, hellre ser filmer utan pauser och verkligen skulle vilja ha en fungerande dammsugare men då gläds jag istället åt när det är som jag vill och är tacksam över det.

När jag påtalar det här så väcker det irritation hos vissa personer men de måste ju inte välja mitt sätt att se på livet. Valet är fritt. När jag blickar tillbaka på mitt liv så ser jag att tacksamhet, tillit och att välja vilka jag omger mig med privat gör en oerhörd skillnad för just mig. För mig handlar det om uppmärksamhet och inte något mer komplicerat än så. Detta har inte skyddat mig från sorger, besvikelser eller motgångar men däremot hur jag tacklat dem och vad jag tar med mig från dem och hur jag möter livet.

Om ett barn som lär sig gå inte reser sig när det ramlar skulle det aldrig lära sig att gå läste jag för ett tag sedan. Så är det väl ofta i livet. Vi reser oss igen, tar med oss erfarenheten och blickar framåt. Men jag tror att ett barn som lär sig gå fokuserar på den där känslan när balansen sitter och de kan ta ett steg framåt istället för sekunden efteråt när det faller. Det är det som tar barnet framåt. När det sedan är dags att gå på ett annat underlag så får man anpassa sina erfarenheter och hitta en ny balans. Så är det i livet också.

Så just nu fokuserar jag på min återvändande energi, solen som ger ett löfte om att våren kommer förr eller senare och mitt varma blåbärsthé som lindrar min hals. Om barnen som hittade kokosnöten inte fokuserat på att den skulle gå att öppna hade denna bild varit helt annorlunda.. har du som läser nån bild du kan förändra i ditt liv genom att skifta fokus?

I mitt liv gör det ibland hela skillnaden.

Oj.....

... har tre personer sagt när de hör min röst i telefon.

En av dem är pedagogiska mamman och en annan min chef. Japp, jag är sjuk så min röst är inte sig lik överhuvudtaget utan klingar märkligt raspande genom luren. Så jag är hemma, inte mycket annat man kan göra när hostan river och halsen ömmar. Det smög sig sakta på men igår så var det ett faktum som inte gick att ignorera längre. Orkeslös och utan koncentration blir inte mycket gjort.

Men veckan innan jag blev en ynklig soffliggare var som en guidad tur i känslor, insikter, tankar och möten. Jag förundras ibland över livets vägar men jag är glad och tacksam att jag får ta del av det som sker. Nya drömmar väcks till liv och nya äventyr väntar. Mina trötta fingrar har just knappat in en anmälan till danslägret i Herräng. Där ska jag dansa dag och natt och glömma allt vad ilskna baciller heter. Men just nu kan jag inte göra så mycket mer än att gilla läget, bara vara och vara nöjd med det. Det är också livet.