Jag bjuder min syster på en försenad födelsedagsmiddag...

... på fredagskvällen.

Styvsyster skulle hon heta i sagans värld, syster heter hon i min. Det här är en bild från vår första semester tillsammans då vi besökte Legoland med våra föräldrar. En resa med många minnen som jag minns än idag.

Min syster och hennes vän ska gå på konsert med Kapten Röd och har en biljett över. Den får jag. Vilken konsert!! Han inleder dessutom med min favoritlåt det vill säga "Stjärnorna finns här" och då bubblar glädjen. En oväntad stund men som stannar i hjärtat.

Den kvällen fick inleda en härlig helg som sen tog mig till Eskilstuna där det vankades tjejkväll med utgång. Det var verkligen energigivande att tillbringa två dagar som gav mer än vad de tog. Intressanta diskussioner, mycket skratt, fantastisk mat, dans och vardagslycka.

Stjärnorna finns sannerligen här, det gäller bara att notera dem och låta dem lysa, eller så lyser du. Även du är ju en stjärna.

En doftande bukett...

... vilar på min arm på väg hem efter en härlig dag.

Buketten är plockad av min storasyster i en av Stockholms vackraste trädgårdar. Det är andra gången vi träffas.

Så länge jag kan minnas har jag drömt om min storasyster och målat upp bilder av henne och undrat vem hon är. När jag är på väg hem från vårt möte så inser jag att hon faktiskt överträffar alla mina drömmar. I mina ögon är hon klok, ödmjuk, varm, kärleksfull, öppen, en fantastisk mamma och oerhört genuin. Tacksamhet för att jag fick upptäcka det gör att mina ögon tåras. Verkligheten överträffar sannerligen dikten.

Men min syster är inte den enda som jag mött idag utan även hennes härliga familj, italienska blandas med svenska och min spanska hjälper mig förstå. I solens sken har jag klättrat i träd, lekt i en koja, fått massage av varma barnhänder på min vad och mina axlar. Jag har ätit en härlig lunch, förlorat i memory, njutit av saxofontoner, druckit kaffe med mjölk i solen, samtalat och tagit med mig en smak av italien hem.

En varm dag i solen fylld av lekfulla vindar stannar länge i hjärtat, långt efter att buketten vissnat kommer blommorna att blomma inom mig i form av minnen och reflektioner. Citatet som möter mig i hallen och som min syster visar mig sammanfattar dagen och allt jag tar med mig från den:

Lita på livet som en fågel på luften.

Har du bara halvsyskon?

Är en fråga jag får svara på med jämna mellanrum. Idag är en sån dag.

Ja, det stämmer men jag ser dem inte som halvsyskon utan som syskon punkt slut svarar jag.

Men egentligen är ni alltså bara halvsyskon framhärdar personen. Ja det stämmer svarar jag. De som känner mig väl skulle säga att när jag svarar låter jag aningen trött och irriterad. Det är precis så jag känner mig för det jag ville säga med mitt första svar är att de är mina syskon, de är inte halva på något vis och min kärlek till dem är gränslös. Jag förstår att personen bara försöker få en positionsbestämning och utreda det biologiska släktskapet men för mig är det ganska irrelevant om vi är "hel" eller "halv" syskon.

Jag har haft den här diskussionen många gånger och ofta har de som ställer frågan bara helsyskon och de verkar tro att det är nån skillnad. För mig är det inte det och ska jag vara ärlig så har jag en bättre relation med mina så kallade halvsyskon än en del har med sina helsyskon. En av mina systrar är jag dessutom ihopgift med (och vi har 3 gemensamma syskon) så vi har inte ens biologiska band. Men hon uttryckte det så fint på sin möhippa: Jag minns inte ett liv utan dig, du har alltid funnits i mitt liv. Vi var barn när våra föräldrar träffades och hon var yngre än mig, så i hennes värld har jag alltid funnits. Likadant antar jag att det är för våra yngre syskon.

Kärlek går inte att mäta i biologiska band, antal år man varit tillsammans eller hur nära varandra man bor. Kärlek bara är. Så nu vill jag tillägga en gång för alla att mina syskon är mina syskon och den kärleken är hel. Alltså är de i den bemärkelsen mina helsyskon.

I mitt hjärta...

.. bor kärleken till min familj och mina vänner.

De flesta av mina familjemedlemmar bor inte på samma ort som jag och jag saknar dem i min vardag. Jag tänker dagligen på dem oavsett hur ofta vi hörs. I veckan som gick fick jag ett jättefint mail från min kreativa syster. Som svar på några rader om den process jag själv går igenom efter separationen med skärmflygaren så skriver hon följande rader (vilka jag har tillstånd av henne att publicera) :

Jag är övertygad om att du kommer att odla en mycket vacker ny trädgård till hjärta. Glöm inte att aska och gammal skit är ganska bra gödning. Rensa ut gammalt ogräs och plantera nya saker som du vill ha där. De rotar sig bra när allt ändå är vänt uppochner och ordentligt harvat. Fast allt det där vet du säkert redan. Jag är glad att ha en syster som du, som tar sig själv och det inre livet på allvar. Som har modet och viljan att vara där för sig själv och andra i tider av förändring.

Min vackra, kloka och visa lillasyster. Hon har så rätt i att man ska vårda hjärtats trädgård och odla det man vill, så att den blir precis så prunkande med de växter man vill ha där. Min syster skriver att jag säkert redan vet det men jag har aldrig tänkt på det i termer av en trädgård på det vis hennes kloka ord satts på pränt.

Så nu rensar, röjer, harvar och odlar jag i en ny trädgård i mitt inre. Likt naturens cykler så kommer det som förmultnar att ge växkraft åt nya frön och plantor. Det gäller att vårda sin trädgård väl men även lita på naturens egna proceser. Det tänker jag göra men jag är väldigt selektiv med vilka som får tillträde till mitt hjärta för jag vill att de ska uppskatta och vara rädd om min trädgård. Mina vänner och familj uppfyller detta utan att ens tänka på det. En del av trädgården är avsatt till den alldeles speciella person som en dag kommer att ha tillträde just dit men fram till dess så ägnar jag mig åt trädgårdsarbete och fortsätter gå dit hjärtat leder mig.


(bilden är tagen i en alldeles speciell trädgård där solen alltid skiner och vänskapen flödar oavsett årstid)

090909

... är ju ett så spännande datum att jag inte kan låta bli att skriva några rader för att minnas just den här dagen.

Jag gjorde samma sak 080808 så jag passar på idag igen. Denna dagen kommer dock tyvärr inte att gå till minnet som en av de mest minnesvärda. Min kropp säger nämligen ifrån nu och jag har de senaste dagarna haft rejält ont i en av de inre ryggmusklerna, min egenhändigt ställda diagnos är att den är sträckt eller inflammerad.

Så idag har jag tack vare min flexibla chef fått arbeta hemifrån under eftermiddagen. Smärtstillande och inflammationshämmande medicin har intagits och doften från mitt linement sprider sig i lägenheten.

Men 090909 har varit fantastisk vacker med vackert väder, ljumma vindar och äppeldoft. Jag inväntar just nu min lillasyster yster som kommer hem från Glasgow idag och ska bo hos mig några dagar. Det är också en skön känsla. Men skönast av allt vore om muskeln kunde släppa all smärta så att jag kan leva mitt "vanliga" liv just nu. Men är det något livet har lärt mig så är det att lyssna när kroppen säger stanna upp. Så nu gör jag det.

En portion kärlek till dig...

.... står det på den fina påsen som skärmflygaren överraskar mig med på vår årsdag. Den är fylld med rosaglittrande bubbellimpa från lush och fina presenter från kreativ insikt.

En portion kärlek kan jag glädjas åt länge. Likväl som jag med tacksamhet blickar tillbaka på sköna stunder eller stunder av glädje. För likt Helena från Ex amino tror jag att man kan välja glädje. Dessutom behöver jag fokusera på de saker som ger mig energi för att skapa balans nu när mycket av min energi går åt till att sitta på lokaltrafik och det blivit många sena kvällar efter att jag hälsat på skärmflygaren. Det tidigaste jag kommit hem på vardagarna är 19,30 de senaste veckorna. Ofta är klockan snarare 21-22.

Att vara tacksam är något jag startade att arbeta på aktivt för några år sedan. För mig gör det en enorm skillnad att fokusera på det jag kan vara tacksam för istället för att fokusera på det jag inte har. Så för att påminna mig om det så tänkte jag skriva ner saker som fyllt mig med tacksamhet, glädje eller ro de senaste 10 dagarna (dock ej i tidsordning) :

* Min kreativa syster som kommer på besök på väg till Skottland. Vi har en skön kväll med besök i kreativ insikts butik, middag på underbara hermans med en magnifik utsikt och söderpromenad i skymningen.

* Svenska äpplen. Finns det något godare och de doftar sagolikt. Jag tycker de är fantastiska.

* Skärmflygarens framsteg, när han går genom korridoren på sina kryckor så jublar jag inombords.

* Promenad genom hagaparken där nygift par sitter på picknickfilt och firar sin lycka.

* Att se en liten pojke vars drake lyfter högt mot skyn.

* Att få träffa min softa bokcirkel med alla sköna tjejer. Att dricka rött vin och äta hemgjord pizza och prata läsning medan den första höststormen piskar mot rutan.

* Att inse bloggvärldens kraft då jag upptäcker att Carrroline skrivit ut Ex Aminos gästblogg och hängt upp på sitt kylskåp.

* Att pojken med stjärnögonen blivit ledsen för att han inte fick följa med på bokcirkel när han hörde att jag skulle komma dit. Han har en stor plats i mitt hjärta.

* Att prata i telefon med en av mina vänner som flyttat tillbaka till Dalarna. Saknar henne här men är glad att hon följde sin dröm. Vi bestämmer att resa till vårt älskade Barcelona i vår. Vi skrattar från att vi möts på Arlanda och till morgonen då vi ska återvända till Stockholm. Då surar vi alltid och har full förståelse för varandras sura miner.

* En kvällspromenad genom gamla stan med alla sina gränder.

* När min nyfunna syster skriver ett fint mail till mig som går rakt in i hjärtat.

* Två parti Yatzy med skärmflygarens familj (jag vann båda och fick yatzy på båda).

* Den fantastiska sajten om utställnigen ashes and snow. Om ni inte spanat in den så gör det direkt.

* En katt som sover på min arm.

* Att hitta en sned och egenritad hage utanför min port en kväll när jag kommer hem, självklart så fick jag lov att testhoppa den. Den fungerade utmärkt.

* En magisk coachingsession.

* Att äta frukost en lördag och sen gå och lägga sig och bara vara igen för att inte gå upp förrän kl är 12,30.

* Att jag har världens bästa jobb med de goaste av kollegor.

* När min nygifta syster bjuder på hemlagad söndagsmiddag.

* När jag på facebook skriver om att jag haft en cool coachingsession och älskar mitt jobb så kommenterar min tidigare coachlärare med följande fina komplimang: "klart du har - en av de coolaste coacher jag vet är du"

* En latte och en promenad på Kungsholmen med en supergo vän.

* Solrosor som blommar.

* Höstregn.

* Vackra höstmorgnar.

* Ett fint vykort från så kom solen.

* Att höra mormors röst.

* Att ta färjan över till Djurgården en söndagsförmiddag för att kunna sitta i mitt favoritklätterträd en stund och luta mig mot stammen och bara vara. Många undrande blickar från de som passerade, har de aldrig sett en 35-åring som tycker om att sitta i träd?

* Min fina väska från Lady thirty som rymmer så mycket och som jag blir glad när jag ser..

.. det var lite av det jag varit tacksam över, nu undrar jag.. vad fyller er med glädje, tacksamhet. lycka etc?

Vilken värme!

Å då tänker jag inte på någon hastig värmebölja utan den värme som präglade såväl bröllopet som festen igår.

Skratten klingade. Mina fantastiska syskon, kusiner, våra föräldrar, brudgummens familj, alla deras vänner som rest över hela Sverige för att skåla, dansa och fira deras stora dag. Pedagogiska mammans brudbukett, sången som klingade i kyrkan, talen, utmaningen av scenskräcken för att sjunga till just vår syster, möten med människor från förr och nya bekantskaper. Bystugan som var fylld till bredden och helstekt gris med färskpotatis i stora högar på våra tallrikar.

En magisk dag så som bröllopsdagar ska vara. Jag ler fortfarande trots trötthet och gläds med min syster och hennes man. En dag att minnas, inte för det strålande vädret men för värmen, kärleken och min underbara familj som nu blivit ännu större.

Vem var det?

Som jag träffade har flera undrat. Vad var det egentligen för dröm som gått i uppfyllelse?

Nu har jag bestämt mig för att vara personlig och faktiskt berätta. Det är ju trots allt en väldigt viktig händelse i mitt liv. I fredags så träffade jag min två år äldre storasyster (och hennes familj) för första gången. Vi fick kontakt via facebook och hon ringde upp mig. Min syster är bosatt utomlands sedan 17 år men ringde mig när hon var i Stockholm.

Så vi träffades i en hemlig trädgård på centrala söder och åt vita smultron med hennes barn lekande i det gröna. Vi umgicks i över 5 timmar och det kändes märkligt enkelt med tanke på att vi aldrig träffats och ännu inte känner varandra. Ännu en dröm som gick i uppfyllelse.

Jag har känt till min syster (och storebror) sedan barnsben och velat träffa henne så länge jag kan minnas. Som ni nog förstår så är jag inte uppvuxen med min pappa och när han dog för några år sedan så fick jag kontakt med min bror (vars dotter jag träffade i Maj) och numera även med vår syster.

Jag har ju redan fantastiska syskon som delat större delen av min livsstig men det känns spännande att träffa ett som bara gjort det i tanken. Hon var mer än jag någonsin kunnat önskat, hon var faktiskt en sådan som jag i ett annat sammanhang gärna velat bli vän med och nu är hon till och med min syster. Jag är så oerhört tacksam över det.

Stå för det du gör...

.. eller gör nånting annat säger min kreativa syster till mig och tar en till klunk thé.

Hon är klok min lillasyster yster. I nästa andetag berättar hon att hon gjort tre viktiga språkliga och tankemässiga förändringar. Får jag blogga om det frågar jag henne. Jo, det får du. Nog hörs det att hon bott i Norrland ett tag nu eftersom jo ligger närmare än ja.

Men vilka 3 förändringar har hon gjort tänker ni nu? Hon har valt att byta ut uttrycken "jag måste", "jag borde" och "jag ska" på följande vis:

Jag måste => Jag vill
Jag borde => Jag tänker
Jag ska => Jag behöver

Det gör en oerhörd skillnad i både hur det känns och låter om jag tänker att jag vill gå upp nu istället för att jag måste. Måste är liksom inget roligt. Jag behöver skriva det där brevet motsvarar ett behov och inte något som blivit ålagt mig att göra. Jag tänker ringa den personen motiverar en handling istället för ett borde som är passivt. Så jag ska nog göra som min lillasyster och rensa lite i vokabuläret då och då. Det kommer att göra en skillnad. Sen att tänka på om jag står för det jag gör.

Lilla syster yster har återvänt hem men jag är glad över hennes besök och som vanligt lämnar hon spår i mitt liv. Ibland i form av en sjal, en ny frisyr, en hjälpande hand och andra skatter. Men den här gången så är spåren efter henne ett par kloka ord.

Universum vore inte detsamma utan er...

.... älskade mormor och allra käraste syster. Önskar er båda en härlig födelsedag och är så oerhört tacksam för att ni tillhör min familj.

Äldst går först tror jag det heter så jag börjar med min mormor som sprider det smittsammaste skrattet och de varmaste kramar runt omkring sig. Jag minns hur du lärt mig laga palt och att mitt hedersuppdrag var att lägga i fläsket (som jag fortfarande inte kan låta bli att smaka på) men minns även alla somrar i Gammelstan tillsammans med dig och morfar. Sen så klart när jag fick pröva alla dina skor i fina färger och med klackar som gömde sig i dina garderober.. idag har jag själv massor av skor som gömmer sig i mina garderober. Sen minns jag så klart hur vi spelade travkunniga inför morfar men egentligen bara spelade på häst nummer 3 i varje lopp och lyckades vinna en del kosing.

Du är den underbaraste av mormödrar och jag är så oerhört tacksam för allt du lärt mig, din värme och omtänksamhet och ditt smittsamma skratt. Ingen lagar mat som du och trots att du försökt lära mig så är jag långt ifrån din nivå.

När det gäller musik blev valet lätt, ser framför mig hur du dansar runt till Ricky Martin i köket och sjunger med. Du är underbar, tack för att du finns.




Över till allra käraste syster som jag tror är den finaste födelsedagsöverraskningen som mormor fått. Om du visste hur lycklig jag var när du föddes. Jag hade just fyllt 9 och kände mig som den stoltaste storasystern i världen. Som jag hade längtat.

Idag är jag så oerhört glad över att det blev just du, du kloka lillasyster med alla talanger. Imponeras, förundras och inspireras av dig och allt det du gör, tänker, skapar och dina tankar som du klär i ord. Är så glad över hur du går dina egna vägar och trampar nya stigar. Det krävs mod och kraft och det har du. Minns alla koppar thé vi druckit tillsammans och alla god mat du lagat till mig och alla gånger du hälsat på mig men även när jag hälsade på dig.

Universum vore sannerligen inte detsamma utan dig och alla dina kreationer. Låtval var inte det minsta svårt utan blev i just de två låtar som jag starkt förknippar med dig och även färger faktiskt. Stort tack för att du finns.

Min kreativa systers nya ordspråk....

..... lyder såhär (och är klart inspirerat av när jag sydde mina jeanskjolar) :

Ett misstag blir inte ett misslyckande förrän du ger upp.

Klokt sagt tyckte jag och hittade på en egen version av det som lyder:

Ett misstag blir inte ett misslyckande förrän du ser det som ett.

Det där med ordspråk är något som följer mig i livet. Jag använder ofta ordspråk och liknelser för att förtydliga och klargöra vad jag menar. Det finns ett ordspråk som följt mig hela livet då min mamma, mormor och morfar ofta säger det (och numera även jag). Dessutom såg jag en gammal svartvit inspelning av min gammelfarfar när han säger samma sak så för mig har det blivit släktens ordspråk. Och det lyder:

Den dagen - den sorgen.

Vilket i min tolkning innebär att man inte ska oroa sig, stressa upp sig, leva i framtiden utan ta just en dag i taget och ta hand om problemen när de dyker upp i verkliga livet och inte i fantasin. Mindfullness på sitt sätt med andra ord om man så vill.

På museet i Gällivare hittade jag nedanstående samiska ordspråk/text som jag inte vet om den är vanligt förekommande eller ovanlig, vackert är det i alla fall tycker jag.

Nu undrar jag har ni något ni/familjen/vännerna ofta säger? Jag sparar som sagt på dem (och tänk vilken läskig tant jag kommer att bli en dag). Så om ni har något att dela med er av så gör gärna det.

Se det inte som ett misslyckande..

... om du måste sprätta säger min kloka kreativa syster till mig när jag på mitt allra mognaste vis tjurar för att jag måste göra om två korta sömmar. Mitt tålamod är som jag själv- bra men kort. Min kunskaper i att sy, göra saker symmetriska och ha tålamod är definitivt förbättringsområden eller akilleshälar beroende på vilken synvinkel man väljer. Men till slut så blir mina kjolar klara och om man inte granskar dem alltför mycket i sömmarna och på insidan så ser de helt ok ut och jag kommer att använda dem. Då känner jag mig stolt.

Sanningen är dock att utan min syster och hennes kunskap och tålamod (med MIG) så hade de inte blivit klara tror jag. Jag har sytt men hon har hjälpt till att kolla, nåla in, förklara och peppa. Själv ville jag behålla de slitna detaljerna så det har jag gjort, men det är för att jag trivs med jeans som syns att de varit med (dessa är förresten inköpta i Bangkok för några år sedan). De har dock inte vant sig vid att de klivit ur garderoben för att erkänna sin nya identitet som kjolar så det kommer nog att ta några dagar innan passformen är som tänkt.



Innan jag gav mig på projektet att sy om mina jeans till kjolar så mailade jag lillasyster yster och frågade om det var svårt.. till svar fick jag följande beskrivning:

Ja, det är lätt att sy jeanskjol av gamla jeans. Man sprättar upp innerbenssömmarna, och så grensömmen upp till gylfen fram, och upp till den punkt där den börjar svänga inåt bak (kan man nog bäst mäta ut med byxorna på. Sedan lägger man grenkilarna omlott och provar ut hur de ska sitta mot varandra så att det ser snyggt ut på (nålning är ett bra sätt), där "benen" inte räcker till för att lägga omlott lägger man till kilar som man förslagsvis klipper ut från den bit av benen som man ändå inte kommer använda längdmässigt. När allt är justerat och nålat till förnöjsamhet så fixerar man det genom att sy fast bitarna där de är. (man lägger dem alltså inte räta mot räta först, utan har dem omlott) Sedan fållar man kjolen eller bandkantar den eller låter den vara "rå", som man nu vill.














Min syster har rätt, det är lätt.. om man har tålamod och ser utmaningen i det hela. Tack syster för ditt tålamod som gav mig en utmaning som kanske stärker mitt eget tålamod. För nu är jag ju så nöjd.

Universum vore inte detsamma utan dig...

... allra käraste syster.

Grattis på din 33:e födelsedag och jag är så glad att just DU är min syster. Jag inspireras av din driftighet, ditt mod och din humor. Du vågar mycket som jag inte vågar och du gör det du tror på. Det är stort. Ditt varma hjärta, din slagfärdighet och din sköna personlighet slår emot dom som träffar dig. Du har en kraft och styrka som kommer att ta dig precis dit du vill.

Minns våra bilsemestrar med föräldrarna och äventyr på legoland. Jag minns även varma somrar i Dalarnas famn och någonstans kommer jag alltid att förknippa just den här låten med det och med dig (du hade den som singel och den spelades om och om igen en sommar). Därför vill jag spela den för dig innan jag sätter mig till bords för att äta av din fantastiska smörgåstårta och din cheesecake.

Varma kramar till dig Sis! Älskar dig.

Liv i luckan - 12:e december 2008

12 är min systers favoritnummer och idag är det dessutom 12/12 och jag har spenderat min dag hemma hos henne. Så lucka 12 tillägnas min syster. Nummer 12 i Vidas julkalender vid namn "Liv i luckan" är nämligen sprängfylld av kärlek.

Kärleken till min syster. Vissa kanske skulle påpeka att vi inte är biologiska syskon och att blod är tjockare än vatten. Snicksnack! Kärleken är tjockare än blod och biologiskt släktskap. Min syster och jag delar en barndom, har föräldrar som valt att gifta sig med varandra och vi har gemensamma syskon. Så nog är hon min syster alltid. I hjärtat och i livet. Min syster har många sidor som jag verkligen beundrar, hon har en förmåga att ge sig hän och göra det hon vill och struntar i vad andra tycker. Hon har en värme och en omtänksamhet som hon sprider likt stjärnstoft över sin omgivning.

Hon är dessutom en fantastisk mamma till lilla piraten Alma som klivit in i mitt hjärta utan att knacka på. Hon som med sitt leende kan smälta isar och bestiga berg (hon ska bara lära sig gå och klättra först).

Det fantastiska med kärleken är att ju mer du slösar med den, desto mer får du tillbaka. Det är livslång garanti på det så testa. Du kanske inte får tillbaka kärlek just då eller av just den personen men kärleken är något som växer snabbt om vi bara tillåter det.

Så nu i kärlekens lucka vill jag får er att tänka på.. vem har ni gett kärlek till på sistone? Har ni gett eller fått en kärleksfull handling? Vad kan ni göra med kärlek idag eller imorgon utan att begära något tillbaka?

Med kärlek till er alla.

/Liv i luckan

Min syster skapar med sina händer..

.... och i mina kliar det när jag betraktar hur hennes hantverk växer fram. En dag när tålamodet finns där ska jag lära mig sticka och virka för jag tror att det är rogivande. Tills dess skapar jag på annat sätt.

Min prickiga Orkanliakjol är på men dansen som var tänkt blev inte av, den får vänta en vecka. Är trött och behöver vila och vill dessutom umgås med min syster. Vi dricker the och lyssnar på regnet som slår mot rutan. Jag beundrar min systers händighet, kreativitet och skaparlusta. Beundrar även min lillebrors musikalitet och tålamod i det och glädjs över att vi idag kunde umgås några timmar på mitt favoritfika Cafe Mineur i gamla stan innan han och flickvännen vände åter till Dalarna.

Vi kokar ännu en kopp the, min syster lägger undan virkningen och vi tänder ljus och jag känner mig lyckligt lottad som får ha henne här just nu och att just hon är min lillasyster. Universum vore helt enkelt inte detsamma utan henne.

Bloggpiraten hänger i Västerort

Japp, här sitter man och hänger på väg ut mot Hässelby Gård, en tunnelbaneresa som tar 48 minuter från Svedmyra och Vida bara läser hela tiden. Hon är verkligen en boknörd men en hemlig sådan eftersom hon såklart har ett pocketfodral så ingen vet vad hon läser (själv spanar hon alltid in andras titlar). Men jag vet.. hon läser om morden i Knutby och försöker få det att passa in med sina kriminologiska och rättspsykologiska kunskaper. Hon är bra weird ibland alltså.

Som tur var så kom vi fram tillslut. Målet? En vän som Vida känt mer än halva sitt liv, de träffades när permanent, sprayade luggar och blommiga blusar gärna med cool väst var inne.. GAAAH!Som tur är så har de inte behållt den klädstilen. Vida blir lite nostalgisk när hon kommer hem till sin vän som är i flyttartagen för att återvända till Dalarna och hon minns alla de stunder de haft i lägenheten tillsammans, de har skrattat, gråtit och diskuterat allt möjligt uppkrupna i den röda soffan drickandes the eller ibland vin. Hon minns även hur de tre fnissande vännerna firade in 2000 just i denna lägenhet med bland annat löjrom och goda vännen Gula änkan.

Det här är vännen hon kan ringa vilken tid på dygnet som helst, de har varit med på varandras tuffare delar av livsresan men klarat sig bra ändå. Hon är glad att hennes vän följer sin dröm men kommer att sakna henne i Storstadsdjungeln. Men samtidigt är hon helt övertygad om att de kommer att fortsätta åka till Barcelona med jämna mellanrum och dela på Don Simons sangria fnissandes på hotellrummet. Jag var med en av gångerna och de är bra galna ihop och TOTALT förälskade i den stan.

Efter packande, bärande och kastande så åker Vida vidare på sin västerortsturne för att besöka allra käraste syster och hennes sambo i Grimsta. De har bjudit till kalas eftersom han fyller 30 imöro (= imorgon) som de uttalar det i Dalarna. Samma syster som friade och således kommer att bjuda till bröllop nästa sommar, vilket Vida som är en hopplös romantiker så klart har massa frågor om. Men just nu är det inte bröllopet som diskuteras allra mest utan snarare den kommande bebisen. Det blir första barnet i familjen, japp Vida ska bli moster. Någon på festen påpekar att syster och Vida inte är så lika.. de har hört det förut och förklaringen är enkel. De är hopgifta systrar men har kamperat i så många år så de är systrar i hjärtat ändå. Vida blir dock helt uppenbart förvånad då det framgår att lillasyster läser hennes blogg (genom att kommentera ett inlägg) vilket hon inte hade en aning om. Det är ju så mycket hon inte vet trots att hon är ett kontrollfreak många gånger samtidigt som hon andra gånger är hur laid back som helst...

Sista stoppet på turnen blev Abrahamsberg där hon träffade en av sina nyare själssystrar som hon känt i ca 4 år sedan de arbetade tillsammans under en period. Den här vännen kommer hon nog att ta med sig i resten av livet om Vida får bestämma. Trots att de inte känt varandra under någon längre period så läser de av varandra bra och har en djup vänskap. Det här är vännen som kan skicka ett sms där det står ett enda ord det vill säga kram och hon lyckas göra det just den dag när Vida som mest behöver det. Nu tar de en långpromenad in till stan diskuterandes stort och smått.

Målet för promenaden är att gå på Vidas favoritbiograf Saga och se filmen Mamma Mia. Filmen verkar vara bra om man lyssnar på Vidas skratt och vet ni om jag lyssnar noga så råkar Vida sjunga med tyst ibland när hon glömmer bort sig själv. Hur pinsamt som helst! Förstår ni vad jag får leva med?! Dessutom som om det inte vore nog med det så är det faktiskt en ABBA-låt från hennes allra första musik-kassettband (som hon fick i julklapp när hon var 6) som hon kan tralla på i ur och skur. Hon påstår att det inte alls är hennes favoritlåt men man kan ju undra. Eftersom jag inte ens skulle få för mig att sjunga på bloggen så får ni hålla tillgodo med ABBA's egen version...

Bloggpiraten- er reporter i verkligheten

Syster yster på besök....

Under helgen har min allra käraste lillasyster varit på besök. Ett klart tecken att hon är på besök är att det dricks litervis med thé, att mitt hår är flätat (kan inte göra det själv men trivs så bra i det), att vi äter god vegansk mat och att jag blir inspirerad och många gånger tänker nya tankar efter att hon åkt. Hon är klok min syster och så kreativ.. sjalen på bilden har hon gjort till mig och kom med som en överraskning förra gången hon var här.

Så idag när regnet slår mot rutan (och precis som Malve så tycker jag om regn) så tänker jag på stort och smått medans jag fortsätter dricka thé. Just nu genomgår mitt liv en stor förändring och jag vet ju inte hur framtiden ska se ut.. ibland oroar det mig och ibland känner jag mig fullständigt trygg i att allt kommer att lösa sig till det bästa. Jag vet innerst inne att jag är på rätt väg men ibland tar duktighetskomplexet över och jag oroar mig för att det inte kommer att gå vägen.

Tur att jag då får mitt dagliga mail från Universum som idag låter så här:

Every so often, Vida, I like to take time off. You know, go to theme parks, ride roller coasters, and people watch. Sit on the beach, walk through the forest, and listen to my iPod. Just kick back, relax, and let everything run on autopilot... considering, it already does.

Haven't you noticed?

You're in good hands,
The Universe

Kärleken finns överallt!

Jag tror att det är kärlekens år säger min nyförälskade vän och tindrar med ögonen som svar på min fråga om det inte verkar vara förändringens år. Hon har väntat och längtat och sedan hittat någon som får fjärilarna att fladdra i magen och hennes leende att blixtra till så fort hon nämner hans namn.

Jag själv ler en hel kväll när en mycket vacker och personlig bröllopsinbjudan trillar ner på min hallmatta. Den inleds med "Vida, Vi tycker om dig, Kom och dela vår dag!" Då värmer det i hjärtat. Det är fantastiskt att få närvara på ett bröllop, denna kärleksfest då man samlas och tillsammans firar att två fantastiska personer vill dela livet tillsammans.

Idag ler jag återigen av samma anledning trots att jag blivit sjuk och inte kunde gå på en överraskningsfest, en fest där min syster just friade till sin sambo. Jag gläds med dem i hjärtat och tänker att kärleken är förunderlig och magisk.

Så min vän kanske har rätt till viss del. Det kanske är kärlekens år och för mig finns kärleken i så många former och färger. Kärlek för mig är inte enbart kärlek till min pojkvän utan även kärlek till familj och vänner. Kärlek till djur och natur. Kärleken till livet. Kärleken finns verkligen överallt och i alla skepnader och det glädjer mig. Lika glad som när jag en kväll på väg hem efter att ha klättrat i träd finner detta träd på ladugårdsgärdet som bara blommar ett kort tag och för första gången inser jag att det är tudelat och sammanväxt på samma gång. Precis som kärleken kan vara...