I liljekonvaljernas skog..

.. har vi skapat egna traditioner.

Jag och K's lilla familj har liljekonvaljparty med smörgåstårta. Det är fjärde året på rad och i år blev det lyxiga lax- och räkmackor för inte ens en tradition behöver alltid göras på samma sätt. Om man inte bor nära sin familj och inte själv har någon egen liten familj så kanske det är en naturlig del att hitta på egna traditioner.   Härliga traditioner som man själv valt och skapat. Min nyårstradition är också en sådan, där jag och vännen möts på nyårsdagen och pratar om året som gått och året som kommer.

Jag tror inte på traditioners skull men jag tror på traditioner jag tycker om men att göra det på sitt vis. Jag kan nog vara ganska traditionsbunden när det gäller julen men inte påsken till exempel. Men mysiga saker med fina personer vill jag fortsätta göra.

Så nästa år så är jag övertygad om att ses vi igen och plockar liljekonvaljer och myser. Men just nu njuter jag årets liljekonvaljer. De sprider sin doft i mitt hem och minner om examenstider i Dalarnas famn vilket lämnar en sommarlovskänsla i magen. Det känns bra.

På förra årets liljekonvaljparty hade vi med oss en tomte i skogen. Som sagt, man gör lite som man vill här i livet. Vem har sagt att en tomte inte kan dyka upp i sommarskrud?

Solglitter på morgonpromenad i prickig klänning.

Sommarfina människor ler omgivna av sommarblomster i alla dess färger. Efter kort arbetsdag väntar nygifta vännen med packad korg och lilleman i vagnen. Picknick i tantolunden i solens sken. Hjärtkakor och champagne för att fira kärleken, livet och sommaren.

Efter promenad till Gröndal där jag vinkar av min vän så möter jag upp andra vänner på söder för libanesisk meze och glada skratt. Vi skrattar så det skallar mellan husen och njuter av syreners doft och en varm sommarkväll.

Lördagen kommer och jag skriver text på café med en perfekt latte macciato vid min sida och en enorm mängd tankar, kunskap och åsikter som måste destilleras och sammanfattas i korthet. Utmanande men roligt. På väg hem mediterar och slumrar jag på en klippa högst uppe på en kulle mitt i en park. Bara vara i grönskans hjärta under en himmel blå.

Väl hemma fortsätter skrivandet och jag arbetar på tilliten att texten kommer att bli det jag önskar. Livet i enkelhet, maj i synnerhet. Helgens bukett innehåller så många vackra blommor att lyckans fjärilar leker i mitt hjärta på min väg i livet. Rikedom räknas i min värld inte alltid i pengar, det räknas i härliga stunder, fina människor och sinnenas inspiration.

Det trillar några tårar..

.. för jag blir verkligen berörd när jag öppnar det lilla paketet och läser det medföljande brevet.

Det är en liten ängla-amulett som jag tänker hänga på mitt berlockarmband. En ängel som ska skydda och vägleda mig i livet.  Det är jordängeln Chissra med det stora hjärtat och den starka intuitionen som skickat denna fina gåva tillsammans med kärleksfulla och snälla ord. Jag är så tacksam för all godhet och fina personer jag har i mitt liv och nu när jag läser kortet igen så gråter jag en skvätt.

Jag trodde inte den här dagen kunde bli bättre än den redan varit. Strålande sol, liljekonvaljblad i hela Svedmyraskogen, full blom så långt ögat når. Ett bra möte med min chef. Telefonsamtal med bästa vännen och en jollrande guddotter i bakgrunden. En härlig lunchpromenad med mina kollegor i skogskanten och sen en promenad på söder och en vilsam stund i Vitabergsparken nära en plats som betyder mycket för mig.   Sen vänder jag hemåt och en ängel väntar i mitt hem. Den bär jag med mig länge på mer än ett sätt.

Hard work but totally worth it..

... står det på Malin Berghagens tröja.  Hon avslutar föreläsningarna på 4good kvällen. På Malins egen blogg skriver hon så HÄR om föreläsningskvällarna. Håller med Malin, har också arbetat mycket med mig själv och det har verkligen varit värt det.

Det viktigaste jag tar med mig från hennes föreläsning är vikten av att vara autentisk. Mot sig själv och mot andra. Att våga vara den man är och att vara sig själv trogen. Hon har lovat sig själv det. Jag gjorde samma sak när det nya året tog sin början. Vi som är åhörare lovar oss själva detta under hennes föreläsning i samstämmig kör. För mig känns det bra. Som en påminnelse till det löftet jag gav mig själv när 2011 klev över i 2012. Det var ett viktigt löfte för mig och jag har en ring med mitt namn präglat på utsidan av den som jag alltid bär för att påminna mig själv om att vara mig själv trogen.

En av de hemläxor mina klienter ofta får är att behandla sig själv som de skulle behandlat en riktigt god vän. Men även lyssna till sig själv och visa samma förståelse som en vän skulle göra. I min värld så kan en riktigt god vän ibland respektfullt även säga "sanningar" som man kanske inte vill/klarar se. Men framför allt att vara tolerant och kärleksfull som en vän är och inte döma, kritisera eller fastna i prestationsfällan och det är framför allt det mina klienter får träna på.

Men glöm inte bort, en riktigt god vän bjuder sin vän på fika bara för att den är värd det. Så om du gör läxan, glöm inte att plocka blommor till dig själv, bjud på fika eller kanske bara att ta den där pausen du så väl behöver. Det tycker vännen inom dig att du är värd och jag håller med.

Betraktelser från en trädstam..

.. där jag vilar på rygg och tittar upp mot molnen. Vattnet kluckar i vattenbrynet som vilar under mig.  Jag tycker om att klättra i träd och vila på trädstammar. När jag ligger där har jag kontakt med himlen och jorden på en och samma gång.

Sol, moln och fåglar glider förbi i den skira grönskan som ramar in min himmelsbit. Häggdoft, lekfulla nyvakna fjärilar och dragspelsmusik omfamnar mig. Kristi himmelsfärdshelgen närmar sig sitt slut. Jag har haft en vilsam, härlig och dansant helg som jag tillbringat med människor jag tycker om.

Möten i solen med mamma, hennes man och min kattälskande vän. Långfika med K och stjärnsessan där vi bland annat diskuterar synkronicitet och ett skrivarprojekt som jag har just nu. När vi skiljs åt springer jag oväntat på min gymnasiekärleks bästa vän som jag inte träffat på över 15 år. Han är också från Dalarna och har bara bott här i tre veckor. Ibland är storstaden liten. Ett snabbt möte där vi pendlar mellan det förflutna, nuet och framtiden. Någon som är precis sådär gedigen som han var för 20 år sedan när jag lärde känna honom. Vardagsmagi på bästa vis.

Solsken, värme och vilsamma stunder kännetecknar söndagen. Lycklig Liv promenerar söder runt och fikar i Hermans härliga trädgård med en vän. Promenad i gamla gränder med kullersten under fötterna och nyutslagen syren som färgar luften lila. Våren är så vacker som bara våren kan vara. Jag är så lycklig som bara jag kan vara.

Den här sitter på mitt kylskåp för att påminna mig om det jag tycker är viktigt. Den är skapad av en annan Liv som också tror att vi alla  kan hjälpas åt att göra den här världen till en bättre plats. Hon bor i USA och jag hittade henne av en slump. Om du vill köpa något från henne så hittar du det HÄR. 

Man kan hitta kärlek när man minst anar det...

.. och där man minst letar.

För några år sedan hittade min fina kickboxande vän den man som matchar hennes äventyrlighet, driftighet och som delar hennes drömmar. Idag på vackra allvaret på Öland med solrosor i handen gifter hon sig. Närvarar gör närmaste familjen och den tillika lika äventyrliga sonen som hunnit bli ett halvår.

Kärleken är helt enkelt det största. På alla vis och mellan alla människor. Men idag så tänker jag på kärleken som skapat så mycket gott och som gjorde att min vän kände att hon hittat den hon vill dela livet med. Jag önskar dem solroslycka, nya upptäckter och många vackra dagar tillsammans. Må hjärtströssel, tomtebloss och lövhopp pryda deras gemensamma väg här i livet. Amor Vincit Omnia.

Innergården i gamla stan

.. visar på en grön oas mellan hus som ser ut att ha staplats intill varandra.

Blommande träd och tulpanprakt bäddar in Stockholm som vilar mellan moln och sol. Pedagogiska mamman och hennes man kommer med tåget till storstaden. Jag möter dem där som så många gånger förr.  Samma dag har jag pratat med mormor och morfar uppe i midnattsolens land. Att inte bo nära de som bor närmst i hjärtat är en av de saker jag saknar mest i min vardag, samtidigt hör jag hemma här.

I tanken finns de ofta och fördelen med att inte ses i vardagen är att man verkligen uppskattar de stunder man träffas. Morfar berättar att han också tycker om Dogge Doggelito och mormor vill visst ha tillfälliga mobilnumret ifall hon vill sms:a. De läser bloggen och kommer med åsikter. Över 80 år gamla men uppkopplade och framför allt villiga att lära nya saker vilket jag beundrar. Så vill jag också fortsätta vara.

Färgglada hus där man minst anar, vårens totala blom som öppnar upp för hänförelse vart man än går. Ljusa kvällar och en sextonårig katt som fortfarande busar. Våren är här, jag njuter den i skimrande blomströssel och med vidöppna sinnen.