Brevskörd med okänd avsändare..

Den 15:e Juli skrev jag ett inlägg om att det är viktigt att pröva nya saker och tänka nya tankar. Samma dag gjorde jag just det, jag surfade runt på nätet och hittade ett brevkollektiv (något som jag inte ens tänkt på kunde existera) som jag gick med i. Ett brevkollektiv där man skriver och får brev anonymt. Man vet alltså inte vem man får brevet ifrån och om man av en slump skulle få en adress till någon man känner så ska man inte avslöja det i brevet. Sedan dess har jag skrivit några brev och skickat till okända människor vars liv jag inte vet något om.

Jag tycker om att skriva. Att skriva brev utan att veta vem som ska läsa det är på sätt och vis ganska befriande och spännande. Man kan skriva vad man vill och inte känna en viss förväntan från mottagaren eftersom man inte vet varken ålder, personlighet eller intressen på den som får brevet. Man skriver en kod på brevet som sedan registreras på hemsidan så att min adress blir aktuell bland de adresser som dras när någon härnäst är skrivsugen. Brevkollektivet är svenskt och man skriver på svenska. Igår fick jag mitt första brev och det kändes magiskt och så himla roligt. Har hämtat en ny adress och skrivit ett brev som jag postade idag och hoppas nu snart på nya spännande brev från brevkollektivet.

Det var dessutom inte bara ett brev utan även fyra vykort från postcrossingmedlemmarrunt om i världen som av en slump landat samma dag hemma på mitt hallgolv. Två var från USA, ett från Finland och ett från Japan. Postcrossing är ett internationellt vykortskollektiv kan man kalla det. Principen är detsamma men omfattningen är större och organiserat på ett helt annat sätt, mindre anonymt för här kan man lägga upp bild på sig själv och man beskriver vem man är och vad man är intresserad av. Många verkar samla på vissa typer av vykort och frimärken. Här ser man även föräldrar vars barn är med också.

För mig har brevkollektivet fått mig att återupptäcka min brevskrivarlust men även ett bra sätt för mig att använda skrivövningar eller testa att skriva brev på ett annorlunda sätt. Om du vill läsa mer om brevkollektivet klicka här.

Postcrossing får inte mig att känna att skrivandet står i centrum men världen och massa av platser som man kanske inte ens har hört talas om. Dessutom skickar jag helt plötsligt vykort med motiv jag vanligen brukar rata men om någon gärna vill ha kort med ett visst motiv är det roligt att leta reda på det. Postcrossing kan ni läsa mer om här.

Kulturfestivalen väcker cirkusdrömmar.

Såg du cirkusvagnarna frågar jag med ett leende när min magiska vän kommer mig till mötes i den nedre entrén till Kulturhuset. På plattan står cirkusvagnar i trä målade i råsa och vitt som en del av Kulturfestivalen som pågår i Stockholm mellan 12-17:e Augusti. Redan nu bor olika kändisar i vagnarna som en förfest till själva festivalen. Det visste jag inte när jag passerade vagnarna under det gråa diset som prydde Stockholmskvällen och de fick torget att glimma i råsa och mina gamla cirkusdrömmar att virvla upp ur dammet och upp mot skyn. Jag fortsätter under kvällen fantisera om hur jag skulle inrett min egna cirkusvagn och vilka mönster som skulle pryda den utvändigt. Att leka med tanken är verkligen en del av min vardag.

Jag och min vän är på Kulturhuset för att besöka olika utställningar. En av dem visar en serietecknares tolkningar av stora jazzstjärnors bakgrund och då påminns jag om ytterligare en dröm. Vad jag önskar att jag kunde teckna serier! Det finns så många saker som händer i vardagslivet som jag skulle vilja kunna gestalta i serieform.. En vacker dag kanske jag verkligen försöker lära mig teckna eller så fortsätter jag drömma om det.

Som jag berättat tidigare så tror jag att det är så oerhört viktigt att man följer sina drömmar. Man kan kanske inte förverkliga alla men man kan alltid förverkliga några och det är viktigt att man gör det tror jag för att må bra. Sen är det ju viktigt att man förverkligar sin egen dröm och inte någon annans som sina föräldrars, vänners, samhällets etc. Det är ju trots allt ens egen vardag som kan påverkas om jag bor, arbetar eller lever på ett sätt som inte är min dröm. Vissa drömmar kanske man inte kan förverkliga just nu pga olika omständigheter eller att man måste ta hänsyn till de omkring sig men jag tror på drömmar och att våga göra det man brinner för. Att följa sina drömmar är inte alltid lätt men man måste ibland våga för att vinna. Så jag hoppas ni alla drömmer stort, smått, glittrigt, matt högt eller lågt.. eller så kanske ni redan lever i er dröm!

Kreativ Insikt inspirerar i vardagen..

Den här magneten sitter på min kyl vilket innebär att jag ser den flera gånger dagligen och läser orden:

Livets hemlighet: Allt kommer att bli bra!

Jag tror verkligen att det är så och "Kreativ Insikts" vackra skapelser hjälper mig en bit på vägen. Jag minns faktiskt när jag upptäckte dem för första gången inne i en butik i centrala Stockholm. Jag stannade till och insåg att det här är något speciellt för det talar direkt till mig. Magneten jag då höll i min hand hade texten: "När du skrattar dansar din själ". Den sitter numera på min mammas kylskåp.

Jag har prytt stora delar av mitt hem med saker från "Kreativ Insikt" som magneter, kuddar, halsband, kort och affirmationskort. Eftersom jag vet att affirmationer har en stor effekt för egen del när det gäller att förändra mitt tänkande eller min fokus så tycker jag om att omge mig med texter och bilder som förstärker det jag tror på. Bilderna talar direkt till mig och inte minst den tecknade kollektionen från -06 som har underbara kuddar som vilar på mitt överkast.

För er som vill titta närmare på Kreativ Insikts olika produkter klicka här www.kreativinsikt.se, där kan ni även hitta alldeles fantastiska bildspel om ni behöver lite uppmuntran, fokus eller tröst. Några minuter har man oftast över varje dag och då kan man ta sig ett bildspel till kaffet eller så gör man som jag gjorde häromdagen då jag vaknade och kände mig låg. Jag tittade på alla bildspelen non stop och sedan gick jag ut i livet glad om hjärtat och med lugn i själen. Även om jag vet att den förändring jag gjort är helt rätt så skapar den ibland en viss oro för framtiden och då behöver man påminnas om det man redan vet.. eller som det står på en av deras bilder:

Följ dina drömmar - det är ditt liv!

Home sweet home..

Efter en skön tågresa där tanken fick leka fritt så är lilla trion hemma igen i Svedmyras grönska. Packningen från nedresan hade utökats med nyplockade hallon, en nyskördad gurka, rosenrot, en vit lilja och väldoftande luktärter i sprakande färger som nu står i en liten vas vid sängen. Allt ifrån min mammas underbara trädgård. Men även mammas hembakta hallonkaka, hennes dr Stones ört-thé blandning, en aloe vera planta och salvia plockad av amerikanska indianer (för att rena hemmet med) fick följa med på färden mot storstaden.

Det är alltid skönt att vara hemma men jag saknar att inte ha hela familjen nära, den familj som faktiskt finns gestaltad på bilden fastän i lite annorlunda skepnad (jag är den gula med röda prickar om någon undrar). Familjeporträttet är målad av en vän till familjen som är konstnär.

Som ni ser är vi en stor familj och det kanske kräver en presentation:

Pedagogiska mamman och sen hennes händige man stoltserar över följande familj:

Största syster yster = Moi!
Mellan syster yster = Min älskade kvicktänkta syster som bär på det lilla mirakel som snart gör att jag även kan titulera mig moster. Hon som bidrar till att det här är kärlekens år.
Lilla syster yster = Yngst av systrarna men redan en gammal själ med kreativitet och klokskap som kännetecken.
Mellanbrorsan = Ett sportintresserat, socialt yrväder som charmar alla och har en värme som går rakt in i hjärtat.
Minstingbrorsan = Med ett hjärta av guld och en musikalisk talang som får Vidas ögon att tåras av stolthet när han står på scenen. Dessutom den enda i familjen förutom Vida som verkligen verkar förstå smurfarnas storhet.

Sen har jag ytterligare familjemedlemmar på annat håll, kanske skriver mer om det en annan gång... vi får se. Är iallafall oerhört tacksam över denna brokiga syskonskara som valt helt olika livsvägar men det som förenar oss är att vi är självständiga, målmedvetna och alla följer sina drömmar. Det tycker jag är ganska stort.

Vaknar till ljudet av ett sommarregn..

...från det öppna fönstret. Ett stillsamt ljud som väcker mig långsamt. Ett sommarregn som väcker mig och växtligheten bär mycket gott med sig efter de varma solfyllda dagarna.

Efter frukost tar jag med mig min thékopp ut till växthuset och sitter under de blå druvklasarna och känner trädgårdens dofter slå emot mig. Kaprifolen utanför växthuset doftar ljuvligt och doften blandas med doften av nybakat knäckebröd från Leksands Bröd (knäckebrödsfabriken som ligger i byn). För er som inte känt den doften så doftar den ljuvligare än man kan ana. När jag gick i Gärde skola (byskolan jag gick i mellan årskurs 1 och 6) så svepte ofta doften från det nybakta knäckebrödet in över skolgården och kittlade hungern.

Många tycker inte om regn men jag tycker om variationen såväl när det gäller väder, aktiviteter som årstider. Allt har sin charm eller som min holländske kompis Vincent uttryckte det när han var på besök hos mig i Göteborg och himlen öppnade sig på det vis som den bara kan på västkusten:

It's not bad weather, it's just different!

Möten med fina vänner under regntunga skyar i en gammal hemstad....

..nämligen Falun där jag tillbringade mina gymnasieår på Kristineskolan och boende på elevhemmet Bojsenburg. Det var tider jag minns med glädje i hjärtat. Hade några fantastiska år där och en alldeles underbar klass som jag hoppas återse inom en inte alltför lång tid eftersom vi börjat prata om klassfest.

Parkerade faktiskt på en parkering mittemot vårt vackra gymnasium (Kristineskolan) och kunde för mitt inre se den mörka grönskan i den lummiga parken försvinna och förvandlas till en kall decemberdag där vi stod på trappen klädda i folkdräkter och sjöng att "den ljusnande framtid är vår". Vi tog nämligen studenten på vintern eftersom vi gick en vårdlinje och de hade intagning både höst och vår. För min del så har livsresan sedan dess haft sina upp och nergångar men mestadels varit ljus, spännande och så oerhört rolig. Livet har överträffat drömmarna som fanns då.

På vägen till en av mina vänner passerade jag Hammars konditori där vi suttit under mörka kvällar ibland och druckit varm choklad med vispgrädde som var sagolikt god. Pratat om livet som det var då och som vi trodde att det skulle bli.

Anledningen till att jag tog bilen till Falun har varit för att besöka mina vänner varav flera har bosatt sig just här. Jag förstår dem, Falun är en fantastiskt vacker och mysig stad. Först besökte jag en av mina allra äldsta vänner som jag känt sedan jag var 3 år och vi hamnade på samma dagisavdelning, senare i samma klass och samma by och även när vi båda bodde i Borlänge 1996. Den vän som nästan känt mig i hela mitt liv. Hon har nära till skratt och vi har gjort många galna saker ihop och som jag verkligen är tacksam för att jag fått lära känna även om vi inte träffas ofta numera.

Promenaden längs med åsgatan där jag passerade Hammars konditori avslutades hos den vän som nu flyttar från Stockholm. Hon som står mig så oerhört nära och som jag kommer att sakna att ha i närheten för hon känner mig så väl och vi har känt varandra länge. Det har varit en oerhörd trygghet att ha en bit av Dalarna och sin historia i sin närhet via en vän som förstår mig. Idag drack vi thé på golvet i den fantastiska lägenhet med högt i tak, trägolv och en vacker kakelugn i vardagsrummet som hon köpt för ett pris som du inte ens får en garderob för i Stockholm. Jag glädjs med henne för den vändning hennes livsresa tar nu och är övertygad om att allt kommer att bli så bra för henne. Men jag kommer att sakna henne i Stockholm även om jag vet att vägen till en vän är aldrig lång.

Väl hemma från min lilla tur så vankades svenska kräftor, purjolökspaj, ostar, vitlöksbröd, sallad i sällskap med den del av familjen som bor kvar i Dalarna. Som efterrätt svenska jordgubbar med vispad grädde och lavendelsocker. Det finns inget denna dag hade kunnat erbjuda mig utöver detta för att vara fulländad, trots regnet och kylan som svept in över de vackra kullarna i landskapet där mörksuggan lurar i mörkret och älvorna dansar över ängarna om natten.

Solvarma söta tomater låter sig väl smaka i livets växthus.

Vilken vardagslyx det är att på morgonen kliva rakt ut i trädgården och plocka lite hallon för att sedan kliva in i växthuset och plocka en solvarm söt tomat till smörgåsen. Det är balsam för kropp och själv. Mindfullness behöver inte ens praktiseras aktivt, det bara kommer av att vara här.

De senaste dagarna har mest bestått av vila, läsning, samtal och ett och annat dopp. Men även av möten och minnen från förr, det blir väl så när man återvänder till en plats som är så bekant men samtidigt på sitt vis har blivit främmande eftersom den förändrats på vissa vis. Igår träffade jag av en slump en klasskompis som jag gått hela grundskolan med men nu inte sett på minst 10 år. Hon bor här i den bygrupp vi båda är uppvuxna i tillsammans med sin man och deras 3 barn och verkar så nöjd med livet. Precis lika nöjd som jag är även om mina livsval ser helt annorlunda ut.

Idag är det den första augusti. Många verkar känna att nu börjar slutet på sommaren. Jag ser det inte så. Sommaren är fortfarande här och varje månad har sin tjusning. Dessutom älskar jag verkligen hösten med allt den har att erbjuda. Det är vardagsmagi, precis som den där solmogna tomaten som hämtat sin kraft från jorden och nu vilar i min hand.