Jag upptäcker ett hjärta på kanten till min latte..

.. och blir glad av att hitta nåt oväntat vackert som inte kommer att vara längre än till nästa klunk.

Jag fångar ögonblicket på bild och tänker på personen jag ska träffa. En tidigare kollega med ett stort hjärta och kloka tankar. En nygammal dröm som väcktes gör att vi inte längre delar en vardag på en arbetsplats. Men jag har tänkt mycket på henne de senaste månaderna och nu ses vi en kall kväll i centrala Stockholm.

När latten är nästan uppdrucken anländer min vän och vi går vidare till en restaurang. Pizzorna vi äter kryddas med ett samtal kring vardagen, saker som saknas i samhället, livet, drömmar och tankar kring våra företag.

Jag känner mig lyckligt lottad som har fått träffa personer som hon under min livsstig. Hon är en klok, härlig, levnadsglad och väldigt mänsklig person som bjuder på sig själv. Jag fylls av energi av att träffa henne.

När vi skiljs åt och stjärnorna tänts och snöns kristaller gnistrar längs min väg så tänker jag på de små ögonblicken. Ett hjärta på kanten av ett latteglas. Ett samtal. En promenad en stjärnklar kväll i Januari. En katt som väntar när man kommer hem och kryper ner i en nybäddad säng.

Jag tänker på att ett hjärta i skummad mjölk, en vacker stund, naturen som visar sin skönhet, kärlek och en ny vänskap kan dyka upp när man minst anar det men  jag tror att det gäller att hålla ögonen öppna och vara närvarande i livet, fortsätta vara nyfiken och känna tacksamhet för det som kommer i ens väg.

Jag blir förälskad vid första ögonkastet..

.. när min blick möter Emmas (Livskrafter) målning och jag ber omgående att få köpa den.

Bilderna är lånade från Livskrafter. 

Nu är den min och kvinnan med paraplyet ska sitta på en vägg i mitt sovrum. Hon skänker mig redan glädje och så gör även texten som kommer här.

Jag plockar ner himlen ibland

 älska mig snälla 

 där i utkanten av alla ord 

 där gränser flyttar sig längs skymningen 

 för jag är så vacker hos dig 

 kanske är vi optimala drömbilder

 utmed romantiska höstpromenader

 men att våga älska dig min hjälte 

 som älskar mig 

 ger styrka till osmekta dagar

 jag bär oss under mitt tunna skinn 

 och natten sjunger långsamma sånger

Jag bjuder min syster på en försenad födelsedagsmiddag...

... på fredagskvällen.

Styvsyster skulle hon heta i sagans värld, syster heter hon i min. Det här är en bild från vår första semester tillsammans då vi besökte Legoland med våra föräldrar. En resa med många minnen som jag minns än idag.

Min syster och hennes vän ska gå på konsert med Kapten Röd och har en biljett över. Den får jag. Vilken konsert!! Han inleder dessutom med min favoritlåt det vill säga "Stjärnorna finns här" och då bubblar glädjen. En oväntad stund men som stannar i hjärtat.

Den kvällen fick inleda en härlig helg som sen tog mig till Eskilstuna där det vankades tjejkväll med utgång. Det var verkligen energigivande att tillbringa två dagar som gav mer än vad de tog. Intressanta diskussioner, mycket skratt, fantastisk mat, dans och vardagslycka.

Stjärnorna finns sannerligen här, det gäller bara att notera dem och låta dem lysa, eller så lyser du. Även du är ju en stjärna.

Stjärnströssel i form av snö..

.. dalar från himlen och jag är lycklig där jag vandrar på min väg i livet.

Jag har just fått ett telefonsamtal där jag fått reda på att jag vunnit en utlottning där vinsten är 25% rabatt på valfri utbildning hos Coachwalk. Vilken lycka. Jag har ett sug efter att vidareutvecklas som coach och har sneglat på en del av deras utbildningar och nu kommer jag att kunna välja en och få den till ett billigare pris.

Jag minns hur jag tänkte när jag skickade mailet att jag tänkte att den här vinsten ska nog till mig och det skulle den uppenbarligen. Sen "glömde" jag bort det och det dök upp i tanken för några dagar sedan men försvann igen. Idag kom samtalet och jag tror att hela min glädje lyste upp hela min väg där i snöfallet. Det gäller att våga önska och tro på att allt det du önskar kan du få. Vardagsmagi och vardagslycka en dag i Januari. Tack livet.

( Edward Monkton)

Learning by fear..

.. hörde jag som uttryck när Carina Berg flyttade in hos Linda Bengtzing.

Det där att bara kasta sig ut i det okända som skrämmer utan hängslen och livrem och se vart det leder. Man kanske inte alltid är redo, förberedd och tillräckligt säker för att våga en förändring.. ibland får man bara lära sig genom utmaningen. Jag tror inte man ska styras av rädslor utan utmana dem eller acceptera dem känns som en bättre tanke.

Jag har funderat en del på det där uttrycket och tycker att det ligger mycket i det. Utveckling och lärdom sker inte genom att hålla sig i trygga mönster eller försöka kontrollera och planera allt. Att lära sig handlar ju om ny kunskap och då är det inte de gamla hjulspåren som leder dit. Sen hur den utmaningen ser ut kan vara olika. För någon kan den vara att stanna upp, ta det lugnt och se vad som händer. Att lära sig acceptera något. För en annan så kan det handla om att göra något annorlunda.

Själv så kan jag fastna i planerandet och kontrollerandet ibland eller i målsättningen. Ibland får man bara köra, man har inte koll på allt hur mycket man än försöker. Det intressanta är att när jag reser så är inte alls de sidorna lika framträdande, då gillar jag att ta dagen som den kommer och njuta av äventyret.

 Jag tror att jag ska tänka vidare på om jag inte ska köra på  det lite oftare. Jag gör det ibland men jag tror att jag nog ska fokusera på att göra det inom andra områden. Hur mycket man än planerar så kan man alltid hamna nån annanstans ändå.. och tänk vad mycket spännande som då kan tillåtas hända!

I Hans Rosenfeldts vinterprogram så lyfter han fram att han alltid säger ja och att det gett honom många spännande och även ospännande erfarenheter. Så kanske lite mer obetänkta ja och genomtänkta nej så det blir fritt fram för lite oväntat "trubbel" (som i att inte ha den kontroll jag brukar eftersträva) ?

Tre möten från tre olika faser av livet...

.. som var resultatet av tre olika drömmar sker inom loppet av tre timmar en alldeles vanlig ovanlig onsdag i januari.

Det första mötet är en spontanpromenad med en av de härligaste av kvinnor jag vet. Våra livsvägar korsades för tre år sedan när vi under 6  veckor hamnade på samma arbetsplats. Jag hade just följt drömmen att gå vidare genom att säga upp mig och läsa till coach och drömde om att coacha personer som inte har råd att gå till en coach i sin vardag. Det vill säga precis det jag gör idag. Vi arbetade ihop en så kort period men vi klickade direkt och vi delar många värderingar och tankar om livet. Så när ett sms kommer till mig precis när jag är på väg från jobbet om jag möjligen har tid att träffa henne och ta en promenad så blir svaret JA. Samtalet klingar mot Gamla stans väggar och vi skiljs åt med en kram och önskan att ses snart igen.

På väg från vår promenad så möter jag någon som jag mötte första gången för 18 år sedan. I Spanien, närmare bestämt i San Sebastián där vi båda skulle studera spanska. Helt plötsligt står hon där, vi båda blir förvånade men under några minuter på väg till varsitt möte så möts vi just där och då och hittar likheter snarare än olikheter. Vi enas också om att vi inte åldrats en dag på de 18 år som gått. Drömmen om Spanien fick mig att fatta modet att åka ensam utomlands trots att jag inte varit utanför norden och bara var 19 år. Det var kul att möta en blick i en stor stad i ett helt annat land och minnas helt andra äventyr i en vardag långt borta.

Sista mötet för dagen blir med en av mina bästa vänner som är här i jobbet. Hon bor inte i samma stad som jag men där våra vägar möttes när jag uppfyllde drömmen att flytta till Göteborg. Min lägenhet låg vägg i vägg med hennes. Vi skrattar åt att det faktiskt tog ett tag innan ödet knuffade ihop oss och vi började prata. Då var det kört och en vänskap som föds över en hembakt äppelpaj blir stark. Vi skrattar så rutorna skallrar på restaurangen och jag inser hur mycket jag saknar att inte ha henne i min vardag men njuter av mötet.

Tre drömmar, tre personer och tre platser möter mig en onsdagskväll. Alla har format mig och jag är så tacksam över det. Ingen kan vara nere med en ballong brukar min bästa vän säga när hon citerar Puh. Ingen kan vara nere med drömmar och härliga personer svarar jag.

..

Värme och klokskap...

.. finns det så mycket av i bloggvärlden.

Jag får så mycket inspiration, insikter och blir påmind om saker jag redan vet. Jag möter glädje och sorg. Jag följer vardagar och deltar i fester. Jag lär mig saker, jag ser hur andra får mycket tillbaka och ger mycket. Det är en parallell värld där okända möts och delar ord och bilder. Ibland genom att läsa, ibland genom att kommentera och ibland genom att själva blogga.

Tänk hur många vägar som möts om så bara här. Tänk att jag får dela husmorstips, livsklokheter, bildkonst, vardagsämnen och inspireras av kreatörer. Alldeles gratis men helt oväderligt. Det finns en del illvilja i bloggvärlden som jag än så länge klarat mig ifrån, jag tycker framförallt att det finns mycket värme och även omhändertänksamhet, ett vackert ord som mötte min väg på ett brofäste. Oväntat men uppskattat, precis som det är att hitta ett inlägg, en bild, ett recept ett ord eller ett citat som jag inte mött någon annanstans.

Tacksamhet, stjärnströssel och kärlek till er alla.