Vardagsvampyrer och signspotting i Stockholm...

Jag har fått för mig att det är roligare att ha ett sår om man har fina plåster så jag köper ofta plåster med bilder på. Förra året tyckte en av mina vänner att jag alltid hade för gulliga plåster så ett tag så var det Spindelmannen som prydde mina fötter, fingrar eller var jag nu hade ont.

Nu är det inte så att en vampyr bitit mig i foten (för de uppmärksamma läsare som läst rubriken) men i armen och där sitter nu ett sånt där glatt "Hello Kitty" plåster som ni ser på bilden. Det är de professionella vampyrerna på Södertappen som tappat mig på blod, jag har med andra ord lämnat blod eftersom jag är blodgivare. Jag tycker att det är en enkel medmänsklig men viktig handling eftersom man vet aldrig när man själv eller någon man hålller kär behöver en transfusion. Nu är det så att jag är en skaplig bit under medellängd och viktmässigt relativt nära den nedre gränsen för vad som är ok vilket gör att jag efteråt blir trött och matt samma dag vilket jag idag så klart hade förträngt och bjudit över en vän på middag men har nu ingen fysisk ork att röja upp. Tur att hon känner mig väl.

Har i ett tidigare inlägg berättat om Signspotting-utställningen i Kungsträdgården. En utställning med bilder på roliga skyltar som olika resernärer fotat runt om i världen.

Jag vill nu lämna mitt inte alltför rumsrena bidrag av en skylt som hänger på gångvägen mellan Globen och Gullmarsplan. Denna väg är flitigt frekventerad vid konserter, ishockey- och fotbollsmatcher (vilket jag tror är bakgrunden till denna skylt och vad den syftar på). Det här är vardagshumor för mig även om det säkert upprör en del (ska tillägga att en del av detaljerna ser ut att ha tillkommit efter skyltens upphängning). Framförallt att den rimmar och att den som kom på rimmet det fick gehör för sin idé och de gjorde en skylt. Mycket trevligare än en arg skylt som bestämt hänvisar.

Nå, vad tycker ni?