Att leka med tanken...

Om du fick en möjlighet att resa i tiden skulle du göra det? Min pojkvän skärmflygaren tittar upp från sin tallrik fil och musli och det kommer ett blixtsnabbt: Ja det är klart!

Vart skulle du åka? Han funderar lite och sen kommer svaret, in i framtiden. Hmm, jag funderar över hans svar eftersom jag själv bara tänkt att resa in i det förflutna och inte ens övervägt framtiden.

Han har börjat vänja sig nu vid att det helt utan förvarning kan komma en sådan fråga som jag sedan spinner vidare på. Jag leker i tanken ofta och har nog egentligen gjort det så länge jag kan minnas. När jag var liten så var jag ett barn med livlig fantasi och jag antar att om man skulle granska min tankeverksamhet nu som vuxen så skulle man konstatera detsamma.

Under en trerätters middag i början av min och skärmflygarens relation diskuterade vi vad man skulle ge för råd till sig själv om man hade kunnat träffa sig själv i 15-årsåldern (med de personliga erfarenheter man gjort sedan dess) MEN också vad man själv som femtonåring hade kunnat påminna och ge för råd till ens vuxna jag. Den diskussionen sa en del om vem man varit men även om vem man blivit. Tänker ibland på vad min 15-åring skulle råda mig till.

En annan lek jag ägnat mig åt de senaste åren är när jag upptäcker ett nytt yrke så tänker jag mig in i hur det vore att arbeta med det och hur min vardag skulle se ut. Det kan vara allt från att fundera över hur det skulle vara att skola in en flodhäst i en djurpark i Thailand till hur det är att byta gatlyktelampor stående i en lyftkran. Man kan säga att jag fått en enorm arbetslivserfarenhet de senaste åren (dock bara i tanken).

Det är nog min fantasi som gör att jag ofta drömmer mig bort, funderar över vad jag skulle prata om jag var sommarpratare (vilket jag även frågar andra) men även när jag tänker på vad som pågår i andra människors liv (är definitivt en tjuvlyssnare som sedan i min fantasi skapar en bakgrundshistoria). Andra människors fantasi och uttrycksförmåga gör att jag förundras över hur en bra författare lyckats få sin bok på pränt och väcka olika känslor inom mig. Hur de har lyckats skriva på det sättet och hur de förmedlar historien eller sitt budskap helt enkelt.

När jag filosoferar eller drömmer så ser jag allting i bilder, om någon berättar om något som hänt så ser jag det som en filmsekvens vilket jag trodde alla gjorde tills dess att jag började prata med mina vänner om det. En vän berättade för mig att när hon läser en bok så hör hon en röst i sitt huvud som läser boken högt, det gör inte jag.. jag ser det i bilder. Rösterna hör jag bara vid konversationer.

Fantasin är en märklig gåva som jag på många vis är tacksam över men den kan även ställa till det. I ett radioprogram som jag lyssnade på nyligen så diskuterade Per Naroskin och Sissela Kyle begreppet oro. Per hade en tes om att många av de som oroar sig mycket har en livlig fantasi och kan därför lätt föreställa sig att de det oroar sig ska hända. Det stämmer, jag har fått arbeta mycket på min oro och gör det fortfarande. Det är ju en överlevnadsmekanism som vi alla behöver men ibland blir den ogrundade oron lite för mycket tycker jag. Men jag försöker att tänka på ett tryck på en t-shirt jag såg på en backpacker i Singapore:

"To worry is to misuse the imagination"

Kunde inte sagt det bättre själv!