Vinterstjärnor i kylans skrud...

.. singlade ner från himlen och la ett tunt täcke över marken. Torsdagslycka i stjärnform.

Kylan har stannat några dagar och snön likaså. Jag gillar vintern, även när den inte kommer på det himlastormande vis jag drömt om. Jag minns förra året med snön som bäddade in hela Stockholm och knarrade under mina fötter. Men ingen vinter är den andra lik och jag njuter av det lilla som är och önskar det kommer mer. Men om det inte gör det så njuter jag just nu av att det gnistrar likt stjärnströssel på min promenad. Tänk att kunna vandra på glittrande stjärnor en alldeles vanlig måndag i januari, det är det jag kallar vardagsmagi.

Med längtan efter snö...

.. och flingor att fånga på dess väg mot marken så lyssnar jag på regnet som slår mot rutan.

Jag drömmer lite till om snön och minns vintern i fjol. Den var lång, kall och snörik och sagolikt vacker. Ibland är det något skönt i att drömma och när drömmen blir sann kan man glädjas och njuta av något efterlängtat. Ibland är det snö och ibland är det större drömmar än så.

"Du är en sån drömmare" sa alltid min äldsta vän när vi växte upp och jag fastnade med blicken i en punkt någonstans i drömvärldens mitt. Det är jag än. Att leka med tanken och drömma om stora och små ting men trivas med livet  är så jag lever de flesta av dagar, men inte alla. Fast idag är en sån dag, när jag trivs med livet och lyssnar på regnet som jag vill förvandla till snö.

Kanske kommer den, kanske inte men i regnet ger också ro  i kvällen när det tillsammans med vinden kommer att vagga mig till sömns. Jag tänker att tids nog kommer snön, fram tills dess så njuter jag av regnet.

Kalla vindar blåser in hårda små snökorn..

.. i mitt ansikte men inom mig bor ett frö som inväntar våren.

Ibland i snöstormars tid när vassa, vackra istappar klamrar sig fast i hustak och vinande isvindar leker runt land och skog så glömmer jag att vårda det där lilla fröet. Jag virvlar med och fokuserar på saker som jag inte har kontroll över eller som jag inte kan inverka på. Men för att ta hand om mitt lilla frö som längtar efter vårsolens värme och takdropp så måste jag ge det den näring det behöver.

Solen som väcker fröet till liv har strålar av glädje och lust. Jorden som får det att gro är fylld av mina värderingar, min sanning och min inre röst. Jag vattnar det med inspiration, drömmar, meditation, kreativitet och kärlek. Under de förutsättningarna kan även ett litet frö spira mitt under den kallaste av vinterstormar. Så nu vårdar jag mitt lilla frö och har tillit till att det som spirar under ytan kommer att slå ut i full prakt till fåglars kvitter en vacker dag om våren. Jag längtar dit.

Julönskan med vita drömmar..

Snön ligger över skog och mark som ett hav av stjärnstoft. Det gnistrar och glimmar i gatlyktans sken. Jag kliver ut på det knarrande snötäcket, går några steg in i taxin och sen far vi genom stora staden. Färden går till centralstationen och väskan är fylld med böcker, kläder, klappar och champagne till det nya året. Katterna i sina burar och undrande vart härnäst?

Tåget åker genom vintervackert Sverige och anländer på sena kvällen till Leksands lilla gula stationshus. Pedagogiska mamman som välkomnar med varm kram. Hunden Ronja som hoppar högt av glädje. Somnar gott med kattvärme vid min sida.

Vintervit morgon med familjen. Böcker som packas upp och nystan av garn inhandlas. Min musikaliske bror kommer med värme, nya insikter och skaparlusta. Min kreativa syster nålbinder mössa som nog själva gårdstomten önskar sig. Skinkan griljeras, tryfflarna rullas och köttbullar steks under prat, skratt och gitarrspel. Saknad efter dem som inte är med oss i julstöket men glädje över dem som är det.

Jag gläds åt all den stjärnglans som jag ser hos många av de jag mött under året. Nu knackar julen på dörren dan före dan och uppmanar: önska, dröm, lek och älska de som bor i era hjärtan. EN RIKTIGT GOD OCH FRIDEFULL JUL tillönskar jag er alla från vårt röda hus inbäddat i vintervit snö mitt i Dalarnas famn. Kom ihåg att universum vore inte detsamma utan er.

Blöta snöflingor dalar över Stockholm..

.. det blåser och i motvind går vi mot fiket för att umgås med vänner. Värme väntar oss på flera plan i ett sådant möte och det känns som en lagom söndagsaktivitet.

Lite lagom söndagsseg så kommer lat-Vida på besök och viskar i mitt öra att vore det inte skönt att bara åka hem och bara ligga på soffan och slöa istället för att dansa? Men jag bestämmer mig för att trotsa denna tanke även om den känns skön och åker vidare i snövirvlarna till Chicago på Söder. En latte värmer gott innan dansen och medan jag tittar på klassen innan mig som tar sina steg i dansens virvlar. När jag väl börjar dansa så är all trötthet som bortblåst.

Glädje, livskraft och lekfullhet fyller kroppen. Jag struntar fullständigt i hur det ser ut och om jag gör rätt eller fel för det är så himla roligt. När jag några timmar senare kliver ut så dansar jag i snöfallet och nynnar på Swingin´on nothing.

Från himlen faller stora vackra snöstjärnor över vägen där jag går och i mitt hjärta är fullt av musik och dansglädje och en påminnelse att om jag gör något som jag tycker om så får jag energi. Snöflingorna och jag dansar ikapp längs livets stig på väg hem och sjunger gör jag ännu dock inte med samma kraft som Velma Middleton ackompanjerad av Louis Armstrong.