.. blir ett mentalt farväl till denna plats som bor i mitt hjärta.Mitt eget lilla paradis kallar jag det, har varit här de flesta av livets somrar. Här kopplar jag av och umgås med världens finaste morföräldrar. Det svider alltid lite i hjärtat när jag åker härifrån. Att inte ha sin familj nära i vardagen är en av de saker jag saknar mest i mitt vardagsliv. Några finns i Lappland och andra i Dalarna.
Samtidigt är de inte långt borta i tanken. Men visst önskar jag kortare avstånd och en möjlighet att bara komma förbi ibland, men jag har ju valt att bo där jag bor och då är detta en av konsekvenserna. Men egentligen så säger jag inte hejdå utan på återseende och en förhoppning om att vi ses snart igen.Solen tittar fram när jag lämnar stugan och Luleälven glittrar i dess sken. Det är fantastiskt att ha en sådan plats och så fina morföräldrar att återvända till.
Åhså härligt det låter när du beskriver. Avsked är sldrig tervligt men precis som du säger så r det ju so long och på återseende och alla är ju bara en tanke bort
SvaraRaderaKramar
Emma
Avsked är aldrig speciellt roliga...
SvaraRaderaFör att kunna komma tillbaka måste man tyvärr åka bort. Ibland önskar jag att familjen inte fanns så nära eftersom relationen inte värderas och vårdas lika väl.
SvaraRaderaVilket fantastiskt ställe, viktigt att ha sådana i sitt hjärta...
SvaraRaderaSå vackert! Vad underbart att ha sådana ställen i sitt liv! Rent livsnödvändigt faktiskt.
SvaraRaderaJag drack the igår, för första gången på säkert tio år. Grönt. Faktiskt väldigt gott och jag somnade väldigt snabbt efter det. Kanske blir en fin vana, det där.
SvaraRaderaPS Din blogg har blivit väldigt snygg!
Vackra händelser blir pärlor av minnen... och har vi tur så blir det så småningom det starkaste halsband att bära. Jag tror så...
SvaraRaderaVarm kram..
Ps. Kanske har jag sagt det förut... men vad fin din blogg är! På många sätt...