lördag 18 juli 2009

Bromsa lite...

.. och stanna upp tror jag vi alla behöver ibland på ett eller annat sätt.

Kanske skulle vi även ha sådana här skyltar även för vuxna. För visst behöver vi alla bromsa ibland? Ibland mentalt och andra gånger fysiskt, ibland kanske både och. Det kan handla om allt från att stanna upp och fundera över hur vi egentligen vill göra med en situation, livet eller något annat. Men det kan även handla om att stanna upp och ge kroppen vila för att hämta nya krafter.

En gång i tiden var jag ärligt talat inget vidare bra på att lyssna på kropp, själ och ande utan fortsatte köra i 110 oavsett väglag, årstid och livsfordon. Idag är jag bättre på att lyssna. Sista tiden har jag oroat mig en del bland annat för om min katt Niquita ska bli bra. Min kropp har blivit spänd, tankarna har snurrat och jag har sovit sämre men jag har också valt att ställa in middagar, ta den sömn jag behöver, sänka kraven på min prestation och försökt att göra det som får mig att må bra. En massage (som jag får via jobbet) gjorde att jag verkligen blev medveten om hur spänningarna manifesteras i kroppen. Jag har försökt att meditera och koppla av. Ibland har det fungerat och ibland inte men jag kör i alla fall inte vidare.

Att bromsa då och då behöver inte handla om stora förändringar. Det kan handla om att stanna upp, vila på en bänk eller ta sig tid att lukta på blommorna. Att ta 15-minuter för att vila, meditera, dansa eller leka. Att stänga av tv:n och lägga sig tidigare. Att ta en morgonpromenad i ensamhet. När, var och hur du bromsar utgår helt från dina behov, möjligheter och önskemål. Kanske är det bara tankemässigt. Bara du vet vad du behöver och när du behöver.

Likväl som att fråga, kan jag välja lycka nu så går det ju att fråga, kör jag i rätt hastighet nu? På rätt väg?

17 kommentarer:

  1. du har så rätt, det är jätteviktigt att även vuxna bromsar ibland, fast set kanske skulle stå BÖRJA TÄNK!, för det är ju det de vuxna slutar göra, de bara handlar reflexmässigt, man måste stanna upp och börja tänka ibland.

    SvaraRadera
  2. Utmärkt skrivet!!

    Gillar verkligen den där skylten. Någon sådan har jag aldrig sett förut. Fin!

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  3. Här är en som bromsar just nu... är så trött av jobbet, så jag vet knappt hur jag ska bete mig. Det blir sova, sova, sova.

    Du skriver så bra!

    SvaraRadera
  4. Om du kör i över 110 känns inte vägbulorna. Det bara smattrar lite roligt ;-)

    SvaraRadera
  5. fina ord från en klok tjej :D
    en sån där skylt skulle man ha sitta på väggen hemma :)

    söndagskramar
    Maria

    SvaraRadera
  6. Jadu Liv, huvudet på spiken där. Jag håller verkligen med dig, det är så viktigt. Men så svårt, i alla fall för mig. Jag har ju kört på allt för fort länge. Till slut tog det helt stopp. Jag försöker att bromsa, sätta av tid till mig själv. Men ständigt så försakar jag det som är viktigt för mig själv till fördel för att andra ska få sina behov tillfredsställda. Det är inte lätt, men en sån där skylt på väggen hade anske hjälpt.

    Nu njuter jag i alla fall av semestern, klarar att koppla bort lite. Det är skönt. Hoppas att allt går bra med katten.

    Kram Annelie

    SvaraRadera
  7. Mmm, olika faser i livet kräver olika hastighet. Det är när vi kommer i ofas med den som problem uppstår kanske. Kram för tänkvärda inlägg!

    SvaraRadera
  8. Skrattade åt formuleringen "hur vi egentligen vill göra med en situation, livet eller något annat". För jag undrade, vad syftar "något annat" på?

    Livet är väl ett flöde av ständigt föränderliga situationer. Men finns det något annat också...? Det låter spännande. :-)

    Kram
    Svante

    SvaraRadera
  9. E4:an är rätt bekväm att rusa/susa fram på,men vi behöver som du beskriver, tid och möjligheter att svänga av på små kringelkrokiga småstigar emelllanåt bara för att hinna höra det vi tänker och känner. De stigarna är svåra att finna för många, men ett måste om man kört ner på raksträckan där man gasat sig trött och somnat...med den liknelsen tänker jag på prästen som pratade på allahelgon om människor som dött...att vi glömmer bort att gå de små stigarna för att det är också där vi lär oss nya saker.

    Du är klok som reflekterar över det! Varmaste kramar till dig

    SvaraRadera
  10. Di var ju det som har segband i stugan :)

    SvaraRadera
  11. Finns det något att vara lycklig över just nu? Det ska jag verkligen ta till mig från ett tidigare inlägg...för visst finns det det! Bara att titta sig omkring.

    Jag var tvungen att skapa en egen stoppskylt i form av varning för sörjande änglamma efter Rutan och Astrid. Jag såg bara förväntningarna på att fungera som vanligt, oftast mina egna, och var tvungen att bromsa.

    Sjukskrivning var min broms och det bästa jag kunnat göra när det var som värst. Jag kände mig stolt över att skapa min egen stoppskylt och inte minst glad över att den lät mig slippa lyckopiller.

    Tack och kram!
    Johbur

    SvaraRadera
  12. Så klokt och eftertänksamt. Det är så viktigt att bromsa och stanna upp emellanåt...

    ha en fin tisdag min vän'

    kramar

    Emma

    SvaraRadera
  13. Återigen så klokt skrivet... Jag har min yoga som bromspedal och vet inte hur jag skulle klara mig annars, helt ärligt. Tror att det är viktigare än vad många inser att stanna upp ibland. Andas. Reflektera. Bara vara.
    Tack för att du har en så fin blogg och underbara tankar!

    SvaraRadera
  14. Åh, vilken underbar bild!!! Å så bra tankar du delar med dig av. Vi behöver alla bli påminda om att dra i bromsen. Små som stora. Njuta av det som är här och nu. Hoppas att din katt blir frisk snart. Kramar...

    SvaraRadera
  15. Så klokt och så sant.
    Och vilken fin och annorlunda skylt. En sån skulle jag vilja ha. :)

    Kramis
    M I N D I

    SvaraRadera
  16. Bra skrivet! Det är så sant. Man tror ofta att man klarar mer än man egentligen gör. Det är viktigt att lyssna på sig själv och känna efter hur man mår.

    Hur mår din katt nu?

    SvaraRadera
  17. Bromsar betydligt mer regelbundet numera.Vilket härligt inlägg med underbara tillbakablickar.

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen