... allra käraste morfar.Du har så länge jag kan minnas varit min förebild på så många vis. Jag beundrar verkligen hur du fokuserar på lösningar och inte ger dig förrän du lyckats, din nyfikenhet att prova nya saker och din förmåga att ta tag i saker direkt men framförallt din omtanke och att du alltid funnits där när jag har behövt dig.
Minnena med dig är många, alltifrån gömda guldnougat till danskurser i vardagsrummet och hur hela färghandeln kändes som min exklusiva lekplats. Jag är så oerhört tacksam för att du är just den person du är. Kärt barn har många namn sägs det: jazzmusiker, affärsman, traventuiast, världsresenär, danslärare, färghandlare.. men i mitt vokabulär är du bara morfar. En mycket älskad sådan.
Universum vore sannerligen inte detsamma utan dig.
Åhh, vad fint! Min morfar hade också en färghandel - tyvärr lever han inte längre - så det där väcker allt minnen.
SvaraRaderaFint skrivet som alltid sötis.
SvaraRaderakram
Åh, så härligt formulerat! Och vad står högre än att vara en älskad morfar? Inget:.))
SvaraRaderaKul att du öppnat för gästinlägg också!:.)) Klart jag kan ta mig tiden att skriva ihop något:.) Några särskilda önskemål på rak arm?
Otroligt fin blogg, måste jag få berömma dig.
SvaraRaderaMorfar...jag hade en morfar en gång. Han försvann för 18 år sedan.
SvaraRaderaSedan dess har det runnit mycket vatten under broarna, morfar visade sig inte vara min morfar utan en annan morfar fanns. Han är också borta nu och jag kan inte annat än undra hur han var. Vet inte vem av dem jag saknar mest faktiskt...