Att sitta i vårsolen och läsa en bok...

... på gammelstugans trapp var en av mina önskningar när folk frågade vad jag skulle göra i påsk.

Min önskan uppfylldes i lördags och igår. I solskenet på gammelstugans trapp fattas mig inget och jag är rik på riktigt. Andra påskönskningar var att få vara med familjen och fika med en av mina bästa vänner. Vännen som målmedvetet följer sina drömmar och vågar göra nya modiga saker. Önskningen om att vara med familjen uppfylldes bara till viss del eftersom vissa delar av familjen inte var där. Men i lördags så sjöng vi för de 2 födelsedagsbarnen som befinner sig norröver. Idag passade vi på att fika med min musikaliske lillebror som fyller år imorgon innan vi packade in oss i bilen och återvände till Stockholm.

När jag lämnar Dalarna gör jag ofta det med en känsla av vemod eftersom jag egentligen vill ha min familj nära. Men Dalarna känns som ett avslutat kapitel när det gäller att bo där även om jag älskar att vistas hemma i byn. Ibland kan jag dock inte låta bli att önska att jag oftare kunde diskutera kreativitet och drömmar med min musikaliske lillebror, få en kram och skratta tillsammans med min fotbollsbror och sitta i solen med min pedagogiska mamma och hennes man som har nära till skratt och värme. Jag har tur också för jag kan ju åka till andra sidan stan om jag vill dansa eller busa med lilla söta Alma och hänga med min driftiga syster.

En skön påsk med fina stunder finns med mig i minnet när jag återvänder hem till Svedmyra. Det talas om nyfallen snö i hufvudstaden men av den finns knappt ett spår när vi återvänder. Under den snö som finns kvar väntar vårens blomster på att få slå ut. Inom mig kan det blomma året om, det gäller bara att plantera rätt sorts frön och vårda dem med kärlek, omsorg och livets gödsel. Allt det är precis det jag ger mig själv då jag tar mig tid att sitta i solens sken och lyssna på fågelsång och takdropp.