Änder som står på ett ben och med huvudet under vingen sover stilla medan joggare springer till ljudet av fåglars sång. Jag tar en vandring genom staden och bara älskar det. När det kommer till inspiration, att rensa och sortera i tankeflödet så är fika med en vän och stadspromenader några av mina främsta strategier. Kvällen har innehållit båda. Min kloka vän som alltid tänker lite längre, påminner mig om det jag vet och har nära till skratt och värme är en skatt. Min promenad över rullande vårgrus och med stadspulsen ständigt närvarande är alldeles gratis men ovärderlig i livets rikedom.
Min personlighet som kräver både stillhet, eftertanke och vila samtidigt som den sporras av glädjefylld aktivitet, nya erfarenheter och att agera kräver att jag är lyhörd för vad jag behöver just nu. Jag älskar kontrasterna men får lov att ge dem det utrymme de behöver för att må bra. Min stora frihetslängtan i kombination med mitt behov av trygghet i vissa situationer gör att jag får lov att lyssna inåt för att sedan anpassa livet utåt.
Naturens stillhet, stadens puls, min uppväxt i en liten by och min nyfikenhet på stora vida världen ger livets palett alla de färger jag behöver för att måla min egen harmoni.
(halsbandet på bilden är skapat av me and alice. Klicka på bilden så kommer du till hennes blogg)
Åhhhh....till ovanstående kan jag bara finna ordet UNDERBART!!
SvaraRaderaVårkramar till dig!
/Veronica
Jag tror att man behöver variation i vardagen - stillhet som varvas med tempo och äventyr som avlöses av trygghet.
SvaraRaderaHoppas du får en fin dag.
Kram
Du skriver så fint Vida!
SvaraRaderaDet du skriver om din personlighet och HUR du beskriver den låter som poesi i mina öron.
Varma hälsningar
Ahh... så skall det ju vara. Just nu är jag inne i slutfasen av ett jätteprojekt med deadlines och resursbrister. Vansinnigt tidsschema. Och då "hinner" jag inte uppleva allt runt omkring mig.
SvaraRaderaHärligt :)
SvaraRaderakram och ha en fin helg min vän
(Kom plötsligt på att jag glömt att skicka dig en mening...flåt...ska fundera ut en idag)
kram igen dårå
Emma
Hur du ser ut i mitt huvud är förmodligen en blandning mellan saker du skrivit och min egen fantasi: Liten med kort, mörkt hår, klädd i snickarbyxor och randig tröja, uppflugen i ett träd. Ungefär. Lite som en mörkhårig Lotta på Bråkmakargatan. (Det är en komplimang, Lotta-filmerna är helt underbara!)
SvaraRaderaOch så satt du där i rosa klänning och blonda lockar - jag älskar när saker och ting inte alltid är som man tror ;-)
Kom in i din blogg av en slump..
SvaraRaderaTror jag stannar kvar här.
Det ska bli spännande att läsa om dina tankar o äventyr!