När jag söker på nätet...

... så hittar jag följande rader om min morfars föräldrar ur en mans livsberättelse:

Helon och Signe Öström i Gällivare har också en särskild plats i mitt hjärta. De drev Öströms begravningsbyrå och där jobbade jag extra ibland. De var väldigt snälla människor. Jag var som en son i huset och hjälpte ofta till vid begravningar eller annat då de behövde hjälp.

Jag minns dem båda. Jag låg som nyfödd och sov inne på kontoret på samma begravningsbyrå (men i en annan lokal) och när jag blev äldre tassade jag andaktigt på tå mellan alla kistorna nere i källaren. Jag kan fortfarande höra deras röster om jag sluter ögonen. Jag kan höra Helons mullrande skratt och känna smaken av Signes kakor. Men raderna väckte inte bara minnen utan de påminde mig om att vi lever vidare genom kärleksfulla minnen. Så länge vi minns och älskar så är de ju levande i någon form.

Vi har alla möjligheten att påverka någons liv/dag/minut i en positiv riktning. Inte tror jag att min morfars föräldrar visste att det bemötande de gav mannen som i år fyllde 90 skulle göra att deras barnbarnsbarn finner dessa rader på internet massor av år senare. Vardagsmagi toppat med kärlek.