Ingen människa är en ö...

heter en bra bok av Sture Linnér (som även spelade in ett alldeles fantastiskt sommarprogram för några år sedan). Han beskriver i sin bok möten och människor som betytt något för honom och att vi alla kan göra en skillnad för varandra.

De senaste dagarna har jag tänkt på det. När livet blir svårt så är det inte framförallt min egna styrka som räddar mig utan allt stöd som finns omkring mig. Som när jag gråtande ringer min syster som kör budbil och hon direkt säger att jag slutar om 1,5 timme och jag kommer till dig då. Jag har bara sagt några få meningar och hon fattar beslutet inom någon sekund. Hon blir en famn att gråta ut i, hon får mig för en stund att tänka på något annat än det som väntar och sen kör hon mig till djursjukhuset. Hon kör mig sedan hem efter den svåraste av stunder. Jag tackar henne självklart men jag tror inte hon fullt ut förstår vad det betyder för mig att just hon fanns där just denna svåra dag. Att jag inför henne som jag känt nästan hela mitt liv kan vara just så liten och rädd som jag är i en sådan stund. Hon säger att hon beundrar mig för min styrka även om hon förstår att jag inte känner mig stark. Hon inser kanske inte att jag orkar just där och då tack vare att hon finns så nära.

Min magiska vän ringer på fredagen när hon fått veta och säger att hon kan komma ikväll efter jobbet, vi köper sushi och hon spenderar kvällen med mig. Jag kan komma imorgon med säger hon innan hon går, jag säger att det behövs inte men vetskapen om att hon kommer om jag vill och behöver henne gör en enorm skillnad. Min vän i Falun som ringer, messar, lyssnar och gråter tillsammans med mig när vi pratar i telefon. Som tröstar, svär åt dödens besök och bara visar så tydligt varför hon är en av mina närmsta vänner.

Andra vänner hör av sig. De erbjuder sig att fika, hjälpa till med andra saker men framförallt erbjuder de mig sin vänskap och värme. Jag har tappat rösten pga en förkylning och kan inte prata så mycket i telefon men jag får flera mess från mina familjemedlemmar som inte finns i närheten att de tänker på mig. Alla vet de hur mycket mina katter betyder för mig. Mitt i allt så har jag alltså en förkylning med feber, tappad röst och huvudvärk. Jag har under livet haft svårt att ta emot hjälp men jag försöker förändra det så när min magiska vän säger att hon kan handla åt mig och komma förbi senare ikväll så tackar jag ja.

Kommentarer via bloggen, meddelanden på facebook, mail från vänner vittnar om medmänsklighet, värme och tröst. STORT TACK alla ni som skrev en rad på mitt förra inlägg. Ingen människa är en ö, vi behöver varandra. Ensam är aldrig starkare än vad vi tillsammans kan vara. Kärlek, stöd, medmänsklighet sprider sig också som ringar på vattnet och jag tror precis som Sture Linnér att varje människa har möjlighet att hjälpa eller stötta andra. Oroshjärta delar med sig av fina rader som hon själv fick som tröst då hennes hund Molly fick somna in.

Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.
Le mot mig. Tänk på mig. Låt mitt namn fortsätta att vara en del av din vardag.
Jag väntar på dig för en kort stund,alldeles i närheten.
Allt är bra.