Tack Niquita..

.. för alla de 14 år du tillbringat vid min sida.

Igår lämnade du denna värld och du fattas verkligen mig. Jag visste inte att du var sjuk och när vi väl träffade veterinären så fanns inget att göra. Det var mitt beslut att fatta att du inte skulle få plågas längre och det var det svåraste och samtidigt lättaste beslutet att fatta. Jag ville ju ha dig kvar och jag ville så innerligt att ditt liv skulle gå att rädda ännu en gång. Jag hoppas att du kände min kärlek och värmen av min famn när du somnade in. Stunden innan när du spann, fick mina kärleksord och jag klappade dig var fin men så oerhört smärtsam. Det var bland det svåraste jag gjort att vara hos dig i den stunden men du har varit där för mig i så många år. Du kommer att leva kvar i mitt minne och där sover du sked på min arm i soffan, njuter av god mat och pratar högljutt med mig. Marilyn och jag saknar dig men är tacksamma för att du delat vårt liv. Jag älskar dig. Igår. Idag. För alltid. Tack älskade du.