Bli hel.

Står det som rubrik på ett anslag om en kurs som sitter uppe på en anslagstavla på min gata.

Är vi inte alla hela blir min reflektion. Är det inte tanken som många av oss har som handlar om att vi inte är hela och måste fixas som ofta ställer till det för oss? Jag tror det. Jag fastnar där själv ibland. Men jag tror att i fokusen på att vi ska vara hela/perfekta/ eller vad det nu är vi inbillar oss är det lätt att känna sig misslyckad. Tänk om vi kunde se att i vår mänsklighet är vi hela.

Visst vi kan vilja förändra något men det innebär inte att vi måste fixas, justeras, bli hela utan att att vi duger utan den förändringen men livet kanske blir mindre stressigt, lättare, roligare eller mer harmoniskt om vi förändrar det. Om förändringen känns livsviktig så kanske den är det, men vi jag vill inte se oss som trasiga.

Om jag tittar på mitt eget liv så är jag nöjd med det på alla områden utom ett, antingen kan jag fokusera och lägga energi på just det området istället för att glädjas åt att det är så mycket i mitt liv som fungerar och som jag trivs med. Mitt liv är bättre än jag kunnat tänka mig och jag är tacksam över det. Jag har gjort stora förändringar för att hitta mitt sätt att leva som passar just mig (även om det varit motigt ibland) vilket kanske gjort mig mer harmonisk och jag tror att det är det som menas med kursen.. problemet blir bara att om målet är att bli hel så finns det en underförstådd tanke om att något är trasigt.

Jag tycker om den syn som återspeglas i wabi sabi och feng shui. Jag kommer aldrig att glömma när jag vandrar i vackra Cheong Fatt Tze Mansion i Penang (Malaysia) och guiden visar oss att i det smårutiga golvet så finns det ett ställe där man med flit har gjort fel. Det är för att visa att inget är perfekt och att det är en del av livet. Jag gillar den tanken.

Jag arbetar dagligen med förändringar men jag tror att det är viktigt att inte stirra sig blind på det vi inte har. Jag förstår att tanken att bli hel är god och jag har inte läst närmare vad kursen innehåller men jag hoppas att man tänker på att vi alla är olika. En del kanske vill ha mer acceptans och lugn i livet, en del  mer aktivitet och inspiration. Bara personen själv vet.

Som coach arbetar jag självklart med att stötta personer i att sätta sina mål, våga gå sin egen väg och göra förändringar så jag arbetar med att många vill förändra sina liv. MEN jag tror fortfarande att det också handlar om att byta perspektiv på vad man ser i sitt liv och hos sig själv. Vi har alla styrkor och resurser som gör oss till de unika stjärnor vi är även de dagar vi inte ser dem. Tänk om vi alla la mer tid på det vi har som är bra, vi är tacksamma över och det som är bra med just oss istället för att stirra oss blind på det som saknas oss och det vi inte trivs med eller jaga en helhet som ibland kanske inte ens är nåbar och om man når den är det fantastiskt, men jag tror att ibland så äger vi den redan.

Självklart trillar jag med jämna mellanrum ner i  tankefällan att något måste fixas hos mig.. att jag är "ohel". Det är väl det som innebär att vara mänsklig och hel i min mening. Jag tror inte att jag vore en bra coach/medmänniska om jag inte insåg det utan hela tiden trodde att det var eftersträvansvärt om jag var "perfekt" och inte trillade i tankefällor.Självklart önskar jag ibland att jag hade en talang för heminredning och matlagning. Jag kan önska att det fanns någon alldeles speciell som blev glad när jag jag kom hem och tyckte att jag var särdeles speciell och underbar. Men just de sidorna och den mannen finns inte i mitt liv, åtminstone inte just nu.

Jag väljer ändå att se livet som helt och se allt det underbara jag har och de sidor som kanske jag utvecklat som är bra med mig. Jag tror också att meningen med att vi är bra på olika saker är att då behöver vi varandra och kan hjälpa varandra. Jag hjälper en vän att få ihop sin arbetsansökan, hon hjälper mig att fålla byxor och inreda mitt hem. I livets pussel tror jag att vi alla är lika viktiga delar och kompletterar varandra. Vi går i världsklassen och vi lär av oss själva, av livet och av varandra om vi så önskar.