Kroppsligen, andligen, emotionellt och mentalt så känner jag det som om det rinner sirap i mina blodådror och min studsighet far sin kos. Den här reaktionen händer framför allt när det är JAG själv som gnäller.
Andras gnäll det kan jag oftast försöka se bakom, inte bemöta (genom att accelera det genom att lägga till ännu mer byggstenar) eller ibland slår jag till och med dövörat till. För mig är det en skillnad mellan att kunna tänka kritiskt och att gnälla och värst är det alltså när jag gör det själv.
Jag försöker låta bli vilket inte innebär att jag alltid lyckas (framförallt inte om jag slarvat med mat och sömn eller känner mig stressad) men när jag börjar blir det en varningssignal för gnället är sällan konstruktivt. Det gör inte min värld skönare eller mer skimrande. Jag lägger liksom ett moln framför det vackra och runt mig själv. Det känns i kroppen och jag mår inte bra av det.
Ältar kan jag mer se som en del av en tankeprocess (förutsatt att det leder nånstans) men gnäll är har jag faktiskt svårt för. När jag levde i en relation med en väldigt gnällig person så kände jag själv att i längden påverkade det mig negativt och jag vill inte ha en sån kärleksrelation igen. Min energi och glädje påverkades och jag slutade lyssna när gnället/martyrskapet satte igång eller bemötte det på ett ganska krasst sätt till sist. Det lockade inte fram mina bästa sidor och jag är inte stolt över det.
Intressant att jag lyfter det här ur det här perspektivet eftersom jag just nu faktiskt gnäller över gnällandet (ingen skön känsla i magen nu inte). Det händer nog också att om nån gnäller över vädret eller nåt annat i min närhet så kan jag nog ifrågasätta om de vill lägga sin energi på något de faktiskt inte kan påverka.
Det här inlägget kan inte vara det roligaste att läsa.. men nu kom det av sig själv så jag publicerar det ändå. F'låt för mitt gnäll och och om ni läst såhär långt så undrar jag.. Vad tycker ni som läser.. vad fyller gnället för funktion? Hur mår ni av gnäll (ert och andras)? Hur känner ni inför gnäll i media, på facebook och på jobbet? Vad gnäller ni själva över?
Kära Vida!
SvaraRaderaDet här inlägget var inte det minsta jobbigt/tungt att läsa för jag VET att du är ingen gnällig person - utan precis tvärtom en som verkligen har förmågan att se alla mirakler runt dig.
Gnäll blir jobbigt när repeat-knappen ständigt är intryckt...
I ditt fall räknar jag det inte ens som gnäll. :)
Varma tack-för-all-inspiration-du-ger-mig/oss-hälsningar!
Tack för det fina ni :) Det blir ju lite paradoxalt att gnälla över något när man sen gör samma sak så vilken tur att du förstod mig rätt..
RaderaKramen och tack för pepp
/Liv
jag försöker undvika gnäll i så stor utstäckning som möjligt. Jag har för några år sedan varit mottaglig för massa gnäll och gått in i gnällbältet själv. Men med medveten tanke om vad jag ska lägga energi på så undviker jag att lägga energi på sånt som jag inte kan påverka. Jag stänger av öronen när någon i min närhet går igång. Eller så säger jag helt enkelt till, att jag brukar inte lägga energi på sådant som man inte kan påverkar. Det årstider/väder/temp osv.
SvaraRaderaDet är min filosofi nu, men det har ju inte varit så förr om åren. :) Trivs bättre idag!
Då är du som jag.. varför gnälla över saker vi inte kan påverka.. njut av det som är istället.
RaderaKramen från Liv
Inget jobbigt och gnälligt inlägg! Klart att ibland gnäller vi alla, lite gnäll är väl ok för min del :)Kanske också lite sunt...Själv har ibland "gnäll-perioder"... mest om jobbet.
SvaraRaderaLite gnäll ok men jag har blivit känsligare och känsligare för mitt eget gnäll om det inte ingår i en bearbetnings- eller konstruktiv process.. en period gnällde jag också mycket på/om jobbet.. men det ledde till mitt bästa beslut att säga upp mig och hamna på den härliga plats jag är på idag.
RaderaKramar till just dig
Jag tycker att om gnäll förekommer då och då så är det ok. Det är liksom lite utrensande. Jag själv tänker på det när det kommer till mig själv. Det kan ju faktiskt ge en avlastning efter man har fått gnällt av sig. Kanske kände du en liten lättad efter detta inlägget? som föresten inte alls var jobbigt att läsa, bara mänskligt!!
SvaraRaderaDet tråkiga är när någon gnäller så mycket så de blir bittra. Detta är jobbigt! Att veta att det alltid kommer gnäll så fort de öppnar munnen. Nuförtiden tar jag inte åt mig. Jag kan vara där om någon behöver gnälla av sig så som att någon annan får vara där när jag behöver gnälla av mig och sedan är det bra :-)
Trevlig helg!!
Kram Veronica
Ärligt talat så ingen lättnad efter inlägget var skrivet, bara en fadd smak i munnen och en tanke om att inte publicera det men jag är glad att jag gjorde det för då får jag ju höra vad ni tycker. Kanske är vi olika känsliga.. eller så kanske vi kategoriserar gnäll olika :-)
RaderaAtt man behöver avreagera sig ibland eller prata om det som verkligen snurrar är en sak men att gnälla om tevereklam mitt i filmen (varje gång) när man valt att se den på en kanal som har reklam, värmen under sommaren och kylan under vintern.. som en konstant skattjakt efter något att gnälla över har jag svårt för. Jag tror att vissa samlar nån form av energi så men för mig är den energin negativ...
Mitt gnäll gör mig sällan konstruktiv även om det kan vara en signal över något som behöver förändras.. men som sagt, det handlar ju om en definition också.. men kanske fick jag min överdos i den där gnälliga relationen. Å... nu gnällde jag lite till, inte bra det här ;-)
Så, jag är nog allt lite allergisk mot gnäll :-)
Trevlig helg!
Liv
Ett riktigt intressant inlägg som vi alla kan känna igen oss i. För visst blir vi alla lite gnälliga emellanåt. Vissa mer än andra. Själv är jag inte en speciellt gnällig person och kanske är det just därför som jag blir väldigt medveten då jag väl gnäller. För jag kan bli gnällig då jag är sjuk. Ett gnäll helt framkallat av att jag tycker synd om mig själv. Ett gnäll som inte är så vackert men som jag kan köpa där i min ynklighet. Ett gnäll hos mig själv som däremot inte är ok är om jag vänder mitt gnäll mot någon annan. Ofta ett tecken på att något inte är som det ska men det rättfärdigar inte mitt gnäll. Alla kan vi nog bli gnälliga någon enstaka gång men att fastna i ett gnälligt mönster är ofta inte speciellt konstruktivt. Förändring och handling är ofta bättre alternativ.
SvaraRaderaTack för ännu ett tänkvärt inlägg vännen. Sköt om dig och njut av helgen.
Kram Lotta
Hmm.. jag blir också gnällig när jag blir sjuk.. det är SYNDAST om mig i hela världen då. Inte så kul att vara nära kanske.. fast då är det ofta övergående.. jag tror också på att det är ett tecken på¨något annat..
RaderaHa en riktigt fin dag!
/Liv
Gnäll blir väldigt okonstruktivt. Det bara mattar ut men löser inget. Fast själv gnäller jag mest över att jag inte lyckas få tillbaka min energi. Gnället bottnar i en frustration över att jag inte snabbt nog lyckas påverka min situation.
SvaraRaderaDet där gnället känner jag igen och på sitt sätt så är ju gnäll ibland en varningssignal eller att uppmärksamma en på vad man VILL och inte på vad man inte vill..
RaderaKramen och jag önskar att du hamnar precis där det är tänkt