Uppror i biomörkret..

.. närmare bestämt via filmen Kautokeinoupproret som jag såg i Tisdagskväll. Jag hade nämligen VUNNIT biljetter till förhandsvisningen via bloggen "Lev som en same" (law of attraction fungerar verkligen) och det var verkligen en upplevelse på så många sätt.

Inbjudan löd som följer:

Kvällen börjar kl. 17.15. Vi bjuder på mousserande vin eller björksaft med rensalami, rökt renhjärta och spikkekorv (torkad renkorv) på träspett. När ni minglat färdigt förflyttar ni er till salongen. Där väntar Kallrökt reninnanlår med Sallad av potatis och jåamoe (fjällsyra). Till det serveras Laejpie (mjukt bröd bakat på renbuljong) och dryck. Desserten är lagad på Rårörda hjortron med vaniljcremefraiche och kardemummasmul. Menyn är utformad och förpackad av Marja Ek på Renprodukter så att ni lätt kan äta den när du slagit dig ned. Tag plats i god tid innan ljuset släcks kl. 18.00. Efter filmen leder journalisten Alexandra Pascalidou ett 30 minuter långt samtal om samisk kultur idag och i framtiden.

Ni hör ju! Det är klart att det blev en magisk kväll.

Om vi börjar med filmen som var en oerhört stark film som skildrade en verklig händelse som utspelade sig i mitten av 1800-talet i just Kautokeino. Personligen så tyckte jag väldigt mycket om filmen och blev väldigt berörd på många olika vis. Jag kände sorg, vanmakt, ilska, medkänsla, frustration men även hopp under den ca 1,5 timme som filmen varade. Hoppet står för att jag tror att man kan förändra samhället men det krävs att man belyser orättvisor och lär av historien och varandras olikheter och likheter. Filmen var oerhört välgjord, fylld med vackra scener och bra skådespelare där jag framförallt kände igen de svenska (såklart) som Persbrandt och Mikael Nyqvist. Jag rekommenderar den varmt till er som tycker om dramafilm.

Att man sedan utöver filmen fick god mat (rökt renhjärta är fantastiskt gott) och en påse med gott och blandat i form av samepasset (med rabatter, gratisentré), informationsformulär och en kasse gjorde kvällen ännu mera speciell. Det jag är mest sugen på är att se om det finns några jeans som passar mig från Denim Demon som hittar inspiration från den samiska kulturen. Hoppas nu även att äntligen komma iväg till Nordiska museets utställning Sápmi och även en tur till Skansen (där för övrigt en person jag håller mycket kär arbetade i samevistet en sommar).

Under samtalet om samisk kultur i utveckling ifrågasattes hur mycket den svenska skolundervisningen berör samerna och om jag ska prata utifrån egen erfarenhet från min uppväxt så kan jag säga att knappt alls. Det "glömdes" (eller kanske gömdes) bort. Minns hur jag på biblioteket i Falun hittade två mossiga böcker i ämnet (ja, man får säga mossig om en bok är nästan jämngammal som ens föräldrar vid tidpunkten) när jag skulle skriva uppsats i gymnasiet. Jag fick byta ämne. Detta var ju innan nätets intågande, så ni som är intresserade idag kan lätt surfa in på www.samer.se och få mycket mer information än båda de böckerna gav.

När det gäller min relation till samerna så är den via de samiska vänner jag och min familj har. Jag är själv inte same även om det händer att folk frågar när de hör om mitt norrländska ursprung och tycker att vissa delar av mitt utseende överrenstämmer med vad de tolkar som samiskt.. men så är inte fallet om släktforskningen stämmer. Samekulturen och deras historia är dock något som intresserar mig mycket (eftersom jag generellt sett är väldigt intresserad av olika kulturer) och jag vill gärna lära mig mer.

Jag har även egna barndomsminnen från när jag och min mamma var inbjudna att bo i våra vänners kåta vid renskiljningen. Det var inte förrän jag blev äldre som jag insåg att inte alla på dagis eller i min klass gjort sådant (speciellt inte med tanke på att jag är uppväxt i mellersta Dalarna). I mina tidiga tonår fick jag själv bevittna att vissa kan "stämma blod" (får se om jag väljer att berätta om den händelsen en annan gång). Men även i vuxen ålder har jag fortsatt att vara nyfiken och gått på föreläsningar med Laila Spik (som tillsammans med Anna Bornstein skapat den fantastiska boken "Den samiska vandringsrösten"). Jag tycker att det finns alltid mer att lära om kulturer (inklusive den man själv är en del av) och än så länge är inte min nyfikenhet stillad.

Så nu kanske ni förstår varför jag blev så glad när just jag vann den där biljetten och fick delta i en alldeles speciell kväll med framförallt en väldigt bra film.