Hubert Taggman och Viktor Strömming...

.. kallade jag och bästa vännen oss själva när vi var små. Det var min väns mamma som kom på namnen. Jag var Viktor om nån undrar. Vi var fyllda av drömmar, leklust och fniss som bubblade över.

Idag ser jag filmen om ett barn med drömmar vid namn Hugo. Jag möter Hugo Cabret som fångar mig totalt. Jag älskar varje ögonblick, som en saga men med stråk av verklighet och barns klokskap, drömmar och sorg. Om att hitta det man är lämpad för.

Behöver man hitta det man är lämpad för? Jag har åtminstone mått bättre sen jag gjorde det, sen kan det ändras under livets gång när man ändrar livsväg, intressen eller synsätt. Att hitta sitt kall låter lite för stort. Jag tror att det inte alls måste handla om vad man arbetar med eller att man måste hänge hela sitt liv åt det. Det kan handla om en egenskap som man besitter och som berikar världen, eller ett fritidsintresse som fyller en med kraft. Att sprida vänlighet, göra fantastiskt hantverk och le mot medmänniskor räcker gott nog.

Men jag tror att vi alla är kraftfulla stjärnor som ska fylla världen med vår unika glans. Fortsätt glänsa alla ni härliga stjärnor däruppe på livets himmel. Ni besitter alla något unikt, vacker och kraftfullt. Var rädda om det och fortsätt skina.