Över 140 personer sitter och lyssnar...

... då jag och min projektledare kortfattat redogör för vårt projekt och dess resultat.

För några år sedan hade det varit otänkbart att jag skulle stå där, har inte alls tyckt om att vara i centrum eller tala inför människor. Men livet utmanar en och jag utmanar mig. Själv så kan jag se en del missar och tecken på min egen nervositet under den stund vi stod där men det syns inte enligt de andra som är där som påtalar hur lugn jag verkat.

En klapp på axeln utdelad av mig själv i kombination med 50 nyinköpta tulpaner från Huddinge torg är min belöning till mig själv. Den stjärnklara kvällen vilar över Svedmyra och jag är trött. Att utmana sig själv tar på krafterna men för att vara modig krävs ju att man gör något som skrämmer en och det är klart att det känns. Innan var jag inte så kaxig men efteråt är det en skön känsla när jag inser att jag klarat något som förut varit omöjligt. Då får jag luft under vingarna och undrar var livet ska ta mig med på sin flygtur.

Idag var jag MODIG.

Det är jag stolt över.

Idag klev jag verkligen utanför min komfort-zon och gjorde nåt nytt. Då växer man som människa. Så idag har jag växt lite.. men inte på längden utan där är jag fortfarande bara 3 äpplen hög. Förra gången jag verkligen utmanade mig själv var när jag lärde mig snorkla på Hawaii men så blev vinsten också en ny passion och mötet med delfinerna.

För att komma dit man vill i livet så måste man ibland utmana rädslor och obehag, det kommer jag att sova gott på. Inte vaggad till sömns av vågors lek som på Hawaii men vaggad till sömns efter ett mycket gott dagsverke. Mod tar nämligen på krafterna.

The best way to get nowhere...

... is to follow the crowd.

Hörde citatet idag och det gick rakt in. Jag tror verkligen på att man ska våga gå sin egen väg. Följer man bara massan så kommer man ingenstans utan ibland måste man våga fatta beslut som känns obekväma. Om man vill komma någonstans måste man ibland pausa och låta massan vandra vidare. Ställa sig frågan var är de på väg och är det verkligen dit jag vill gå?

Jag tror på att ha avstämningar med sig själv med jämna mellanrum för att stämma av om man verkligen gör det man vill. Drömmar förändras, erfarenheter läggs till och man får göra nya val eller välja om. Men jag vill inte komma ingenstans utan jag vill gå exakt dit där jag är ämnad att vara.

Alla resor börjar med ett enda steg och sen ett steg till, svårare än så är det egentligen inte att gå sin egen väg men det svåraste är att våga ta det första steget eller att inte vända tilbaka men i mitt liv har det alltid varit värt det. Men då krävs det att man lyssnar inåt och tar sig den tiden. För mig har det blivit en del av livet, ibland är jag mer eller mindre bra på det men det är alltid mitt mål. Att lyssna på mig själv och gå dit hjärtat leder mig.

För kärleks skull..

.. så har min vän sagt upp sig från sin fasta tjänst, sålt sin fina lägenhet på Söder och flyttar om några månader till sin svenska pojkvän i Kanada.

Det är en av de saker vi skålar för i champagne som vi spontant beställt in. Vi fyra goa vänner skålar även för våra drömmar, motgångar och styrkor. För kärleks skull är min vän modig, jag är ibland feg när det gäller kärlek men det är en helt annan historia. Vi gläds tillsammans åt hennes äventyr och fyller i en "mina vänner bok" som hon kan ta med till andra sidan stora havet.

Gårdagen rymmer även sommarpratarlycka då sommarpratarna släpps för i år och Sofia Jannok som jag tycker så mycket om och faktiskt även har önskat är en av dem. En samisk entreprenör ute på en spännande livsresa.

Tillbaka till kärleken, jag tycker att vi ska göra som min vän och till och med GB-gubben gör: Låt oss bli förälskade. Förälskade i sommar, din partner, en ny vän, vackra blommor och goda glassar.

Lets fall in love!

Jag gråter..

.. av glädje när jag ser svenska hjältar 2008 på TV3.

Jag glädjs över vanliga men ändå ovanliga människors mod, driftighet, drivkrafter, passion, generositet, kämparglöd och moral. Det är skönt när medierna uppmärksammar det goda och människor med civilkurage och stora hjärtan. Det inspirerar mig. För det glöms så ofta bort. Sen måste man ju inte göra den typen av handlingar för att vara en hjälte.

För änglarna finns ibland oss tror jag. De som räcker ut en hand när man som bäst behöver den eller ger en den där knuffen eller modet som man behöver för att våga gå framåt. De som med vänliga, modiga, svåra eller annorlunda handlingar gör den här världen till en bättre plats att leva på för sig själv och andra. För man måste ju även vara snäll, ärlig och modig för sin egen skull ibland. Vissa änglar sprider glädje genom sina kreativa alster, andra genom sin musik, vackra ord eller bara genom de änglar de är i sin person. Idag har mina änglar i bloggvärlden gett mig flera utmärkelser, om ni visste vad det värmer denna kalla Decemberdag. Jag kommer att skicka utmärkelserna vidare till andra änglar inom de närmsta dagarna.

Änglar är inte perfekta men högst mänskliga tror jag. Därför behöver även änglarna en mössa i vintertid eller när det regnar hårt. För ingen klarar av att vara varm i alla lägen. Inte ens änglarna.

Lars Winnerbäck- vilken sommarpratare!

Igår så lyssnade jag på några sommarprogram på webben som jag missat när de gick (tror att ni kanske börjar förstå att jag menade allvar när jag sa att jag var besatt) och kan inte låta bli att skriva ett inlägg enbart om Lars Winnerbäcks program. Helt öppet, sårbart och modigt berättar han om sin osäkerhet i vardagen och som människa. En osäkerhet jag tror många av oss känner igen oss i men som vi sällan pratar om. Mycket modigt Lars!

Jag tillhör faktiskt inte dem som lyssnat jättemycket på Winnerbäck men jag har en skiva och bland dem finns det en sång "Att fånga en fjäril" som är helt fantastisk! Den går också rakt in i hjärtat hos mig.

Face the fear

Imorse blev jag uppringd av en vän som är bosatt i ett annat land och som jag inte träffar så ofta men som jag verkligen håller kär och som jag känner att jag kan vända mig till när som helst. Hon ringde mig för att berätta att hon upptäckt att hon flyr från det som skrämmer henne i många situationer och att hon på så vis upplever det som om hon egentligen inte lever utan flyr från det som egentligen utgör livet. Hon har därför bestämt sig för att hon ska möta sina rädslor och agerar aktivt för att göra detta trots att det skrämmer henne. Jag blir så stolt över min modiga vän!

För det är ju modig man är när man gör något som man är rädd för och det är då man växer. Många tyckte att jag var modig när jag åkte jorden runt ensam men jag anser inte det eftersom det inte är något som skrämmer mig. Jag var däremot mycket modig när jag ensam gick på danskväll för att dansa Lindy Hop eftersom det är sådant som jag tycker känns jättejobbigt att vara ensam på. Det här året har jag verkligen tagit ett stort steg ut i en osäker framtid som dels skrämmer mig men som jag vet är helt nödvändigt om jag ska leva som jag uppmuntrar andra att leva. Dessutom öppnas nya dörrar när man vågar saker för man kliver in på okända territorier och ser andra saker och möter människor man annars inte skulle ha mött och som kan betyda mycket för stunden eller för livet.

Att utmana sina rädslor är viktigt för att växa och jag glädjs med min vän. En annan av mina vänner brukar på nyår bestämma ett tema för det kommande året och ett år var hennes "face the fear år" då hon gjorde massor av saker som skrämmer henne. Hon är mindre rädd nu för de saker som skrämde henne. Hon var dessutom smart nog att berätta detta för oss vänner så att vi kunde kontrollera hur hon följde sitt tema. En av hennes vänner blev så inspirerad att hon själv något år senare tog sig ett face the fear year. Vem vet, det kanske alla borde göra.. som ett inträdesprov till modighet?!

Så du kanske imorgon ska göra en sak som skrämmer dig även om det är det allra minsta och var inte rädd för rädslan, den hör till. Men vet du vad? Om du konfronterar den så minskas den och kanske till och med försvinner... det kanske inte räcker med en gång men det fungerar. Våga vara rädd för det är inte det farligaste... det är farligare att inte våga leva.