Jag somnar under en rosa himmel...

.. fylld med vita moln efter en härlig måndag. Jag vaknar nästa morgon under samma himmel. Utanför fönstret skiner solen till fåglars sång. Det känns som en bra start på tisdagen.

Du kommer väl och hälsar på sa min vän när hon lämnade Stockholm. Det är klart jag gör, jag är ju i närheten varje sommar blev mitt svar. Så under måndagen så lämnar jag min sommarstad Luleå och tar bussen till hennes nygamla hemstad Piteå. Kärleken fick henne att flytta hem. Under hjärtat bär hon livets mirakel och hon är skimrande vacker i sin sommarklänning när hon möter mig på busstationen. Hennes inre skönhet överträffar dock hennes yttre när du känner henne. Att ses under ett dygn känns oerhört lyxigt när vi inte längre delar huvudstaden som hemstad.

När våra livsstigar korsades för snart fyra år sedan då vi en kort period arbetade på samma arbetsplats så fann vi varandra direkt. Vissa människor vill man behålla i sitt liv oavsett var livet tar en, hon är en av dem. Hon får mig alltid att tänka till och samtalet vindlar i timme efter timme i solens sken, först på en uteservering och sen längs promenader där jag får upptäcka hennes historia och hemstad.

Hon och hennes kärlek skulle kunna lysa upp ett helt rum. De är ingen tvekan om att de hör ihop och att de har något alldeles speciellt. Det värmer hela hjärtat att se dem och det fyller mig med tacksamhet att två så härliga människor funnit just varandra på livets äventyrsresa. Det fyller mig också med hopp om vad jag själv vill ha den där dagen när jag snubblar över den som kommer att bli min nästa kärlek.

När jag lämnar Piteå efter en skön tisdag så tänker jag på livets oväntade stunder, de utmaningar som möter oss, hur mycket som kan hända på ett år och konsten att våga följa sitt hjärta och gå sin egen väg. Att det inte alltid är det lättaste men att vara människa är att stå inför olika val och det är bara du som kan leva ditt liv. Ingen kan ta över dina val, leva ditt liv, bära dina känslor,  eller veta hur det är att vara just du. Ibland är utrymmet litet över vad du kan besluta och förändra och andra gånger är det som en stor blomsteräng där du kan plocka den största bukett. Acceptans, tillit och tacksamhet är de blommor jag plockar just nu.

Född till drömmare så ler jag åt presenten från min vän. Jag drömmer om stora saker som pippihus och stor kärlek. Jag drömmer om mindre saker som nya klätterträd, kantarellsmörgåsar, skrivarideér, nyplockade äpplen och nya danser. Att drömma fyller mig med kraft, hopp, inspiration och stilla lycka. Vad fyller du dina drömmar med?

Sommarpresent med pippikänsla

.. överraskar mig en vän med.

Underbara saker som jag inte kunde valt bättre själv. Taemotglädje och sommarlycka i pippipaket. Härliga saker kommer till mig i många former, tacksamhet fyller mig och jag tycker om mitt liv just nu.

I Juni fick jag en försenad julklapp från någon det var alltför längesen jag såg. Men det kändes lyxigt att sitta och öppna en julklapp i solsken på en uteservering.

Jag älskar överraskningar när man minst anar, vänner som visar kärlek via gåvor som inte alltid är inslagna. De finaste gåvorna är för mig vänskap, att få tillbringa tid med någon man tycker om, stilla samtal och naturens prakt. Att stå på Luleälvens strand, höra vågorna slå in och känna vinden mot kinden. Att vandra på välbekanta platser och upptäcka nya saker. 

Pippipaket, röd julklapp i juni och semesterpaketet som just öppnats ger mig mycket glädje. Det innehåller så mycket mer än det man ser på ytan. I dagens semesterlucka hamnade härlig promenad, jordgubbar i solsken och fina stunder på en älskad plats. Trots att vinden viner runt knuten så anser jag att semesterns värde aldrig kan värderas i vädrets nycker. Jag skapar semestern som jag vill.

Mina klänningar dansar i vinden...

... i närheten av Luleälvens strand.

De vecklar ur de skrynklor de tillförskansat sig under resan, jag vecklar ut mig efter att ha sovit på sittplats på tåget upp till norr. Reser man med katt så får man inte boka sovplats utan sitta hela resan. Men det är det värt. För att kliva av tåget och se en av de människor jag älskar mest, det vill säga min fina morfar, möta mig på perrongen och för att en stund senare anlända till mormor i dörren på stugan som jag besöker varje sommar. Mitt paradis. Att resa bort och komma hem samtidigt.

Första dagen efter sista arbetsdagen på några veckor så packar jag upp en bunt böcker, njuter känslan av att inte behöva klocka och kunna lyssna på kroppens rytm. Mina klänningar leker lekfullt i vinden i sin egen dans. Min kropp saknar dansandet efter några veckor utan dans i någon form men jag dansar vidare i livet. Ibland snubblar jag men jag har lärt mig att inte fokusera på just det utan hitta nya danssteg eller hitta tillbaks i gamla. Semestern har just börjat och oavsett väder så önskar jag mig dagar fyllda med allt det jag tycker om.

 

Den som odlar sina rosor..

.. håller ogräset i schack står det på en kudde i ett fönster.

Min besökande vän ger mig av sin tid, sin klokhet, sin fina personlighet och sin mänskliga sårbarhet. I samtalsfloden så utan att vi tänker på det så diskuterar vi vilka rosor vi vill plantera och vilka ogräs vi vill plocka bort. Men även ogräs dyker upp i den vackraste trädgård och även ogräs kan ha sin skönhet men inte när det tar över.

Genom att ta tillvara på det man tycker om och göra med av det och vara varse vad man vill ha mer av så odlar man sina egna rosor. Det är inte bortryckandet av ogräset som är den stora lösningen utan vilka rosor du odlar.

Under en fin helg odlar jag och min vän rosor i form av långa samtal som ger mig insikter, vi gödslar rosorna med långa stunder av enbart närvaro vi återhämtar oss på picknickfiltar och tar promenader som gör benen glada. Det är fint att spendera tid med någon som man känt så länge. Vi pratar livets stora ämnen och de små. Men framför allt om att ta vara på livet för man vet faktiskt inte hur länge man får vara en del av livsresan, våga utvecklas inom de områden där ogräset tagit över och att ta itu med de saker vi verkligen vet att vi vill göra. Ingen kan leva livet åt dig, varken under de svåra stunderna eller de härligaste.

I livets trädgård växer de vackraste av rosor, pioner, liljekonvaljer och allt det jag önskar. I livets trädgård grönskar det efter regn och alla blommorna vänder sitt ansikte mot solen. I livets trädgård frodas ibland ogräset men om vi samtidigt odlar det vi tycker om så blir trädgården praktfull oavsett väder men framför allt så behöver du vänner att luta dig mot i svåra stunder och att dela glada nyheter med. Det är då du kan glädjas när du odlar rosor och få hjälp med ogräset.

Känner ni några vanliga människor?

Jag vet inte ens vad det är säger Pelle Sandstrak på Parkteatern i sin egen föreställning Mr Tourette 2.0 på onsdagskvällen.

Det är andra gången jag ser honom på parkteatern och han knockar mig med sin underfundighet, sårbarhet, humor, värme och sitt liv. Jag tycker han är fantastisk. Får ni en chans att se honom så gör det. Jag tycker alla borde göra det. Jag har via mitt arbete mött flera med Tourettes men det här handlar om att vara människa och att olikheter måste få finnas.  Solen sken på min rygg men den största solen tändes i mitt hjärta.

Vad världen behöver..

är inte människor som förstår varandra 

utan människor som förstår 

att det finns 

så oerhört många sätt

att vara människa på

(K.G Hammar)

I livets kalender..

.. öppnar jag nya luckor varje dag.

Man kan aldrig veta vad som döljer sig bakom dagens lucka. Inte visste jag imorse att jag skulle komma hem med en påse svenska äpplen, en förändringsutmaning och ett rosa armband med isländska lavastenar på.

När natten faller låter jag dagens gåvor glädja mig tills sömnen sveper in mig i sitt stjärngnistrande drömtäcke.

På skattjakt i livet..

.. letar jag skatter och fyller min skattkista med.

Skatter i form av sköna stunder, fina människor, erfarenheter (som kanske inte alltid varit så roliga att förvärva), träningsglädje, vackra vyer, intressanta samtal, komplimanger, insikter, sommarpratarprogram och min inre rikedom.  Skatter som jag kanske behöver plocka fram under dagar som är grå eller fyllda av tvivel. Såna dagar har vi alla.

Under veckan har jag skördat skatter i form av  finaste systerbesök, en särdeles härlig fika med Livskrafter-Emma som gör den här världen mer skimrande, spontanfika med inspirerande Chissra, fika med en kollega, härlig parkteater i Hasse och Tage andra som väckte skratt i Rålambshovsparkens famn, oväntat beröm, härlig dansglädje, vila på trädstam där jag betraktade molnen som passerade, sommarprogram, förtroenden och insikter. En glimmande skatt som kanske bara jag finner värdet av.

Om man är skattletare så skiftar man fokus, noterar det som man har användning av, som är viktigt för just mig och de människor som väcker kärlek, insikter, inspiration och utmaningar. Det är som med tacksamhet, man låter sig hänföras av livet i det lilla och det stora. När en ny dag börjar vet jag inte vilka skatter den kommer att innehålla, kommer de att vara stora eller små. Dagen inleds med skattletarögon istället för problemletarögon, bevispåattjagintedugerletarögon eller några andra ögon som inte gagnar mig.

Sen finns det ju de där dagarna när man har svårt att se något bra överhuvudtaget. Då kanske jag bara behöver vila i acceptansen om att det får vara så, eller öppna skattkistan och ta en titt på de skatter jag hittat som kan stärka mig, trösta mig eller bara påminna mig om något. Jag kanske skapar en skatt genom att ringa en vän som lyssnar på mig. I vissa perioder av livet som när jag var vidbränd eller när jag var arbetslös och ibland oroade mig för att jag inte skulle hitta ett bra jobb eller när någon jag älskade blev svårt skadad så var det tur att jag samlat på skatter och erfarenheter och att de bästa av vänner stod vid min sida.

Nu har en ny söndag tagit sin början. Solen skiner och jag tänker gå på skattjakt och även om det enda jag hittar under dagen är en vacker blomma så blir det en skatt i sig om jag väljer att se den som det. Vad har ni för skatter i era liv?