måndag 9 juli 2012

Den som odlar sina rosor..


.. håller ogräset i schack står det på en kudde i ett fönster.

Min besökande vän ger mig av sin tid, sin klokhet, sin fina personlighet och sin mänskliga sårbarhet. I samtalsfloden så utan att vi tänker på det så diskuterar vi vilka rosor vi vill plantera och vilka ogräs vi vill plocka bort. Men även ogräs dyker upp i den vackraste trädgård och även ogräs kan ha sin skönhet men inte när det tar över.

Genom att ta tillvara på det man tycker om och göra med av det och vara varse vad man vill ha mer av så odlar man sina egna rosor. Det är inte bortryckandet av ogräset som är den stora lösningen utan vilka rosor du odlar.

Under en fin helg odlar jag och min vän rosor i form av långa samtal som ger mig insikter, vi gödslar rosorna med långa stunder av enbart närvaro vi återhämtar oss på picknickfiltar och tar promenader som gör benen glada. Det är fint att spendera tid med någon som man känt så länge. Vi pratar livets stora ämnen och de små. Men framför allt om att ta vara på livet för man vet faktiskt inte hur länge man får vara en del av livsresan, våga utvecklas inom de områden där ogräset tagit över och att ta itu med de saker vi verkligen vet att vi vill göra. Ingen kan leva livet åt dig, varken under de svåra stunderna eller de härligaste.

I livets trädgård växer de vackraste av rosor, pioner, liljekonvaljer och allt det jag önskar. I livets trädgård grönskar det efter regn och alla blommorna vänder sitt ansikte mot solen. I livets trädgård frodas ibland ogräset men om vi samtidigt odlar det vi tycker om så blir trädgården praktfull oavsett väder men framför allt så behöver du vänner att luta dig mot i svåra stunder och att dela glada nyheter med. Det är då du kan glädjas när du odlar rosor och få hjälp med ogräset.

10 kommentarer:

  1. Sorg och glädje - ibland tycks de ligga så nära varandra.

    Efter stor glädje och tacksamhet härom dagen, så dök tankarna upp, om just det du skriver om...att vi inte vet hur många fler dagar och möten vi får vara med om.
    Som ett litet vemod mitt bland all lycka.

    Om och om igen kom tankarna tillbaka.

    Just N U lever jag...

    ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. De går liksom hand i hand. Ibland finns ett stråk av sorg i glädjen och vice versa i sorgen. Man sörjer ofta över något som gett glädje.

      Just NU njuter jag stilla stunder och fina vänner.

      Kramar

      Radera
  2. ja, jag håller med dig om varje ord du skriver. Det handlar inte om vilka ogräs du rycker bort utan om vilka rosor du odlar. Tack! Jag har hittat hem till mig själv under de senaste månaderna och det beror på att jag valt rätt rosor att odla. En unik sort som jag har tagit hand om med extra varsamhet och omsorg. Jag har vattnat den med näring, pratat med den och framför allt lyssnat till dens behov. Nu ser jag hur den blommar som den vackraste blommor av alla, så unik i sin glans. Ha en fin dag. kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den typen av rosor som du beskriver är oersättliga och går bara att plocka när man odlat dem väl. Ibland går det snabbt och ibland tar det lång tid.

      Kramar

      Radera
  3. Livet och alla människor och relationer som hör därtill är verkligen som en stor trädgård. Det gäller att vårda den ömt, ge alla växter den näring de behöver och se till att hålla ogräset borta så att det inte kväver allt det vackra.
    Du är så klok och jag blir alltid lika glad av att läsa dina fina texter och affirmationer.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du för dina snälla och kloka ord!
      Kramar från Liv

      Radera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen